Under hela valrörelsen rabblade han som nu är vår statsminister upp samma meningar om sin mamma. Hans egen Zlatan. Kvinnan som kämpade och gjorde en klassresa så att Ulf fick nya förutsättningar.

Vi ska fokusera på vart vi ska, inte var vi är. Ulf med vänner fortsätter att göra Sveriges fattiga en otjänst när de stirrar på var mållinjen, i ett orättvist system med social rörlighet, är och inte var startlinjen är. De politiska ja-sägarna runt Ulf älskar Zlatanberättelser.

Tv-programmet Postkodlotteriet har tyvärr tagit det bästa namnet på en show som borde handla om den stora födelseslumpen som skulle undersöka något av det mest centrala i våra liv: våra postnummer. I detta program, som SVT borde producera, får Rosengårds trebarnsmammor möta makthavare och politiska influencers med låg verklighetsförankring.

Proffstyckare, Youtubehögern som Henrik Jönsson eller majoriteten av kravställarna som gästar Navid Modiri-poddarna, kan eller vill inte förstå fattigdom. De underskattar samhällets komplexitet och dessutom har få av dem umgåtts med trångbodda irakiska flerbarnsfamiljer.

Vi har länge matats med hårt arbete och inspirerande Jan Emanuel-män som vet mycket om mycket om kategorin ”arbetande men fattig” med en individualistisk syn på fattigdom. Några har arbetarklasserfarenhet, som Jan, men har glömt bort sin erfarenheter eftersom de klev ut som vinnare från sina postnummer som med stor sannolikhet avgör dina framtidsutsikter.

Det är så enkelt att se på detta humanistiskt. Ändå lyckas så många undvika det faktum att ett område med koncentrerad fattigdom har en förödande inverkan på individer, eftersom det formar deras liv och framtidsutsikter för kommande generationer. Ett eftersatt postkodområde innebär dålig tillgång till utbildning, hälsovård av lägre kvalitet, minskade arbetstillfällen, mer exponering för miljöproblem som luftföroreningar, högre brottsfrekvens och social isolering.

Sanningen är att var du bor spelar roll – det påverkar både ditt välbefinnande och långsiktiga ekonomiska resultat. Så hur vill högt avlönade tyckonomer lösa detta? Genom att uppfostra fattiga människor. 
Ibland poppar intressanta högerförslag upp som handlar om att stödja låginkomsthushåll för att skapa ett mer rättvist samhälle, men eftersom de tjänar redan välbärgade människor kan de inte tänka sig att beskatta rika för att jämna ut spelplanen. En rejäl förmogenhetsskatt eller arvsskatt kommer inte på tal.

Högern har ofta anklagats för att inte ta itu med frågan på ett adekvat sätt eftersom oförmågan att diskutera klass och fattigdomens orsaker ligger som en våt och alldeles för nedkyld filt över hela deras politik. Rör man sig nuddar man nya partier med filten och får en påminnelse om hur hemskt kall den är.

Genom att förstå de grundläggande orsakerna till fattigdom kan vi börja utveckla effektiva lösningar som kommer att medföra bestående förändringar. Om Timbros kamratklubb ska förstå varför klasstillhörighet är avgörande så krävs det att de erkänner hur djupt förankrad fattigdom är i vissa områden och att den inte bara skadar individer utan också hela samhället. Därför vet de inte hur fattigdom ska lösas.