Tusentals människor är strandsatta i Nigers obarmhärtiga öken. De EU-finansierade center som ska hålla migranter borta från Europa bågnar under trycket. Här frodas sjukdomar och våldsamma konflikter blossar upp.
– Vi har blivit som boskap, säger Herman från Elfenbenskusten.
Silhuetterna rör sig sakta över det platta ökenlandskapet i norra Niger. Människorna går på rad: de starkaste längst fram, de svagaste där bak. En efter en blir de tydliga genom det skälvande flimmer som ligger som ett lock över den heta, röda sanden.
Närmare 5 000 människor är samlade i ett litet, vindpinat hörn av Sahara – malier, guineaner, ivorianer, men även syrier och bangladeshier. Varje vecka fastnar hundratals papperslösa migranter som kastats ut från Algeriet i Assamaka, det första samhället på den nigeriska sidan gränsen, skriver nyhetsbyrån AFP.
Alla har de samma mål: att nå Afrikas nordkust och därifrån ta sig vidare till Europa. Men i Algeriet tar drömmen slut för många, på grund av landets stränga migrationspolitik. I stället tvingas de vandra söderut, 1,5 mil till fots genom brännhet öken. I Assamaka är vattentankarna så gott som tomma och matransonerna otillräckliga. När kvicksilvret stiger upp emot 48 grader hukar tusentals människor under presenningar för att undkomma den obarmhärtiga solen.
Skabb och infekterade sår
Det transitcenter som drivs av FN:s migrationsorgan IOM klarar bara av att hantera runt en tredjedel av de anländande, enligt AFP.
Bristen på mat, vatten och sjukvård leder till upplopp och våldsamma konflikter i IOM:s taggtrådsinhägnade anläggning. Många är sjuka, lider av skabb eller infekterade sår. Alla är hungriga.
– Ser du det här? Skulle du äta det? Vi blir sjuka av det här, säger en man och håller upp en klump med klibbigt, flugangripet ris.
Antalet migranter som fastnar i Niger har ökat sedan årets start, enligt Läkare utan gränser. För varje dag som går blir situationen allt svårare.
– Vi är alla traumatiserade. Folk kan inte längre kontrollera sig, de håller på att bli galna, säger Aboubacar Cherif Cisse från Sierra Leone till AFP.
Utökat samarbete
Ett tiotal mil söderut, i den tidigare lugna gruvstaden Arlit, ökar prostitutionen lavinartat till följd av tillströmningen av migranter. Unga kvinnor, många från Nigeria, säljer sina kroppar i utbyte mot pengar. Även här ringlar köerna vid IOM:s hjälpcenter långa. I fjol steg antalet migranter som sökte hjälp av FN-organet i Niger med 35 procent, enligt ett pressmeddelande från IOM.
IOM:s arbete i regionen finansieras huvudsakligen av EU, i syfte att stoppa flödet av migranter till Europa.
”Tillsammans ska vi göra allt vi kan för att rädda migranters liv och förhindra övergrepp mot deras rättigheter”, sade EU:s inrikeskommissionär Ylva Johansson i samband med att EU och Niger i fjol meddelade utökat samarbete.
Fakta: Migrationen genom Nordafrika
Många västafrikanska migranter i jakt på ett bättre liv tar vägen genom Nigers ogästvänliga öken för att nå Medelhavet via Algeriet eller Libyen.
Mellan 11 januari och 3 mars 2023 anlände 4 667 migranter till Assamaka i Niger efter att ha utvisats från Algeriet, enligt Läkare utan gränser. Här strandsätts de i öknen, många av dem utan tillgång till mat, vatten, sjukvård eller tak över huvudet.
Vägarna söderut är jihadistterritorium, vilket betyder att migranterna av säkerhetsskäl måste flygas ut i chartrade plan. Men få har råd att betala för resan. Många migranter uppger att de fråntogs sina ägodelar i Algeriet.
I nigeriska Agadez agerar smuggelnätverk som för stora summor erbjuder migranter skjuts genom den glesbefolkade, vidsträckta öknen. Inte sällan åker smugglare vilse och fordon går sönder i öknen. Det händer också att smugglare överger sina passagerare av rädsla för patrullerande militär. Mörkertalet kring antalet migranter som dör av uttorkning i Nigers öken tros vara stort. FN:s migrationsorgan IOM har tidigare uppskattat att för varje bekräftat dödsfall i Medelhavet har två migranter försvunnit i öknen.
Migrantrutten genom norra Afrika går genom konfliktzoner och områden styrda av beväpnade jihadistgrupperingar. Många utsätts för grova övergrepp och kränkningar på resan, såsom utpressning och sexuellt våld, och fastnar i fängelseliknande interneringsläger med förhållanden som beskrivs som omänskliga.
Källa: FN, IOM, Oxfam, Läkare utan gränser.
