Den nya rapporten som presenteras inför FN:s vattenkonferens i New York i nästa vecka är en omfattande genomgång av situationen för väldens sötvatten och hur vi hanterar denna ändliga resurs. Bakom rapporten står Global commission on the economics of water. En av fyra ordförande för kommissionen är svenska Johan Rockström, chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research, och även en av huvudförfattarna till rapporten.

I en videopresentation på kommissionens hemsida säger han att vi befinner oss i en djup vattenkris där upp till 3 miljarder människor saknar vatten för sitt uppehälle varje dag. Samtidigt undervärderar vi vatten, eftersom det är en fundamental förutsättning för mat, energi, människors uppehälle samt för koldioxiduppfångning för klimatsäkerhet.

– Bakom allt vi pratar om som mänsklig utveckling så finns färskvatten, så vi måste placera det centralt i ekonomin, säger han.

Ändrar vattnets kretslopp

Vatten måste bli erkänt som en global allmännytta, menar han och de andra rapportförfattarna. Denna allmännytta påverkar vi dock idag genom klimatförändringarna.

– Tyvärr måste vi nu erkänna att vi ändrar själva källan till färskvatten: nederbörden. Vi ändrar hela den hydrologiska cykeln (vattnets kretslopp), färskvattnets funktion på jorden.

Många länder i världen får inte bara sin nederbörd från havet utan också från vindar från andra länder, och är därmed beroende av fungerande ekosystem i dessa länder, såsom exempelvis avdunstning från Amazonas regnskog eller Kongos regnskog.

– Du har länder idag som till mer än 50 procent är beroende av fungerande ekosystem uppvinds, säger Rockström.

Sju uppmaningar

På grund av att vattnets kretslopp numera påverkas av människan och klimatförändringarna och att alla länder är sammanlänkade på ett eller annat sätt så behövs en förändrad syn på vatten och hur vi hanterar det. Rapporten lyfter sju områden som världen gemensamt behöver arbeta med.

Det första är som sagt att hantera det globala vattnets kretslopp som en global allmännytta, som ska skyddas kollektivt och i allas intresse.

Som andra fokus behöver vi se till att vatten blir den mänskliga rättighet som den är: att vatten finns tillgängligt för alla utsatta grupper. Samtidigt måste investeringar från privata, offentliga och civilsamhällesaktörer öka.

Tredje fokus är att sluta sätta ett underpris på vatten. Vattenresurserna måste användas mer effektivt, men samtidigt måste det finnas skydd som även ger fattiga tillgång till vatten.

Fasa ut subventioner

Den fjärde uppmaningen är att fasa ut cirka 700 miljarder dollar i subventioneringar till jordbrukssektorer runtom i världen och som leder till en överdriven vattenkonsumtion.

Den femte punkten handlar om att etablera ”rättvisa vattenpartnerskap” som kan mobilisera finansiering för låg- och medelinkomstländer.

Punkt sex handlar om flera åtgärder under detta årtionde, såsom att återställa våtmarker, se till att återvinna industri- och stadsavloppsvatten, minska vattnet som används i olika tillverkningsindustrin, samt att ställa om jordbruket till precisionsbevattning.

"Investering i säkerhet"

Den sjunde och sista uppmaningen handlar om att reformera den just nu fragmenterade förvaltningen av vatten på internationell nivå. Bland annat bör vatten ta plats i handelsavtal, för att se till att handelspolitiken inte förvärrar vattenbristen i vattenstressade regioner. Styrningen måste också ta hänsyn till kvinnor, bönder, ursprungsbefolkningar och andra som står i frontlinjen för vattenvård.

– Om världen misslyckas med att stabilisera vattnets kretslopp så kommer vi misslyckas med de hållbara utvecklingsmålen, misslyckas med att utrota hunger i världen, och vi kommer ha mer social instabilitet, förflyttning, migration och potentiell konflikt, säger Rockström.

– Det är därför som en investering i vatten också är en investering i säkerhet och stabila samhällen, tillägger han.