För att kunna slå fast att en ny geologisk epok påbörjats krävs en plats som kan markera en början. Nu har antropocen – människans tidsålder, fått en sådan plats. Men geologerna är ännu oense om antropocen är att betrakta som en ny epok i planetens historia.
Mänsklighetens spår går att finna från de djupaste marina klyftorna till de högsta bergen och de mest avlägsna platserna på Antarktis och Arktis. Det som kommit att kallas antropocen, tidsåldern då människan blev en förändrande kraft, är på väg att få ett formellt erkännande.
Men först måste förslaget klara en omröstning i Internationella stratigrafiska komissionen (ICS), som kan beskrivas som något av en beskyddare av olika geologisk epoker. Att slå fast att en geologisk epok slutar och en ny tar vid, är inte gjort i en handvändning. Geologen Jan Zalasiewicz tillsattes 2009 att leda den arbetsgrupp som skulle utreda frågan. Han konstaterar i en intervju med nyhetsbyrån AFP att de i den geologiska datan såg en tydlig förändring i tidsepoken holocens stabilitet, den geologiska epok vi ännu officiellt befinner oss i. Bevisen fann de i iskärnor, sediment och korallskelett, i form av mikroplast, evighetskemikalier (PFAS), ämnen från konstgödsel, bekämpningsmedel, partiklar från förbränningsmotorer och rester från atombomber.
– Jag blev överfallen av antropocen och sedan kidnappad utan hopp om frigivning, säger Jan Zalasiewicz.
Spåren inte blivit till sten
Men var det en ny epok? Frågan arbetsgruppen började utreda var inte bara om utan också när den nya geologiska epoken i så fall kunde sägas ha påbörjats. Tiden i samband med industrialiseringen, som föreslagits av nobelpristagaren och atmosfärskemisten Paul Crutzen, förkastades. Förvisso fanns det gott om spår från 1800-talets mitt i Nordeuropa, men inte globalt. Däremot fanns de från hundra år senare, då den ekonomiska boom påbörjades som kallas den stora accelerationen. Men en pusselbit fattades innan frågan kunde skjutas vidare till ICS: En plats som kan markera en början, där man kan peka på en ”golden spike”. Motsvarande plats för när dinosaurierna dog ut återfinns i El Kef i norra Tunisien där spår av Iridium vittnar om den meteorit som splittrades när den träffades planeten för 66 miljoner år sedan – och innebar en början på den paleocena tidsepoken.
– Vi är bortskämda med signaler sedan mitten av 1900-talet, sa Jan Zalasiewicz i en intervju med The Guardian 2016, i samband med att arbetsgruppen röstade för att lägga fram antropocen som förslag på en ny geologisk period.
”Markerar början på en ny jordepok”
Men spåren har ännu inte blivit till sten, istället är det i lager av sediment forskarna behöver leta. Tolv platser var nominerade men valet föll i veckan på Crawford lake i Kanada. I sjön finns spår så som långlivade organiska föroreningar och partiklar från förbränningsmotorn. Men som golden spike, landade man i att plutonium-isotoper skulle vara den bästa indikatorn. Resterna kommer från de omfattande tester av atombomben som skedde på 1950-talet, vilket sammanfaller med den ”stora accelerationen”. Ett tydlig skifte från tidigare spår av nybyggare och urfolk, skriver arbetsgruppen i ett pressmeddelande.
”Forskningsresultaten från Crawford Lake ger starka bevis för arbetsgruppens (AWG) hypotes att den oöverträffade ökningen av industriell och socioekonomisk aktivitet under den stora accelerationen runt mitten av nittonhundratalet har orsakat förändringar av jordsystemet i en skala som avslutade ~11 700 år av i stort sett stabilt holocen och markerar början på en ny jordepok”.
Misstror att det kommer att gå igenom
Med Crawford lake som föreslagen ”ground zero” är geologerna alltså ett steg närmare att slå fast att antropocen är en ny geologisk epok – där det är vi människor som driver förändringen. Men Jan Zalasiewicz, som inte längre är ordförande, misstror att så blir fallet. Inom Internationella stratigrafiska komissionen och International union of geological science, som också måste ge ett godkännande, finns ett djupt motstånd, inklusive från de mest inflytelserika och mäktiga stratigraferna.
– Mestadels av tekniska skäl, säger han i intervjun med AFP.
Men begreppet har hunnit bli flitigt använt i samhällsdebatten för att kommunicera människans omfattande påverkan på planetens olika system. Om förslaget inte går igenom, räds Jan Zalasiewicz följderna.
– Det skulle ge intrycket att halocena förhållanden, som har gjort det möjligt för mänskligheten att frodas i tusentals år – fortfarande var här, vilket de uppenbarligen inte är, säger han.
Källa: Sverker Sörlin om antropocen: ”Många vill leva kvar i det gamla”
