Planen var aldrig att bosätta sig i Sverige. Men efter att ha tillbringat ett år på resande fot dök drömhuset upp på nätet. 3,6 hektar tomt och ett torp från 1800-talet fick Johan och Linda Johansson Frodig att byta tropiska Malaysia mot i Osby i norra Skåne.

– Det hade mark och dammar och allt vi letat efter, säger Johan Johansson Frodig.

På trädgårdens hemsida beskrivs han som ”Den stora växtexperten av oss. Vet inte vilken dag i veckan det är men väck honom mitt i natten och han kan namnge alla växternas latinska namn, pollinerare och minimumtemperatur”. 
Odlingsintresset hade Johan med från barnsben, med utlopp i föräldrarnas trädgårdsland. Under resorna fanns det latent kvar, resonerar han.

– Vi väntade väl på att kunna hitta en bit mark i den här världen.

Torpet som Johan och Linda köpte 2014 har i dag tre växthus, varav ett tropiskt, ihopbyggt med boningshuset och två delvis nedgrävda i marken. Det största är uppåt 500 kvadratmeter. Växthusen drivs helt utan el och värme. Syftet är att bli självförsörjande.

– Tanken har varit att kunna ha riktigt mogen obesprutad frukt nära till hands. Köper du en halvmogen banan i affären – visst, den har en smak av banan, men det kan smaka mycket mer, säger han.
Sex klasar med totalt 300 bananer blev fjolårets skörd. Då lyckades de även med avokado, berättar Johan.

– Jag har inte hört om att någon i Sverige har odlat avokado utan uppvärmning. Det är vi väldigt stolta över.

Utbudet i svenska handelsträdgårdar imponerade inte på fruktfantasten Johan, som tog saken i egna händer och började beställa fröer och plantor från utlandet. Han har många favoriter bland de för svenskar mer okända frukterna.

– Pakistanska mullbär hoppas jag folk får upp ögonen för, de är fantastiska. Och japanska plommon, de är mycket mer krispiga än svenska. Det finns ofantligt mycket goda frukter som man knappt känner till.

"Jordvärmen är fantastisk"

Idén att använda jordens naturliga värme för att kunna odla tropiska och subtropiska växter på kyligare breddgrader har funnits i hundratals år. Johan Johansson Frodig har hämtat inspiration från 1700-talets England, där större gods och gårdar ofta grävde ner växthusen, så kallade pinapple pits (ananasgropar). Motsvarande finns även i Sydamerika, så kallade walipinis. Ordet kommer från ursprungsbefolkningen Aymara i nuvarande Bolivia och betyder ”varm plats”.

– Jordvärme har använts lite överallt. Jag hittade nån i Klippiga bergen som får minus 30 och odlar bananer och passionsfrukt, och nån gubbe i Alaska som odlar citrus och det går hur bra som helst. Jag vet inte varför man inte gör det i Sverige, säger Johan, som letat efter svenska exempel utan resultat.

Han och Linda beslutade sig för att pröva själva. Först ut var ett växthus för Medelhavsväxter som kiwi och vindruvor, 45 kvadratmeter stort och nedgrävt 1,5 meter i marken. Det fungerade över förväntan. Efter åtta års sparande byggde de det 500 kvadratmeter stora växthuset, som grävdes ner 2,5 meter. Det större djupet gör att växthuset håller värmen ännu bättre.

– Jordvärmen är fantastisk. Man kan gå in en kall vinterdag när det är tio minus ute och så möts man av en värme när man kommer in. Jag blir förvånad varje gång, säger Johan.

Vintertid är det ungefär 17 grader varmare i det stora växthuset än i luften utanför – och uppvärmningskostnaden är noll.

– Tidigare har det ju varit billigt med uppvärmning, då kanske man inte såg nån direkt anledning att gräva ner växthuset. Men nu kanske sådana här blir mer attraktiva att bygga. Jag vet ett antal andra växthus som är väldigt dyra i uppvärmning medan vårt är gratis, säger Johan.

En annan fördel med att gräva ner växthuset är att det kräver mindre bevattning när växterna väl etablerat sig, eftersom rötterna står lägre ner i jorden. Och att det är svalare en het sommar, eftersom jorden håller en konstant temperatur.

– Det blir inte 50 grader som i ett vanligt växthus, utan 31 i det lilla och 38 i det stora.

Är det inte för lite sol på vintern?

– Man får välja grödor efter årstiden. Morötter och kål och sånt kan man odla på vintern, men frukter mognar ju mer på sommarhalvåret, säger Johan och fortsätter.

– När vi började förstod jag mig inte på ljuset riktigt. Vi hade tilläggsbelysning på vintern för de mer exotiska växterna, men sen slutade vi med det av nån anledning. Jag kommer inte ihåg varför, men vi märkte att det funkade även utan belysning, säger Johan.

Något som går helt emot vad som finns att läsa om botaniska trädgårdar. Värme och ljus vintertid är ett måste, enligt boken.

– Vi gick ifrån allt det och testar oss fram. Vi bara kör, säger Johan.
Ibland går det fel. En personlig favorit, den blå javabananen, dog frostdöden ett år, berättar Johan.

– Den strök med. Den hade varit kul att ha, men det känns inte så farligt ändå. Jag vet var jag kan få tag på den igen.

Färre skadeinsekter

Under vinter går fruktträden in i en viloperiod, berättar Johan Johansson Frodig. Samtidigt bidrar den lägre vintertemperaturen till färre skadeinsekter.

– Vi har fått väldigt lite angrepp. Vi försöker också skapa en miljö som liknar naturen, med stenar, liggande löv, stubbar och träbitar för insekter att leva av. Vi tvättar inte kliniskt som det står på många ställen utan försöker skapa en miljö där de goda insekterna tar hand om varandra. Det sparar både tid och pengar, säger Johan.

Växthuset förlänger även säsongen för sociala aktiviteter.

– Vi har en damm där barnen brukar bada. Det finns sittplats för 30 personer och ett utekök där vi brukar grilla, berättar Johan.

Finns det nån nackdel med att gräva ner växthuset?

– Det enda jag kan tänka mig är att det är dyrare att bygga eftersom man gräver ner det. Men sen är det ju gratis att driva.

Att familjen odlar tropisk frukt i nedgrävda växthus har väckt stort intresse.

– Tanken var ju att bli självförsörjande, inte att folk skulle komma hit och titta. Men när ett par trädgårdsföreningar fick veta vad vi gjorde var de på oss hela tiden och till slut öppnade vi för allmänheten, berättar Johan.

Så hur går det med självförsörjningen?

– Vi äter mycket från vår egen trädgård men äter även på restaurang och går och handlar. Hade vi velat hade vi kunnat ta 100 procent från vår trädgård, men vi har så mycket med plantskolan, så vi kanske odlar 60–70 procent av vår egen mat.

Inspirerat många

Johan Johansson Frodig har tidigare arbetat som programmerare men jobbar i dag heltid med trädgården, som har en plantskola med försäljning och en visningsträdgård. Fokus är ovanliga växter, i synnerhet fruktträd. Totalt odlar de uppskattningsvis 500 olika sorters fruktträd. I trädgården finns även 800 rhododendron.

Sommaren 2022 besökte 5000 personer gården, kallad Jeppa S trädgård efter postadressen Jeppa Svenstorp.

– Extremt många är intresserade av växterna och de här skumma frukterna som de kan komma och smaka, säger Johan, som brukar bjuda besökarna på frukt.

Ett femtiotal personer har också hört av sig och vill bygga egna underjordiska växthus, säger Johan, som bland annat tipsar om att bygga väggar av lecablock och tak av kanalplast, att kolla med kommunen för bygglovsregler – och att dränera marken.

– Vi behövde inte det eftersom vi byggde på en liten kulle, men om man inte dränerar finns en risk att det blir en stor pool om man gräver ner ett växthus, säger han.

Johan delar gärna med sig av sina erfarenheter av underjordiska växthus.

– Jag hoppas vi blir fler som testar. Särskilt om man vill odla året om. Det har ju så många fördelar!