Regeringen har bjudit in till ett nationellt klimatmöte den 16 juni. I ett öppet brev inför mötet kräver Rebellmammorna klarspråk och handling i klimatfrågan och stärkt demokrati, skriver Sara Sundell.
DEBATT. Vi förväntar oss modigt, nödvändigt, demokratiskt och kreativt ledarskap i vår tids ödesfråga.
Effekterna av människans ohållbara livsstil syns överallt omkring oss; extremväder, stigande havsnivåer, uteblivna skördar, smältande glaciärer, döende innanhav, bleknade korallrev. Det är ett ursinnigt avgrundsvrål från självaste jorden – detta unika smycke i rymden, den enda planeten med komplext, myllrande liv – som fullkomligt översköljer oss, och om det inte vore för allt buller och allt blinkande från skärmar och all kommers kanske vi hade hört hur hon ropade: Sluta nu!
Hon vrålar ikapp med forskare och många andra, som länge varnat för att vi rusar mot vår egen kollaps. Och att vi måste vända håll nu. Innan vi brinner upp.
Hur svarar vi an på det? Vad gör vi när allt vi håller kärt är hotat? Vi får förstås panik. Men sen – hur agerar vi? Förstår vi det ömsesidiga beroendet mellan allt levande? Hur kraftfullt blir vårt svar?
Vi förutsätter att Sverige gör allt för att uppnå överenskommelserna i Parisavtalet. Vi förutsätter att vi kommer att göra allt vi kan för att kraftigt reducera alla utsläpp, även dem vi orsakar utanför vår nationsgräns, med vår konsumtion, vårt resande osv. För att lyckas måste vi dessutom skydda våra ekosystem. Vi har inte råd med mer avskogning, skövling, utfiskning, utarmning av matjordar eller mer förlust av vilda djur och biodiversitet. Klimatet och biodiversiteten är den sammansatta väv som möjliggör liv, som möjliggör vår egen civilisation. Vi kan inte skövla mer natur i klimatets namn. Det gör frågan minst sagt komplex.
Vi som skriver har tre krav, och vi nöjer oss inte med mindre:
Tala klarspråk. Kommunicera att vi befinner oss i ett läge där vi faktiskt riskerar den mänskliga civilisationens framtid. Hymla inte med att det skulle röra sig om endast en energikris. Öka uppmärksamheten kring klimatkrisens komplexa samband med förlust av biologisk mångfald. Var inte rädda för att säga att vi behöver ändra vårt sätt att leva.
Agera nu. Utsläppen och fossilberoendet måste minska på riktigt. Inte på låtsas, som i fossilfria flygplatser eller grön konsumtion. Återanvända, återvinna och minska måste vara ledord för grön omställning på riktigt. Skydda, bevara och restaurera naturen. Vi behöver inte mer konsumtion. Vi behöver naturbaserade lösningar, återställande av våtmarker är ett perfekt exempel.
Stärk demokratin. Klimat- och artkrisen är oerhört skrämmande. Den spär på konflikter och motsättningar mellan människor. Att stärka demokratin är därför avgörande för att lyckas. Värna om dem som drabbas hårdast. Värna dem som levt med naturen i alla tider. Ja, värna om alla. Och värna för Guds skull om dom unga!
Det är svårt att ta ansvar som individ om man inte tror på sina ledare. Det är också en mänsklig svaghet att falla för snabb, kortsiktig behovstillfredsställelse. Ändå pyser det av längtan efter omställning. Vi vill skydda våra egna barn, och vi fattar att vårt energislösande sätt att leva inte alls skyddar våra barn; och vi kräver att ni som är satta att förvalta det här landet gör allt ni kan för att trygga en dräglig tillvaro för oss och för våra barn.
Vi vill ha rent vatten, friska matjordar, levande skogar, myllrande våtmarker, gröna städer, social hållbarhet och en tilltro till framtiden. Om det betyder mindre konsumtion, hushållande med energi, färre resor, färre skärmar, mer fysiskt arbete, lägre lön eller vad som helst, så välkomnar vi det.
Vi som skriver är mammor i olika former. Vi vägrar blunda. Vi vägrar titta bort. Vi lovar att göra allt vi kan.
