Många arbetssökande med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har svårt att söka jobb. Arbetsförmedlingens stöd fungerar ofta dåligt, skriver Carolina Alexandrou, och det förlorar alla på. Bland annat för att NPF inte bara innebär svagheter utan ofta även styrkor.
Den som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, NPF, är särskilt utsatt på arbetsmarknaden. Det krävs ett krafttag och det är på tiden att alla Arbetsförmedlingens anställda utbildas inom NPF och funktionsrätt. Dessutom borde det ingå i myndighetens uppdrag att även utbilda arbetsgivarna.
På dagens arbetsmarknad ska en arbetstagare vara duktig på allt. Några av de egenskaper som ofta efterfrågas av arbetsgivare är social kompetens, initiativtagande, multitasking, stresstålighet och att ”hålla många bollar i luften”. Kraven är skyhöga. Det räcker inte med att vara duktig inom ett område, utan man ska kunna axla ett helt arbetssystem. Ett system som blir rörigt att navigera i för den med en NPF-diagnos, alltså en neuropsykiatrisk diagnos som exempelvis autism och adhd.
Med en NPF-diagnos har du fler utmaningar i vardagen. Det kan vara svårt med socialt samspel såsom kommunikation och att läsa av sociala koder, vilket lätt kan skapa missförstånd. Det gör att det kan bli svårt att få och behålla ett arbete, vilket kan leda till ofrivillig arbetslöshet och/eller långtidssjukskrivning. Individen blir många gånger dömd till ett liv i utanförskap.
Det behöver skapas en öppenhet och acceptans på fler arbetsplatser kring personer med NPF-diagnoser. Fler borde få möjlighet till jobb och inte utestängas från yrken.
Arbetsförmedlingen (AF) har en viktig roll gentemot arbetsgivare som anställer personer med NPF-diagnoser. Det borde ingå i AF:s uppdrag att kompetensutveckla arbetsgivare. Här fyller myndigheten en viktig funktion, en funktion som i dag inte fungerar som den ska. Långa handläggningstider och otydlig kommunikation är exempel på saker som behöver förbättras. Handläggare försvinner, byts ut, blir färre.
Personer med NPF-diagnoser, som behöver ha hjälp av en sius för att hitta ett anpassat arbete, får vänta.
En sius är en anställd som ska hjälpa individer som behöver stöd för att hitta och behålla ett arbete som är anpassat för dem. Sius står för särskild stödperson för introduktions- och uppföljningsstöd.
Det tar lång tid att få en sius. Under tiden tvingas många att tidsrapportera sitt jobbsökande – för jobb som inte är anpassade. Gör de inte det, riskerar de att förlora sin ersättning. Men tänk – den individ som inte klarar det på egen hand, den straffas genom indragen ersättning.
Istället har AF valt att prioritera arbetssökande på den öppna arbetsmarknaden. Det leder till intrycket av att arbetssökande som behöver stöd med att hitta ett arbete inte är lika viktiga. De nonchaleras.
Att AF skär ner på personal ska inte drabba en arbetssökande som är i behov av stöd. Så fort nedskärningar sker, väljer man att prioritera bort dem som behöver stödet som mest.
Fler borde få hjälp till stöd och anpassning tidigare, i stället för att behöva hamna i livslång arbetslöshet. Det är endast miljön som skapar hinder.
Anpassning och stöd innebär inte att ommöblera en hel arbetsplats. Det kan handla om enkla lösningar som brusreducerande hörlurar och en skärmavdelare. Att arbetssökande får otillräckligt stöd för att få och behålla en anställning strider mot funktionsrättskonventionen som Sverige har skrivit på. Många känner inte till den, och staten väljer att inte följa de lagar och regler som gäller för människor med funktionsnedsättningar.
AF:s ledning bör utbilda sina anställda om NPF-diagnoser, för att de ska få den kunskap som krävs för att kunna möta dessa individer på ett adekvat sätt. Men också så att de i sin tur kan introducera arbetsgivare i vad det innebär att ha en person med NPF anställd. Att AF även kan ställa krav på att arbetsgivare utbildas.
Eva Sjögren, författare och tidigare sius-konsulent på AF, upplever att den långtgående digitaliseringen på myndigheten försvårar för bland annat sökande med kognitiv funktionsnedsättning, men också för dem med psykisk funktionsnedsättning. AF säger att man ska se individen, men ibland kräver myndigheten samma sak av alla sökande, oavsett behov. De digitala systemen fungerar så att alla måste klara vissa saker. Det är att inte se till individen.
AF borde i stället lyfta fram styrkorna hos arbetstagaren. Styrkor som många med NPF kan ha är exempelvis noggrannhet, detaljfokus, logiskt tänkande och kreativitet. En NPF-diagnos innebär inte endast svårigheter. I rätt miljö kan personer med NPF-diagnoser blomstra. Alla vill vi känna gemenskap och att vi hör till, att vi kan bidra. Därför är det sorgligt att så många unika hjärnor tvingas stå tillbaka, på grund av att de inte passar in i en snäv arbetsram. Det är också en stor förlust för samhället, som inte tillvaratar dessa ofta briljanta människor.
