En gång i tiden var Sverige fullt av liberaler. Folk som ville väl i största allmänhet, i synnerhet gillade de barn. En ganska stor andel av de förtroendevalda liberalerna var fackligt aktiva lärare och ute i kommunerna och landskommunerna fick de snabbt stöd av socialdemokraterna. Faktum är att om det var någon yrkesgrupp som tidigt varnade för de högernationella och deras konster, så var det de svenska folkskollärarna.
Trots de omisskännliga dragen av griffeltavlans retorik hade Svensk Lärartidning under hela 1920-talet tålmodigt argumenterat för flickornas rätt till heldagsundervisning i skolan, för demokrati, för sociala reformer, mot antisemitism och högerextremistiska anfall mot undervisningsväsendet. Angreppen från den yttersta högern mot ”pedagogikens dekadans” och objektiviteten i undervisningen var grova och illasinnade, men folkskollärarna bemötte dessa skrämmande skuggfigurer med effektiva tillrättavisningar.
Efter Hitlers makttillträde, följde SL utvecklingen i Tyskland nära, och till skillnad från många andra facktidningar – som inte dolde sin förtjusning över hur Hitler fått ordning på Tyskland – utgör notiserna i SL dramatiska ögonblicksskildringar av ett land i fullkomlig upplösning.
En av de intressanta skribenterna var läraren och liberalen Jenny Wahlman. Hon författade åtskilliga artiklar i vilka hon med enkla språkliga medel ställde hela den nationalsocialistiska utbildningspolitiken i dagsljuset – i synnerhet historieundervisningen, där ordet ”objektivitet” nu hade bannlysts av Goebbels. Sveket mot barnen och ungdomen blev extra uppenbart i Tyskland, ett land där humaniorans kanske viktigaste – åtminstone dess känsligaste – ämnen: pedagogiken och didaktiken, avskaffades över en natt.
Fram till 1933 hade Tyskland varit ett pedagogiskt föregångsland. Ett av de första länderna som förbjöd skolaga. Nu noterade man att Hitler hade avskaffat barndomen och berättade om den explosionsartade uppkomsten av våldsamheter i tyska skolor – mobbing som ofta skedde under den nya, partitrogna skolledningens vingar. Framför allt avslöjade man hur Tysklands lärarkår tvingades vända barnen ryggen. De svenska skribenterna skrädde inte orden – på den här tiden tog svenska liberaler villkorslöst barnens parti.
SL rapporterade hur åtskilliga lärare sänts till koncentrationsläger, att judiska lärare försvann, att den världsledande pedagogiska pressen – som Leipziger Lehrer-zeitung, Allgemeine Deutsche Lehrerzeitung och Westfälische Schulzeitung – lades ned och hur redaktionerna trakasserades.
Bara några år efter Hitlers maktövertagande kom åtskilliga tyska pedagoger till Sverige som politiska flyktingar. För att undkomma det växande hotet från det tyska flyktingspionaget ställde svenska lärare upp med tillfällig bostad.
Var tog de vägen? Det måste finnas goda liberaler någonstans där ute, lite lagom borgerligt sinnat folk som fortfarande tar barnens parti och som aldrig skulle drömma om att samverka med just de krafter som det var meningen att de skulle bekämpa.
Tumme ner:
Jag börjar bli väldigt, väldigt trött på alla plastförpackningar
Tumme upp:
Trots snön växer det så att det knakar där nere.
