Jag brukar säga att åsikter är fakta plus värderingar. Det vill säga, om vi båda har tillgång till samma fakta, men ändå tycker olika, betyder det att värderingarna skiljer sig. När jag diskuterar med någon som tycker annorlunda än jag brukar jag börja med att ta reda på om vi är oense om fakta. Sedan handlar det oftast om att förstå vilka värderingar den andra har, som gör att hen kommer till en annan slutsats.

The Twitter files, som Elon Musk lite pretentiöst döpt sitt kontinuerliga dumpande av gammal internkommunikation till, beskriver bland annat hur Vita huset styrde upp vad man kallar ”Covid misinformation”, det vill säga moderering av tweets som beskrev eller länkade till sådan information som bedömdes som farlig. FBI hade en division som jobbade med att bland annat upptäcka vad som var farligt, och chefer på Vita huset utövade viss påtryckning mot Twitter och andra sociala medier, utan att direkt hota med åtgärder. Det gällde både Trumps och Bidens administrationer. 

Och det finns här en gigantisk spricka i synen på huruvida detta var en gärning som räddade tiotusentals, kanske fler, liv eller om det är ett bevis för hur samhället bröt mot 1:st amendment, det vill säga den konstitutionella rätten till yttrandefrihet, genom att indirekt censurera privatpersoners rätt att uttrycka sina åsikter.

Och det är förstås så att vår syn på vad som är ”Covid misinformation” spelar in. Så om vi tror att Ivermectin hjälper, att vaccinet ändrar vårt dna och att covid egentligen inte är farligt utan bara ett sätt för de styrande att styra vår tillvaro, ja då är vi förstås mer benägna att se detta som ett övergrepp än om vi i stort tror på vad landets ifråga motsvarighet till Folkhälsomyndigheten säger. Den förstnämnda kategorin är fullständigt rasande, för nu finns ju det ultimata beviset för vad de hela tiden hävdat: Bill Gates, Hillary Clinton och bäbisätande pedofilsatanister har tagit över världsherraväldet.

Men även bland dem som i stort är överens om fakta finns många som tycker de styrande ska hålla fingrarna borta från sociala medier. Deras argument är ofta ”det sluttande planet”. Och de har förstås inte helt fel.
Som exempel kan sägas att Twitter en tid censurerade tweets där det stod att masker inte hjälpte, vilket skulle inneburit att hela svenska Folkhälsomyndigheten hade rykt om de försökt uttrycka sig där. 
Under en kort, och mycket kritiserad, tid förbjöd de även folk att twittra att covid startat i labben i Wuhan. 

Själv är jag rätt kluven här. Jag ser det sluttande planet, men jag anser också att liv ska räddas där det går, och att i det svåra läge vi har haft har det varit nödvändigt att prioritera. Moderering är svårt och ibland måste det få bli fel utan hysteri. Men kanske är lösningen på sikt att ett råd tillsätts på nationell nivå i USA och EU-nivå här som fattar beslut om vad som ska vara olagligt, och sedan får plattformarna själva sätta ribban högre om de vill.

Det är inte optimalt heller, men där kan man hitta en balans mellan människors rätt att uttrycka sig utan samhällets inblandning och samhällets plikt att skydda oss.