Var femte svensk har fått ta av sina besparingar för att köpa mat någon gång de senaste sex månaderna. Ibland har det ändå inte räckt. Skolor runt om i landet vittnar om att barnen äter mer, särskilt på måndagar och fredagar. För att klara helgen, och sedan äta i kapp efter att ha gått hungrig.

”Jag har under mina 35 år i finansbranschen aldrig varit med om att köpkraften fallit så mycket för så många på så kort tid som den har gjort nu”, säger Swedbanks privatekonom. ”Många är helt förtvivlade”, förklarar ordföranden för Pensionärernas riksorganisation.

Sist Sverige hade en inflation som den här var det också 20-tal. Och då fick vi det närmsta en revolution vi någonsin haft.

Ojämlikheten är också på nivåer som då. Medan vissa fått stänga av spabadet, har andra fått sluta dricka kaffe. Medan vissa ställer in charterresan, ställer andra in barnens fotbollsträningar. I samma undersökning som visade att var femte tar av sparpengarna, svarade hälften att deras hushåll inte påverkats särskilt mycket av inflationen alls.

Låt mig vara tydlig: När krigsvintern matar elbolag och kraftnätsägare med övervinster är det rimligt att pengarna kommer tillbaka till elkonsumenterna. När S och M av kortsiktigt partitaktiska skäl i åratal låtit bli att ta itu med bostadsbubblan, så behöver man på något sätt skydda låntagarna när räntan skjuter i höjden.

Men.

Hur kommer det sig att elpriser och räntehöjningar är allt som syns i krigsrubrikerna, medan villkoren för alla som aldrig spekulerat, alla som inte tjänat på bostadsprisrusningar, alla som pendlar in till jobben för att sälja kaffe latte och städa innerstadskontoren, alla som kör bussarna och tunnelbanetågen – inte alls syns i det fetstilta?

Matpriserna har rusat lika mycket som elpriserna. Men en sökning i mediearkivet ger vid handen att ”elpriser” debatterats fem gånger mer än ”matpriser” det senaste året.

Och det är så klart anledningen till att regeringen nu kastar tusenlappar över hushåll som inte riktigt behöver det, medan momsen fortsätter ticka in mer och mer pengar till statskassan på skenande priser på grönsaker, bröd, ost, kaffe, margarin och toapapper.

Den stora del av befolkningen som arbetar med något annat än Powerpoint riskerar dessutom drabbas två gånger. Först för att de inte har råd att köpa hem mat, sedan för att barnens skola inte har råd med lärarna när de ska betala allt saltare fakturor på skolmat, bussar och varma lokaler. Alltmedan regeringen tycker det är viktigare att sänka skatten för höginkomsttagare än se till att kommunernas ekonomi går ihop.

Nu spår en del bedömare att inflationen kommer dämpas (jag tror det när jag ser det), men matpriserna fortsätter uppåt. En liten notis meddelar att Konkurrensverket inlett en utredning av matvarukedjorna. De har redovisat jackpot för aktieägarna, och matpriserna har stigit mer här än i grannländerna. På kaféerna har semlorna spräckt 50-kronorsvallen i år. Likt det förra 20-talets handlare som gömde potatis från de hungrande för att kunna sälja dyrare till de välbeställda, finns det också nu några som vill tälja guld av inflationens tackor.

Man skulle önska att en regering som viftar med falukorv brydde sig lite mer om att alla barn kan få något i magen varje veckodag.