DEBATT. Den billigaste energin är den som aldrig används, brukar det heta. Det är inte bara ett miljöpartistiskt påfund, utan även EU-kommissionens politik. Minskad energianvändning och energieffektivisering är ”det billigaste, säkraste och hållbaraste sättet att göra oss oberoende av Putins Ryssland”.

Samtidigt är EU överens om att minska vår klimatpåverkan. 75 procent av EU:s byggnadsbestånd har en dålig energiprestanda, vilket är en enorm klimatbov. Att komma till bukt med byggnaders klimatpåverkan är en förutsättning för att nå våra klimatmål.

Sverige är ett föregångsland för energieffektivisering. Förra året förbrukades lika mycket el som 1987, trots två miljoner fler invånare och tredubblad BNP. Anledningen till att energianvändningen inte skenat i takt med befolkningen och den ekonomiska utvecklingen är energieffektiviseringar. Värmepumpar har ersatt direktverkande el. Englasfönster har bytts till  treglas. Glödlampor har växlats ut till förmån för LED-lampor och hela denna omställning har gynnat människor, företag och framtida generationer.

Nu är det hög tid att exportera framgångarna.

EU:s klimatpaket, Fit for 55, är snart färdigt. I dag röstar EU-parlamentet om energieffektiviseringsdirektivet. Tack vare EU:s miljöpartister har ambitionen skruvats upp rejält, i jämförelse med EU-kommissionens ursprungsförslag. Till 2030 ska nästan tolv procent av EU:s energianvändning effektiviseras bort. EU:s regeringar ville inte alls lika mycket, inklusive den svenska regeringen, de ville ge godtyckliga utrymmen för ”flexibla” mål, men vi i EU-parlamentet lyckades säkerställa att de är  bindande.

Och om EU lyckas med denna omfattande energieffektivisering är det en win-win-lösning. Ta Sverige som exempel. Minskar vi energianvändningen i år med 10 procent jämfört med förra året, kan elräkningarna bli hela 40 procent lägre. Vår klimatpåverkan skulle minska och ekonomin sannolikt blomstra. Om svensk bostadssektor realiserar sin effektiviseringspotential uppgår vinsten till närmare 1000 miljarder kronor till år 2045.

Men det här är även en rättvisefråga. Vi vet att de som lever i de hus med högst energiförbrukning i EU, också är de fattigaste. Det är främst låginkomsttagare, fattigpensionärer och ensamstående kvinnor. Rysslands invasionskrig har gjort redan höga energipriser än högre och i många länder, för många människor, är  ”heat or eat” ett faktum.

Som EU-parlamentets huvudförhandlare för energieffektiviseringsdirektivet i jämställdhetsutskottet, kämpade jag för att göra energifattigdomen synlig i vår lagstiftning. Även om EU-kommissionen är tydliga med att de vill minska utsläppen, saknas en helt avgörande analys av hur olika människor drabbas av EU:s klimatlagstiftning. Detta gäller inte minst lagen vi röstar om idag.

I EU:s ministerråd har Sveriges regering kämpat med näbbar och klor för att sänka ambitionen i energieffektiviseringsdirektivet. Ett direktiv som redan från början inte hade en tillräckligt ambitiös målsättning valde Tidöpartierna att försvaga ytterligare. Det är lika skamligt som tydliggörande.

Energieffektiviseringar hör inte hemma i högerns ekonomiska ideologi, som bygger på det fatala systemfelet om ”ständig tillväxt”. Eller är det möjligtvis så att de har insett att det endast är vid en mångdubbling av Sveriges elförbrukning som ny kärnkraft kan legitimeras?

Alldeles oavsett högerregeringens anledningar, är det av stor vikt att vi nu skyddar texten som ligger på bordet för slutomröstning under Strasbourg sessionen i juli. Om EU:s konservativa och nationalistiska partier får möjligheten så motverkar och försvagar de all klimat, energi- och miljölagstiftning, inklusive Energieffektiviseringsdirektivet.

Detta får inte ske!