Titel: Domedagsmaskinen, ”Så planerade vi kärnvapenkrig”
Författare: Daniel Ellsberg
Förlag: Gerundium
Utmärkt översättning av: Erik Göthe

År 1973 stod Daniel Ellsberg i fokus: Han hade kopierat och publicerat hemliga dokument som visade hur den amerikanska militära och politiska ledningen ljugit för det amerikanska folket om Vietnamkriget.

Ellsberg ställdes inför rätta för spionage och riskerade 115 års fängelse. Regeringens åklagare hade emellertid begått felaktigheter när det gällde att skaffa fram bevis. På den grunden frigavs Ellsberg, liksom hans medhjälpare vid kopieringen, Antony Russo.

Han hade emellertid en stor mängd dokument som skulle ha varit än mer avslöjande, de handlade om hur regeringen ljög för folket, framför allt beträffande kärnvapen och deras användande. Dessa papper försvann dock till stor del i en naturkatastrof.

En stor del av innehållet i dessa dokument har dock senare stegvis återgetts från andra källor och utgör grunden för denna bok. ”Jag har varit havande med denna bok i hela mitt vuxna liv” säger han.

Daniel Ellsberg var anställd vid tankesmedjan RAND Corporation från 28 års ålder och fick genom denna många uppdrag inom försvarsmakten under åren 1958 till 1971. Han fick som konsult en förvånansvärt hög ”clearance” när det gällde tillgång till interna dokument, ofta betecknade ”topphemligt”.

”Beslutsteori” var Ellsbergs vetenskapliga område. Under en period omkring år 1960 undersökte han på uppdrag av RAND hur beslut om kärnvapenanvändning fattades vid USA:s baser i Stilla Havet. Han fann att de lokala befälhavarna ansåg sig ha rätt att själva besluta om användning av kärnvapnen, om man inte fick kontakt med högkvarteret, vilket hände ganska ofta. En befälhavare, vid en bas eller på ett hangarfartyg, kunde alltså på egen hand besluta om en kärnvapenattack mot Kina. Detta föreföll vara närmast självklart för vissa befälhavare. Filmen ”Dr Strangelove”, där en stridslysten general startar kärnvapenkriget på eget bevåg, kan alltså ses som en dokumentär!

Ellsberg hade fått lära sig att USA hade sina kärnvapen i tillräckligt antal för en så kallad andraslagsförmåga. Denna innebar att USA skulle, efter det att landet utsatts för ett kärnvapenangrepp, kunna svara med ett förödande svarsanfall, även om många av de egna missilerna förstörts. Det blev emellertid snart klart för honom att för den amerikanska militären hade avsikten alltid varit att kunna utdela ett första-slag så överväldigande att Sovjet inte skulle kunna vedergälla i stor skala mot USA.

Konflikten kring Berlin föranledde diskussioner inom försvarsledningen. Det ansågs att om Sovjetiska styrkor angrep amerikanska styrkor i Västtyskland skulle USA vara berett att svara med ett total-angrepp innefattande kärnvapen mot Sovjet och Kina. Varför Kina skulle angripas frågade Ellsberg i olika sammanhang, men fick inget rimligt svar.

Två teman återkommer i hans bok: Politikerna ljuger ofta och hämningslöst inför befolkningen, och även inför kongressen, i frågor om försvar och utrikespolitik. För det andra: Kontrollen över kärnvapnen är i hög grad osäker, riskabelt osäker.
 
Den amerikanske presidenten antas ofta vara den ende som kan besluta om insats av kärnvapen. Så förhåller det sig inte, och så kan det inte vara: Om den politiska ledningen blir utslagen måste möjligheten till kärnvapenanvändning ha delegerats i förväg. Ellsberg beskriver att den delegeringen kan sträcka sig ganska långt bort från presidenten.

Ellsberg upprepar: Om inte kärnvapen avskaffas kommer de att användas. Vi har haft tur som överlevt.

Ett långt liv, ägnat nedrustning och fred. Denna bok är hans testamente.