Den 28 mars gick regeringen ut och meddelade att kommuner får pengar för att erbjuda svenskundervisning för ukrainare som får tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet. Det är såklart ett steg i rätt riktning. De flesta har ändå varit här i över ett år, och hittills har de alltså haft minimala möjligheter att lära sig det svenska språket. Det är dock inte samma SFI som andra personer med skyddsbehov får rätt till utan ett stöd till kommuner på 100 miljoner och det är något kommunen kan erbjuda, men inte behöver erbjuda.

Det finns fortfarande någon idé om att behandla ukrainare som att de är här högst tillfälligt och därmed inte ska få samma rättigheter som alla andra som får uppehållstillstånd i Sverige. Jag tyckte det var uppseendeväckande redan från början när den socialdemokratiska regeringen förvägrade ukrainska flyktingar allt det som flyktingar vanligtvis får tillgång till. Denna väg fortsätter den nuvarande regeringen på.

När Ryssland inledde sin folkrättsvidriga olagliga invasion av Ukraina kändes det som att det fanns en tilltro till att det här kriget skulle vara helt annorlunda än alla andra krig. Mycket kortare. Oklart varför? För att det är i Europa? Och att de som flytt från Ukraina skulle bete sig på ett helt annat sätt än andra som flyr och återvända hem snabbt och inte vara intresserade av att bli en del av vårt samhälle.

Sanningen är väl att det är det alla tror i alla krig. När någon flyr så tror de flesta, och hoppas innerligt, att det är högst tillfälligt. Den som flyr planerar sällan att lämna sitt hemland för lång tid, eller för gott, utan hoppas återvända hem så snart som möjligt. Detta är inget som är specifikt för dom som flytt undan Rysslands invasion av Ukraina.

Tyvärr är det också så att de flesta upptäcker att så inte är fallet. Krig drar ut på tiden och pågår ofta väldigt länge. Även när en konflikt lugnar sig kan det vara svårt att återvända och vara ett helt annat samhälle att återvända till. Därför är det alltid bra att ta höjd för att människor på flykt kan behöva skydd länge och det finns bara nackdelar med att inte förbereda för det.

Personer som inte lär sig ett nytt språk eller kommer in i samhället riskerar att hamna i ett tillstånd av passivitet och hopplöshet. Flykten tar aldrig slut. Det blir allt mer tydligt för ukrainska flyktingar. De har nu befunnit sig i Sverige i över ett år, men på undantag. Det är som att Sverige har avskaffat integrationspolitiken. Ukrainska flyktingar har förvisso rätt att arbeta, men får inget stöd att få jobb. De kan inte bli folkbokförda.

Barnen har förvisso rätt att gå i skola, men ingen skolplikt, och därför går bara 80 procent av barnen i skola. De har inte rätt till samma sjukvård som andra som befinner sig i Sverige med skyddsbehov, utan bara sjukvård som inte kan vänta. De har förvisso rätt att jobba, men inte rätt att vara hemma med sjukt barn eller föräldralediga eftersom barnen inte får folkbokföras i Sverige.

Till skillnad från andra personer med skyddsbehov får de inte etableringsersättning utan bara dagersättning från Migrationsverket. Och dagersättningen, som ges till asylsökande och ukrainska flyktingar, har inte höjts eller räknats upp sedan 1994. Det är skamligt och gör att både asylsökande och ukrainska flyktingar har mycket svårt att ha råd med de mest grundläggande omkostnaderna. Mat, vinterkläder osv. Regeringen har dessutom infört en begränsning som innebär att den inte betalas ut om man bosätter sig i vissa stadsdelar, samtidigt som staten uppmuntrade människor att bo hos vänner och kontakter.

Migrationsverkets dagersättning borde ha höjts för länge sedan, och nu börjar läget bli akut. Inflationen och höjda priser innebär att människor får det allt sämre. Allt fler har inte råd med mat för dagen. Jonas Wihlstrand, generalsekreterare på Sveriges Stadsmissioner beskriver den 29 mars i Expressen att de ser en fördubbling av antalet besökare som söker hjälp för mat och materiellt stöd. Så här kan vi inte ha det! Att höja dagersättningen för både asylsökande och ukrainska flyktingar är helt nödvändigt och dessutom behövs bredare stöd till människor i ett läge när allt fler inte har råd med mat för dagen.