Hur mäter man utsläpp och vad är skillanden mellan en utsläppsrätt och en koldioxidkredit? Kilmatvärlden svämmar över av snåriga begrepp och att läsa en akademisk text kan ibland kännas som en djungel. Här reder vi ut några av begreppen.
Växthusgaser
Vi börjar enkelt. Att olika gaser bidrar till att värma upp jorden genom växthuseffekten känner du säkert till. Dessa kallas med ett gemensamt namn för växthusgaser och de kan vara både naturliga och konstgjorda. Den gas som det pratas mest om i klimatsammanhang är förmodligen koldioxid, men även dikväveoxid (lustgas), ozon, metan och vattenånga räknas som naturliga växthusgaser. Vattenångan står för ungefär tre fjärdedelar av växthuseffekten, men det som gör att effekten ökar är de accelererande utsläppen av framförallt koldioxid, men även metan och till viss del ozon, lustgas och freoner.
Koldioxidekvivalenter
Eftersom olika växthusgaser har olika stor påverkan på klimatet brukar man mäta utsläppen i koldioxidekvivalenter (CO2e). Metan är till exempel 28 gånger så kraftfull som koldioxid ur ett hundraårsperspektiv och därför motsvarar ett ton metan 28 ton koldioxidekvivalenter. Samtidigt så minskar metanets påverkan med tiden så ser man det istället ur ett 500-årsperspektiv så motsvarar ett ton metan “bara” 7,6 ton koldioxidekvivalenter.
CCS (Carbon capture and storage)
Kanske har du hört om CCS-teknik? CSS går, precis som namnet antyder, ut på att fånga in och lagra koldioxid djupt under markytan eller havsbotten. CCS brukar oftast ses som en nyckel för att vi ska kunna uppnå klimatmålen, men värt att känna är att tekniken fortfarande är på experimentstadiet. Många kritiker menar att tilltron till CCS-teknik leder till att vi undviker att göra den energiomställning som är nödvändig. Det finns också risk för att giftiga kemikalier läcker ut i anslutning till anläggningarna.
Klimatkompensation
Att klimatkompensera betyder i korthet att man kompenserar för ett utsläpp genom att göra någonting som minskar utsläppen någon annanstans. Det är väldigt utbrett bland företag och organisationer, men även många privatpersoner klimatkompenserar för exempelvis flygresor. Det finns flera varianter av klimatkompensation, till exempel kan man göra en investering i fossilfri energiteknik, energieffektiviseringar eller plantera träd som binder kol i marken. Problemet med all form av kolimatkompensation är att det är svårt att mäta vilken effekt den kompensatoriska åtgärden får. Det blir också ett enkelt sätt att köpa sig fri från skuld så att man kan fortsätta med utsläppen på samma sätt som tidigare.
Utsläppsrätter
En variant av klimatkompensation är handel med utsläppsrätter. Utsläppshandeln har länge varit en central del av klimatpolitiken inom bland annat EU. Det bygger på att det finns ett tak för hur mycket som får släppas ut och att utsläppsintensiva företag tilldelas en ranson. Företagen kan dock sedan handla med utsläppsrätterna på en fri marknad där tillgång och efterfrågan styr priset. Om ett företag vill sänka sina utsläpp kan de alltså sälja en del av sina utsläppsrätter och på så sätt ändå tjäna pengar. Systemet har dock kritiserats eftersom priset på på utsläppsrätter har blivit så lågt att incitamenten att handla med dem har försvunnit och för att det totala antalet utsläppsrätter fortfarande är alldeles för högt för att utsläppen ska kunna minska i den takt som är nödvändig.
Koldioxidkrediter
Ett samlingsnamn för de olika former av krediter som används för klimatkompensation. Det kan dels vara utsläppsrätter men det kan också vara krediter inom FN:s klimatkompensationssystem (kallas för CER – Certified Emission Reductions) eller frivilliga krediter som skapas utanför FN-systemet (kallas för VER – verified emission reductions). Inom FN-systemet uppstår krediter oftast när någon utvecklar förnybar energi, den mängd koldioxid som då ”sparas” översätts till krediter som sedan säljs som klimatkompensation. Inom frivilligsystemet är det vanligare med till exempel trädplanteringsprojekt.
Kolsänka
En kolsänka är något som binder eller lagrar kol under en lång tid och därmed bromsar växthuseffekten. Både världshaven och all växtlighet binder naturligt kol. Växterna, däribland träden, binder kol medan de växer. När de dör frigörs en del av kolet medan en del stannar i marken. Genom att öka grönytorna och växtligheten kan vi också öka kollagringen och genom att låta träd stå länge kan vi också se till att kolet stannar i marken under en längre tid. Man kan också skapa biokol genom att samla in förmultnande växtdelar och värma upp dem under syrefattiga förhållanden (så kallad pyrolys). Då kan man både återföra mer kol till marken och samtidigt förbättra jorden.
LCA (Livscykelanalys)
En livscykelanalys är ett verktyg för att bedöma en produkts miljöpåverkan från ”vaggan till graven”. Genom att göra en LCA kan man se olika resursflöden och på så sätt analysera vad som kan göras för att minska miljöpåverkan. Man kan göra en ”bokförings-LCA”, där man analyser vilken miljöpåverkan en befintlig produkt har eller en ”förändrings-LCA” där man ser vad som skulle hända om man gjorde någon typ av förändring. En svårighet med LCA är att elproduktion, återvinning och sopförbränning varierar mycket mellan olika länder vilket gör att det blir svårt att få fram jämförbara miljöindex.
