Risken att drabbas av till exempel depression, stressrelaterade sjukdomar och ångest ökade med omkring 30 procent under det första året efter att ens partner fått en cancerdiagnos, enligt resultat från en studie med svenska deltagare.

– Att drabbas av cancersjukdom är tufft och det påverkar dem som finns i närheten, säger Thomas Björk-Eriksson som är onkolog och verksamhetschef för Regionala cancercentrum Väst och adjungerad professor vid Göteborgs universitet.

Forskarna, från bland annat Karolinska institutet i Stockholm, har analyserat data om cirka 500 000 partner till cancerpatienter och jämfört med 2,7 miljoner partner till personer utan cancerdiagnos. Som partner räknades heterosexuella gifta par eller par som hade minst ett biologiskt barn tillsammans.

Första året

När forskarna jämförde de båda grupperna såg de att omkring åtta år efter cancerdiagnos var risken att drabbas av psykisk sjukdom 6,9 procent bland de som levde med en cancerpatient jämfört med 5,6 procent bland partner till dem utan cancer. Allra störst var risken under första året efter cancerdiagnosen men den kvarstod under många år.

I studien, som publicerats i tidskriften Jama Network Open, såg forskarna också att andelen som började med missbruk var högre bland dem som levde med en cancerpatient, jämfört med dem som inte gjorde det.

Överlevnaden i cancer har ökat rejält senaste årtiondena. Men beskedet om en cancerdiagnos är omvälvande för dem som drabbas. Enligt Thomas Björk-Eriksson är det viktigt att vården uppmärksammar den psykiska hälsan hos såväl cancerpatienterna som hos deras anhöriga. Som partner drar man ofta ett stort lass och man kanske undviker att prata om det av hänsyn till personen med cancer.

I studien ingick data om 546 321 partner till personer med cancer hemmahörande i Sverige och Danmark.

Cancerpatienterna fick sin diagnos mellan åren 1973 och 2016 och personerna följdes i omkring åtta år efter diagnos.

För att undersöka om partner fick en psykiatrisk diagnos användes data från danska och svenska nationella patientregister. Personer som hade en sådan diagnos innan studiens början ingick inte i analysen.

Även om det blir allt mer vanligt att vården involvera anhöriga i cancervården så är studien en signal om att det går att göra mer, tycker han.

– Det finns ganska enkla sätt att öppna för samtal. Om en patient inte har en anhörig med sig kan vi fråga om det finns någon som den hade velat ta med – en partner, en kompis eller en familjemedlem. Det kanske visar sig att denne inte vet att det är okej att komma med, eller att hen tycker att det är jobbigt. Då kan vi prata om det och försöka hitta sätt att hjälpa.

Det förbjudna

Det är känt sedan tidigare att personer som har en cancerdiagnos i högre grad än andra drabbas av psykisk ohälsa. Som anhörig kan det kännas förbjudet att prata om att man själv har det jobbigt. Genom att söka sig till anhörigstöd, till exempel patient- och närståenderåd, som bland annat finns knutna till Regionala cancercentra kan man få hjälp att prata om det som känns förbjudet. Stöd kan också erbjudas genom cancervården eller patientföreningar.

Bland frågor som kan kännas svåra att ta upp är att vilja separera eller tankar om döden.

– Jag tror att öppenhet är det absolut bästa och att våga prata om hur man faktiskt upplever situationen som helhet. Det bidrar till att minska den psykiska ohälsan, säger Thomas Björk-Eriksson.

Enligt studien var det också vanligare med psykiatriska diagnoser om partners hade en cancersjukdom med dålig prognos eller i de fall då cancerpatienten avled under studietiden. Partner i hushåll med låg inkomst hade också högre risk att drabbas än de med hög inkomst.

Forskarna bakom studien skriver att resultaten stärker redan kända fynd och att vården bör bli bättre på att ta hand om de anhöriga. Tidiga insatser för att hjälpa de som mår dåligt skulle kunna få stora positiva effekter för individen och för samhället.