Förra helgen skedde en fruktansvärd masskjutning i Farsta. Fyra personer blev träffade och två dog. En 15-årig pojke, Elias, som just skulle gå ut nian, och en 43-årig fotograf, Tesfamichal, som var på väg hem från en babyshower, dog av sina skador. En kvinna i 60-årsåldern blev vådaskjuten i benet och ytterligare en 15-årig blev skjuten och fick allvarliga skador. Två 19-åringar greps och sitter anhållna.
Vapenvåldet i Sverige är värre än någonsin. Förövarna och offren är yngre och sedan årsskiftet har 19 personer skjutits ihjäl. Det handlar inte bara om gängkriminella utan de är också någons syskon, barn eller fotbollskompis. I det här läget behöver regeringen göra allt för att få stopp på skjutningarna, minska gängkriminaliteten och ge människor fler livsmöjligheter och mer framtidstro.
Vad gör då Ulf Kristersson när han blir inbjuden till Aktuellt för att debattera masskjutningen i Farsta i söndags, dagen efter att den skett? Han tackar nej och genomför ett mingel för kulturpersonligheter i Sagerska palatset istället, tillsammans med kulturministern. Detta uppmärksammades först av Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin som kritiserade det skarpt. Jag brukar tycka att sådana utspel känns falska. Det är liksom inte ovanligt att S-ministrar tackat nej till tv-debatter. Det känns oftast som att det bara är ett spel att kritisera sina motståndare för att inte dyka upp, men att politikerna själva i praktiken är lika goda kålsupare.
Denna gången höll jag dock med om Baudins utspel. Det gnagde i mig när jag läste att Kristersson inte dök upp på debatten. Det kändes respektlöst. Här har vi en situation där barn skjuter varandra, där 15-åringar inte får uppleva sommarlovet efter nian, och så prioriterar statsministern bort det för att mingla. Då får man känslan av att han och regeringen inte bryr sig. I alla fall inte tillräckligt. Eller att de inte förstår att både offer och förövare är människor som skulle kunna få uppleva en helt annan framtid. När situationen har varit så allvarlig så länge kan jag förstå att människor kan bli avtrubbade (de som inte drabbas då), men det får inte hända en statsminister.
Det enda regeringen gör är att komma med repressiva åtgärder som inskränker grundläggande rättigheter, men inte nödvändigtvis minskar brottsligheten, utan snarare minskar allmänhetens tillit till polisen. Civil rights defenders beskrev det så här när Tidöavtalet presenterades: ”Avtalet är klart repressivt. Vi ser ett fokus på fängslanden, även av barn och unga, hårdare straff, utökade möjligheter att övervaka och utvisa människor samt åtgärder som undergräver rättsstatsprinciper och mänskliga rättigheter.”
Jag vill ha en regering som bryr sig om varje människa som drabbas av gängvåldet och som gör det som gör skillnad på riktigt. En regering som kämpar hårt för att färre ska dras in i gängkriminalitet utan istället dras in i idrottsföreningar eller åka på tech-läger, oavsett om de kommer ifrån Rinkeby eller Limhamn.
Och framför allt behövs en regering som tror att det går att vända utvecklingen och tror att det finns en bättre framtid för Sverige än så här. Det känns tyvärr som att nuvarande regering har gett upp och istället lägger sin kraft på att hitta syndabockar och att skylla ifrån sig.
Människorättsorganisationer fortsätter kämpa för att rädda flyktingar från att drunkna, trots att de motarbetas och kriminaliseras av europeiska myndigheter.
Människor fortsätter dö på sin flykt till Europa samtidigt som EU enas om att kämpa hårdare för att stoppa dem på vägen.
Krönikan är ändrad den 20 juni 2023 kl 17.59. Åldern på en person är korrigerad och första meningen i näst sista stycket är ändrad.
