När Sverige gasade in i bilismens tidevarv fortsatte danskarna att cykla. Kriget hade gjort befolkningen barskrapad och någon inhemsk bilindustri fanns inte att värna, så bilen beskattades hårt. För danskarna del var det alltså bara att trampa på.

Men på 1970-talet kom bilen ikapp och precis som i Sverige började de danska städerna planeras utifrån bilisternas behov. Till sist gick det för långt och Köpenhamns cyklister samlades i tusentals utanför rådhuset i protest. Då klev skådespelaren Klaus Bondman fram, känd som toastmaster i filmen Festen, och gjorde cyklisternas sak till sin. 2005 blev han vald till borgmästare för Teknik- och miljöförvaltningen, och cykelväg för cykelväg påbörjades resan mot den cykelstad Köpenhamn är i dag. För drygt tio år sedan spikades en cykelstrategi med skarpa mål till 2025 – och bakom den finns en bred politisk uppslutning, förklarar Casper Harboe, som är chef för mobilitetsenheten i Köpenhamns kommun.

– Det var en generell enighet att cykling är grundläggande för staden. Sedan dess har det funnits en politisk vilja att stödja området också finansiellt, vilket varit nyckeln till utvecklingen, säger han.

”Sypercykelleder”

Miltals av cykelvägar breder nu sig  längs med Köpenhamns gator och över hamnen går flera påkostade cykelbroar, där det finns gott om utrymme att brassa på i båda riktningar. Från och till staden går även nybyggda ”sypercykelleder”, som ska underlätta cykelpendlingen från närliggande samhällen. På varje stadsbo går det fem cyklar och i rusningstid flyger stora kluster av köpenhamnare förbi, då det är bäst att veta sin plats.

– Det kan vara stressigt, gör man inte som man ska, då skriker de på en, säger Till Koglin.

Han är trafikforskare vid Lunds universitet och har bland annat jämfört Stockholm och Köpenhamns cykelsatsningar, två städer som spelar i helt olika ligor, menar han.

– Cykeln först, det är alla partier överens om i Köpenhamn, så är det inte alls i Sverige.

Biltrafiken minskar bara marginellt

Förutom politisk enighet ger han också stadsplanerna en del av äran för Köpenhamns cykelframgångar. I den danska huvudstaden ses cykling som ett eget trafikslag – till skillnad från hur det ofta är i Sverige, där cyklisterna alltför ofta får samsas med fotgängare. All stads- och trafikplanering ligger också under samma politiska ansvarsområde, även det en skillnad mot Sverige där det kan vara fördelat under tre olika nämnder, berättar Till Koglin.

Inom trafikavdelningen i Köpenhamn finns en hel underavdelning med trettio personer som bara tittar på cykel/mobilitetsplanering.

– Något liknande har man inte i Sverige, säger Till Koglin.

Samtidigt står Köpenhamn inför en svår utmaning. För staden är i dag en dyr stad, som lockar till sig välbeställda invånare, sådana tenderar som bekant att vilja äga en bil – samtidigt som befolkningen växer med runt 10 000 invånare, varje år. Så även om trampade kilometer i Köpenhamn har ökat med 14 procent de senaste tio åren, har antalet körda kilometer med bil inte minskat mer än på marginalen.

– Men om vi inte haft cykelvägarna hade vi förmodligen gjort många fler resor med bil, säger Casper Harboe.

Samtidigt tycker forskaren Till Koglin, att politikerna kunde gjort mer för att minska biltrafiken.

– Cykelbanorna är för trånga, särkilt i rusningstrafik. Då är det läge att ta plats från bilen men det gör man inte, säger han och fortsätter:

– Alla är överens om att sätta cykeln först oavsett parti, sedan bråkar de väldigt mycket hur mycket man ska inskränka biltrafiken – så där kommer problemen.

Koldioxidneutralitet

Till 2025 ska Köpenhamn uppnå koldioxidneutralitet. För att det ska gå i lås måste ändå antalet körda kilometer med fossilbilar minska, enligt stadens klimatplan. Enligt ett av målen i den trafikplan som klubbades 2011 ska också andelen av alla bilturer minska till 25 procent – från dagens runt 30 procent. En av lösningarna, som nu diskuteras vid sidan av satsningar på kollektivtrafik och cykel, är att införa zoner, där inga utsläpp tillåts. Planer på det finns det nu stöd för hos styret i Köpenhamn. Men för att det ska kunna bli verklighet behövs en lagändring av folketinget, berättar Casper Harboe.

Men Till Koglin tycker att man borde ta steget längre och göra delar av staden helt bilfria, minska parkeringsplatserna drastiskt och ge mer utrymme till cykeln, där det i dag kör bilar. För även om fler kan förmås köra elbilar kvarstår flera miljöproblem.

– Produktionen av en elbil släpper ut jättemycket mer koldioxid än en cykel, sedan finns det också andra problem med elbilar, som var elen kommer ifrån och vad gör vi med batterierna. Elbilar löser inte heller platsbristen i våra städer.