Gynekologen Denis Mukweges yngsta patient var sex månader, den äldsta över 80. Sexuellt våld inom ramen för konflikter är ett vapen som trasar sönder kroppar, familjer och hela samhällen. För fredspristagaren Mukwege ligger roten i en destruktiv mansroll.
Männen kom en tisdag.
– De gick in i huset och förstörde allt – våra saker, och oss. Först våldtog de min lillasyster, sedan min svägerska, och till sist mig.
Bibiche minns det som om det vore i går. Ännu långt efteråt kunde hennes kropp inte sluta skaka, en fysisk reaktion på traumat hon utsatts för.
Bibiches historia, berättad för Läkare utan gränser 2018, är långt ifrån unik. Mamies make halshöggs innan hon våldtogs bredvid hans döda kropp. Därefter våldtog och dödade förövarna i tur och ordning hennes tre äldsta döttrar.
– Jag hade fem barn. De dödade tre av dem och lämnade mig med bara två, säger hon.
Utöva dominans
Sedan andra Kongokriget bröt ut 1998 har hundratusentals kvinnor och barn våldtagits i Kongo-Kinshasa, ofta av flera förövare i grupp och inte sällan framför ögonen på makar och andra familjemedlemmar. Men sexuellt våld används som vapen i konflikter över hela världen. Även från exempelvis Ukraina finns otaliga vittnesmål om våldtäkter och sexuella övergrepp begångna av soldater.
– Det handlar om att visa att jag kan dominera och förödmjuka dig. Det är ett sätt att dominera och att förstöra, säger fredspristagaren och gynekologen Denis Mukwege till TT.
1999, ett år efter det blodiga krigets start, grundade Mukwege Panzisjukhuset i östra Kongo-Kinshasa, där offer för sexuellt våld får vård. Hans första patient hade fått sina reproduktiva organ söndertrasade.
23 år senare fortsätter våldet. I dag vårdar Mukwege döttrarna till de kvinnor han hjälpte på 1990-talet. Ingen fredas: Hans yngsta patient var sex månader gammal, den äldsta över 80. Kvinnors kroppar är slagfält, säger Mukwege; våldtäkterna ett vapen och en krigsmetod. Han gestikulerar med bägge händerna för att understryka vikten av sina ord.
– Våldtäkt är mer effektivt än konventionella vapen. Kvinnan blir inte bara förstörd som individ – hon förstörs fysiskt, psykiskt, ekonomiskt och socialt.
”Kvinnorna är era”
En våldtäkt kan slita sönder ett helt samhälle, säger han. Den utsatta kan många gånger inte återvända hem, förlorar sin inkomst, och ofta skuldbeläggs hela familjen. I vissa fall blir hon gravid, i andra smittas hon med hiv och andra sjukdomar. Barn tillkomna genom våldtäkt stigmatiseras redan innan de sett dagens ljus.
Men varför våldtar männen? Under åren har frågan förföljt Denis Mukwege. I boken ”Kvinnors styrka”, som utkom 2022, berättar han om ett möte med en förövare, en ung man som fördes bort av en väpnad milisgrupp som tolvåring.
”När de sändes ut på uppdragen sade ledaren till sina män: ’Kvinnorna är era, gör vad ni vill.’ De andra krigarna kidnappade och våldtog dem. Han var bara i tidiga puberteten, men deltog på grund av grupptrycket”, skriver Mukwege i boken.
– Sättet han beskrev det… När vuxna tar barn, 12, 13 år gamla, och hjärntvättar dem – säger att du blir stark, du får kontroll, vapen, pengar och alla kvinnor du vill – så tror barnen på dem. För mig är alla dessa barn förövare, men också offer. Jag kan se att de själva är totalt förstörda av våldet de utövat.
Ansågs oundvikligt
2017 intervjuade forskarna Bert Ingelaere och Nina Wilén över 100 tidigare medlemmar i den kongolesiska rebellgruppen FDLR om hur de såg på det sexuella våld de själva utövat. I studien beskriver soldaterna kvinnornas kroppar som territorier de får använda som de vill, likt de faktiska territorier de försöker erövra under konflikten. Ord som begär, kontroll och ”grundläggande behov” återkommer gång på gång.
TT: Betyder det att alla män kan bli våldtäktsmän?
– Jag vet inget krig i dag där män inte våldtar. Det är en metod och den kan läras ut överallt och användas överallt, säger Denis Mukwege.
Bara för några årtionden sedan ansågs sexuellt våld vara en oundviklig följd av väpnade konflikter, säger han. Bosnienkriget och folkmordet i Rwanda öppnade omvärldens ögon för brottets vedervärdighet, men det skulle dröja till 2008 innan FN:s säkerhetsråd antog resolution 1820 som erkänner våldtäkt som en krigsförbrytelse. Det är ett framsteg, menar Denis Mukwege, men långt ifrån nog.
– Våldtäkt kan inte tolereras. Vi har konventioner som bannlyser användningen av exempelvis kemiska vapen, men det finns ingen konvention mot våldtäkt i konflikter. Vi vet att det är ett vapen som kan ödelägga inte bara en individ utan ett helt samhälle, så varför har vi ingen konvention?
”Toxisk maskulinitet”
Men framför allt måste vi utbilda våra barn, säger han. Denis Mukwege växte upp i ett djupt patriarkalt samhälle, men med en mamma som tvingade honom till precis samma hushållssysslor som systrarna. När andra pojkar retade honom förbannade han sin mor och hennes uppfostringsfilosofi. Först när han själv flyttade hemifrån förstod han.
– Vi måste lära våra barn från en tidig ålder att kvinnor är jämlika män, att våldtäkt inte är att visa sig stark. Vi måste jobba mot all toxisk maskulinitet. Vi lär våra pojkar att de inte ska gråta, att de måste visa sig starka… Varför gör vi det? För att få dem att växa upp till ”riktiga män”?
Han pausar, knäpper händerna och lutar sig fram över bordet. Höjer ögonbrynen i en fråga.
– Men vad är en ”riktig man”?
Fakta: Denis Mukwege
Denis Mukwege föddes i dåvarande Belgiska Kongo (nuvarande Demokratiska republiken Kongo, ofta kallat Kongo-Kinshasa) 1955. Han utbildade sig till läkare i Burundi och specialiserade sig sedan inom gynekologi och obstetrik. Efter att tillsammans med sin familj ha flytt undan 1990-talets krig återvände han till Kongo-Kinshasa för att 1999 starta Panzisjukhuset i Bukavu i provinsen Södra Kivu.
Sjukhuset, som invigdes 2001, grundades med hjälp av bland annat pengar från svenska Sida, Pingstmissionens utvecklingssamarbete (PMU) och Läkarmissionen.
Sjukhuset är känt för sitt SSV-projekt, där offer för sexuellt våld och kvinnor med gynekologiska problem får medicinsk och psykologisk vård samt juridisk och social hjälp. Panzisjukhuset tar årligen emot tusentals patienter som utsatts för sexuellt våld.
Mukwege har utsatts för mordförsök och hot, men har också mottagit flera priser för sitt arbete för att skydda kvinnor. 2008 mottog han FN:s människorättspris, 2009 Palmepriset och 2013 Right Livelihood-priset. 2018 tilldelades han Nobels fredspris tillsammans med yazidiskan Nadia Murad, som 2014 tillfångatogs av IS och hölls under slavliknande förhållanden, för de bådas kamp mot sexuellt våld som vapen i väpnade konflikter.
2022 utkom Denis Mukweges bok ”Kvinnors styrka: Vad jag lärt mig av kampen på det sexuella våldets frontlinje” (Volante).
TT
Sexuellt våld i krig och konflikter
Sexuellt våld i konflikter är ett uråldrigt fenomen, men tros ha använts systematiskt först under andra världskriget. Antalet våldtagna kvinnor och barn har där beräknats till cirka två miljoner. Av dessa uppskattas runt 240 000 ha dött till följd av de skador de fick. Många våldtogs 70–80 gånger.
Under 1990-talet ökade forskningen på området i samband med konflikterna i före detta Jugoslavien samt folkmordet i Rwanda, där upp emot en halv miljon kvinnor och flickor beräknas ha våldtagits. 1998 definierades våldtäkt för första gången som ”brott mot mänskligheten” av krigsdomstolarna för Rwanda och före detta Jugoslavien.
Först i FN:s resolution 1820 från 2008 erkänns våldtäkt som en krigsförbrytelse. Resolution 1960 från 2010 innehåller konkreta åtgärder för att bevaka och utkräva straffansvar för sexuellt våld i konflikter. Den senaste relevanta resolutionen, 2467 från 2019, stärker ytterligare målsättningen om ett förhållningssätt som lägger fokus på offret.
Källa: FN med flera (TT)
