Flera problem präglar den könsbekräftande vården, visar en ny rapport från Patientföreningen för transpersoner. Patienterna vittnar om långa kötider, bristande bemötande och ojämlik vård över landet.
I rapporten Upplevelser av den könsbekräftande vården i Sverige 2021–2023, pekar Patientföreningen för transpersoner primärt på fyra problemområden. En slutsats är att en stor majoritet (89 procent) svarade att väntetiden var ”oacceptabelt lång”. Att det kan gå två år från remiss till första möte är inte ovanligt, även längre tid förekommer.
Lika många, nästan 90 procent, uppgav att de känner otrygghet kring hur den könsbekräftande vården kommer att utvecklas i framtiden.
En tredje slutsats är att 22 procent inte kände att de kunde vara helt ärliga utan ”nödgade att ljuga” av rädsla för att inte annars få sin diagnos.
”Oftast gäller detta att en gör sig mer binär än vad en känner sig, dels för att lättare komma igenom utredningen, dels för att få tillgång till vård och ingrepp en annars inte får”, står det i rapporten.
En fjärde slutsats är att vården inte är jämlik över landet.
Syftet med studien var att lyfta med patientperspektivet, som föreningen menar är en viktig pusselbit för att öka kunskapen om hur vården fungerar. Cirka 200 personer deltog.
I rapporten ges också tio rekommendationer för en bättre könsbekräftande vård.
Rekommendationer i urval
Utredningsteamen måste anpassa utredningarna och vården samt utgå från patientens behov.
Utredningsteamen måste upprätta rutiner för att patienter som stått i vårdkö till barn- och ungdomsteam inte tappas bort vid överflytt till vuxenteam och för att patienter inte ska tvingas vänta onormalt länge på enskilda funktioner.
Regionerna måste öka kunskapen om ickebinära identiteter och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inom den könsbekräftande vården.
Regionerna måste se till att även vårdpersonal utanför den könsbekräftande vården, som möter patientgruppen, utbildas i bemötande.
