På senare tid har intresset för Ted Kaczynski ökat. Kaczynski, kanske mer känd som Unabombaren, var matematikern som bestämde sig för att vända världen ryggen och började sända bomber kors och tvärs till folk som han av dunkla skäl fattat agg till.

I amerikanska högermedier kopplas han – när det passar sig – samman med ”miljörörelsen” och ”klimatforskningen”. Så även i Sverige. I en kulturserie i Världen idag (november 2022) påstår man att Kaczynski ”på flera sätt inspirerat de ideologer som i dag är ledande inom den globala klimat- och miljörörelsen.” Som om inte det skulle räcka: ”Dessutom finns beröringspunkter mellan våldsbejakande islamism och klimataktioner som går ut på att skada människor och samhällen.”

I en tid när FBI varnar för att nästan samtliga masskjutningar i USA utförs av attentatsmän som förklarar sig tillhöra den kristna högern och det enda den kristna högern – som redaktionen av Världen idag uppenbarligen har ett gott öga till – har att komma med är ”thoughts and prayers”, varpå de håvar in miljoner från National Rifle association för att motverka alla former av vapenkontroll, tycker svenska ”kristna” att miljörörelsen – med sina djupa rötter i fredsrörelsen – är ett tillräckligt stort hot för att man ska ägna flera nummer åt detta ”hot”. Det är magstarkt.

Tänk att man måste påminna kristna debattörer om att det är fult att ljuga. Det intressanta är ju, att de flesta som nu med beundran citerar Kaczynski tillhör – just – den kristna högern. Kaczynskis manifest står i direkt strid mot allt vad miljörörelsen och inte minst fredsrörelsen står för. Hans berömda manifest är ett virrvarr av påståenden och har i huvudsak bara lockat neokonservativa och ekofascister – Kaczynski hatade vänstern, han avskydde djurrättsaktivister, pacifister och feminister.

Kaczynski hade många idéer om allt möjligt men fick aldrig riktigt till det och skälet till det är ganska uppenbart. Kaczynski led av klinisk paranoid schizofreni. 

Ändå brukar Kaczynski – om än med mer eller mindre uttalade reservationer – karaktäriseras som ”briljant” eller ett ”geni”. Man författar böcker om hans ”filosofi” och på nätet gör han tydligen ny karriär (mot sin vilja, måste man kanske påpeka) som guru för diverse kristna högermiliser. Det är hans kritik mot ”industrialismen” och teknisk utveckling som lockar många inom neokonservativa kretsar.

Manifestet är oläsbart, brister i humanvetenskaplig insikt och hans kunskap om omvärlden är ibland så excentrisk och omogen att man undrar vari hans genialitet består. Det finns inget briljant eller genialiskt i att låsa in sig i en hydda och skriva manifest om en värld som man inte förstår eller ens vill lära känna.  Ingen som isolerar sig från verkligheten kan ha något viktigt att säga om den.

För övrigt ska man aldrig skriva något när man inte är vid sina sinnens fulla bruk – vilket även somliga skribenter på Världen idag nogsamt bör betänka.

Tumme ned:

Rysslands framfart i Sudan börjar likna CIA:s insatser i Sydamerika på 50-talet.

Tumme upp:

Klimatprotesterna i London väcker hopp.