DEBATT. Bilderna på och berättelserna från offren för Hamas vidriga terrorattacker är fullständigt hjärtskärande. Det finns ingenting som ursäktar de här avskyvärda handlingarna. Ingenting.

Samtidigt har mängder med palestinier, varav många barn, dödats i israeliska luftangrepp mot Gaza som beskrivs som de värsta någonsin. Historiskt har tusentals civila palestinier, varav många hundratals barn, dödats av israeliska flygattacker.

Nu har Israel även infört en total blockad mot Gaza, som FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter beskriver som ”folkrättsvidrig”. ”Ingen el, ingen mat, inget vatten, ingen gas – allt är avstängt. Vi strider mot odjur och agerar därefter” sa Yoav Gallant, försvarsminister i Israels ytterhögerregering. Det kommer dock inte vara terroristerna som dör först av blockaden, utan barn, sjuka och äldre. Och vi måste klara av att påtala, värna om och ha empati för oskyldiga offer både bland israeler och palestinier. 

Den strukturella avhumaniseringen av judar ledde till historiens värsta brott, Förintelsen. Även i dag är antisemitismen utbredd i världen och Sverige. Och avhumaniseringen av judar fortsätter, exempelvis genom hur massakrerna på civila firades i Malmö på ett rent avskyvärt sätt.

Vi ser även att avhumaniseringen av palestinier fortsätter. Även här i Sverige ignoreras dödandet av palestinska civila och barn helt av vissa politiker och debattörer i uttalanden om att stötta Israels militär samtidigt som bomberna regnar över Gaza. Men också i en ofta islamofobisk retorik från tyckare på högerkanten, där alla palestinier urskiljningslöst målas upp som blodtörstiga terroristerar som dansar på israeliska lik.

Det är lätt att förstå att känslor svallar över när vi ser obeskrivlig grymhet. Israel befinner sig fortfarande i ett enormt pågående trauma, både på grund av massakrerna på civila men även då över hundra israeler alltjämt hålls som gisslan av Hamas. Även för palestinierna fortsätter traumat. I Gaza letar människor desperat efter nära och kära i rasmassor medan bomberna fortsätter att falla. Och risken är överhängande att det kommer bli ännu värre den närmsta tiden när Gaza attackeras och svälts ut medan människorna där inte har någonstans att söka skydd eller fly.

Man borde dock kunna kräva av oss som betraktar tragedierna utifrån att ha förmågan att både sätta oss in i de här folkens lidande och agera på sätt som främjar en lösning. Det har knappast varit fallet i Sverige, där det verkat vara viktigare med slagkraftiga positioneringar, exempelvis kring att dra in biståndet till Palestina. Ett indraget utvecklingsbistånd skulle snarare stärka Hamas, då biståndet går till civilsamhällesorganisationer och organisationer som arbetar för att främja demokratisk utveckling, mänskliga rättigheter, jämställdhet och antikorruption.

Vi behöver, i solidaritet med alla drabbade, fortsätta att arbeta för en långsiktig lösning i området. Hamas måste besegras, men på ett sätt som inte innebär massdödande av oskyldiga civila. Och det hopplöshetsskapande förtryck av de palestinier som lever under ockupation och/eller blockad som ger bränsle åt våldsbejakande extremism måste upphöra. Här är demokratiseringen av Palestina, som det svenska biståndet syftar till, en viktig pusselbit. Än viktigare är att en rättvis fred framförhandlas så att alla människor i området ges förutsättningar till att leva i självbestämmande och frihet.