Tekniker som lovar att suga stora mängder koldioxid från atmosfären har anklagats för att vara orealistiska och bidra till flytta fokus från de verkliga problemen, våra utsläpp. Men klimatkrisen är så långt gången att även IPCC:s scenarion med kraftiga och snabba utsläppsminskningar kräver att enorma mängder koldioxid fångas in för att vi ska ha en realistisk chans att klara Parisavtalet.

Av lösningarna till hands är den som förkortas BECC, den som nått längst. Det vill säga att fånga den koldioxid som uppstår när biomassa förbränns, för att sedan begrava den långt under jord, där den med tiden mineraliseras. I takt med att ny biomassa uppstår och kan förbrännas, kan atmosfären börja städas på koldioxid. Men en hake är att det kräver stora arealer mark för att få fram den biomassa som krävs för att nå upp i de mängder infångad koldioxid som IPCC säger behövs för att klara temperaturmålen.

”Finns en enorm potential”

I en ny studie publicerad i Earth future, lyfter forskare vid Yale en annan möjlig teknik. Att sprida basalt, en bergart av vulkaniskt ursprung, på åkermark. När partiklarna reagerar med koldioxiden i luften, bildas kolsyra som sipprar ned till grundvattnet och hamnar tillslut i havet, där det reagerar med kalcium och bildar kalksten. Potentialen ligger på 217 gigaton koldioxid de närmsta 75 åren, enligt forskarna. Något de sätter i relation till att IPCC bedömning är att mellan 100 och 1000 gigaton koldioxid skulle behöva sugas ur atmosfären till 2 100 för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader jämfört med förindustriella nivåer.

– Det finns en enorm potential här. Även om vi fortfarande har saker att lära ur ett grundläggande vetenskapligt perspektiv, är det lovande och vi måste fokusera på vad vi kan göra ur ett marknads- och finansperspektiv, säger Noah Planavsky, en geokemist vid Yale University som var medförfattare till studien i ett pressmeddelande.

Eftersom processen sker snabbare under varma och blöta förhållandena, pekas tropiska regioner ut som de med störst potential. Sidoeffekterna skulle också vara positiva, enligt forskarna bakom studien.

– Förbättrad stenvittring utgör färre risker jämfört med andra klimatingrepp. Det ger också några viktiga fördelar, som att föryngra utarmade jordar och motverka havsförsurning, som kan göra det mer socialt önskvärt, säger S. Hun Baek, klimatforskare vid Yale University, som ledde studien.

Svårt att uppskatta hur snabbt det går

Alisdair Skelton som är professor i geokemi och petrologi vid Stockholms universitet anser att studien är välgjord. Men skriver i en kommentar till Syre att det är en modelleringsstudie (där man inte gjort några egna mätningar), som bygger på ett antal antaganden.

”Så som forskare, är de bra eller dåliga?”

Vad han saknar är trovärdiga uppskattningar på hur snabbt basalt reagerar med koldioxid. Eftersom reaktionen sker på ytan av partiklarna, måste man anta hur stor den ytan är vid en viss mängd basalt. Något som enligt Skelton är svårt att uppskatta – och har stor felmarginal. 

”I allmänhet reagerar stenar med koldioxid extremt långsamt och kontrollerar klimatet på geologiska (inte mänskliga) tidsskalor. Basalt reagerar snabbare än många andra stenar vilket är bra, men hur snabbt? Svaret på denna fråga är fortfarande okänt, så resultaten av denna studie är bara så bra som författarnas antaganden”, skriver han.

Läs mer:

Så kan nordisk massaindustri få pengar till negativa utsläpp