Det är möjligt att Putin förlorar kriget. I vart fall att han inte kommer att uppnå sina mål i Ukraina. Men oj vilka framgångar han haft i Sverige! Om det gäller att såra demokratin och skapa förutsättningar för auktoritärt styre …

Vi börjar ju faktiskt ta efter idéer, värderingar och konkret politik som det sägs att ökade medel till militären och medlemskap i Nato skulle skydda oss ifrån.

För att bli godkända som medlemmar i Nato har vi inte bara böjt ryggar inför Turkiets auktoritära ledning och låtit begreppet ”terrorist” få en alltmer suddig innebörd för att passa Erdoğans definition. Dessutom har alltmer av samhällsdebatten kommit att handla om militarisering av det civila livet, inte på samma nivå som i Ryssland men dock i samma härad.

Och nog smilar Putin när han i sin retorik för att vinna inhemskt stöd för sitt parti kan hävda att Sveriges ansökan om medlemskap i Nato visar att hela väst är ett hot mot Ryssland.

Lägg till det att snart mer än tio procent av den svenska statens utgifter kommer att öronmärkas till det militära försvaret. Konkret innebär det att skolan, vården och omsorgen inte kommer att få de medel som de behöver för att ens hålla kvar nuvarande, hårt kritiserade, nivå. Illa drabbade kommer än mer känna att samhället inte är för dem. En utmärkt grogrund för fascistoida krafter att verka i.

Och Putin kan le i mjugg.

Dessvärre existerar nästan ingen motkraft mot den krigsmentalitet som råder i den allmänna debatten.  Många, som borde veta bättre, har tagit över Putins strategi. Skräm till tystnad. De som vill föra resonerande samtal om det rimliga i att Sverige agerar som Sverige nu gör anklagas omedelbart för att gå Putins ärenden.

Då är det enklare att vara tyst, nicka bifall, vara nickedocka. Till och med de som talar om vikten av förhandlingar för att få slut på dödandet stämplas som illojala dumskallar som springer Kremls ärenden. Medan lojalitet är att kyligt bocka av antalet döda, kalla de flesta döda för ”soldater” för att kunna bortse från att de innan kriget var civila människor, fäder, söner, syskon med drömmar om ett vettigt liv.

Det är många frågor som bör ställas, men som sällan ställs. I vart fall inte i det offentliga rummet. En fråga som bör ställas är om man kan värna demokrati genom att urholka den. En annan fråga är om man genom att skrämma medborgarna på liknande sätt som Putinregimen gör – inte samma sätt, men liknande i en lightversion – verkligen är motståndare till Putinismen eller omedvetna medlöpare … Om man helt enkelt i tron att man försvarar demokratiska värden i själva verket bara är en nyttig idiot för skapandet av ett mer auktoritärt Sverige.

Jag tycker nog att åtskilliga ledarskribenter och kommentatorer i vårt land borde fundera på den saken när de nu springer i flock. Debattredaktörer borde också fundera på det rimliga i att refusera texter som tar frågan om fred på allvar.