DEBATT. Sverige har ett ohållbart skogsbruk. Skogsindustrins företrädare har nyckelposter där de kan påverka skogspolitiken. De sprider påståendet att svenskt skogsbruk är hållbart, trots att skogsskövling pågår här och nu. Sverige har tagit täten inom EU i att motarbeta skydd, restaurering och hyggesfritt brukande av skog. Sveriges miljömål för skog och biologisk mångfald har inte nåtts efter 20 år. Trots miljömål och ”grönmålning” från skogsbolag och många politiker fortsätter avverkningar av skogar med höga naturvärden.

Trakthyggesbruk fortsätter att vara norm. När skogsbolag vill skryta lyfter de fram hyggesfritt skogsbruk, fastän det bara bedrivs undantagsvis på minimalt små ytor.

Fakta som lyfts fram både av FN (IPCC) och av EU, är att vi kan dämpa klimatkrisen genom att låta bli att avverka skogar, som här i norr fortsätter lagra det mesta kolet i marken tills de blir urgamla. Den svenska skogsindustrin och staten räknar däremot på ett sådant sätt så att kalhyggenas utsläpp av koldioxid döljs. Men skog växer och tar upp kol hela tiden utan skogsbruk.

Det finns ingen ”äganderätt” till hotade arter. Miljömedvetna skogsägare vill stoppa det pågående skogsmissbruket. Vi behöver bruka våra skogar på ett sådant sätt att de kan brukas vidare av kommande generationer.
Generaldirektören på Skogsstyrelsen rekryterades direkt från jobbet som skogschef på Sveaskog 2016 och har sedan dess i snabb takt raserat myndighetens naturvårdsarbete och nyckelbiotopsinventeringarna. Hans mejlkorrespondens med skogsindustrilobbyn avslöjades och han kritiserades av JO när han raderade den. Arbetsmiljön på Skogsstyrelsen försämrades med konsekvens att många medarbetare har slutat.

Politiker i flera partier angriper miljörörelsen och vill försvåra skyddet av skogen. De odemokratiska vill rentav upphäva den internationellt erkända talerätten för miljöorganisationer att överklaga miljöskadliga beslut. Sveriges nya regering har till och med lagt ner miljödepartementet, och sänkt miljöbudgeten avsevärt.

Det behövs ingen ”stärkt äganderätt” till skog. Ägande har redan ett skydd då ingen får avverka på annans mark och staten betalar redan 125 procent av marknadspriset när en skog skyddas.

Missförhållandena i det rådande kalhyggesbruket är ur många perspektiv helt akuta. Vi som samhälle måste agera omgående, om naturen som livsrum för alla ska kunna existera. Då krävs det att politiker tar både forskningens slutsatser och kritiken mot det rådande kalhyggesbruket på allvar.

Därför kräver vi:

• att naturskogar, fjällnära skogar och alla skogar med höga naturvärden och hotade arter får ett långsiktigt och absolut skydd så att vi uppnår skydd för 30 procent av alla ekosystem i enlighet med FN:s Kunming-Montreal ramverk till 2030.

• att budgeten för naturvård fördubblas omedelbart för att senast 2025 ha fyrdubblats för att möjliggöra långsiktiga skydd av värdefulla naturområden.

• att regeringen avsätter Skogsstyrelsens generaldirektör och ger myndigheten i uppdrag att inventera och registrera naturvärden, jobba med aktiva naturvårdsinsatser och sprida kunskap om kontinuitetsskogsbruk.

• att skogsägare får ekonomiska incitament för att bruka skogen så att naturvärden gynnas, medan de som bedriver omfattande avverkningar utan att värna naturvärden istället får erlägga avgifter som bekostar naturvård.

• att skogsägare som förbinder sig att inte slutavverka sin skog får betalt för att behålla skogen som kolsänka genom en årlig ersättning.
Att skogsvårdslagen skrivs om så det alltid blir brottsligt att skada naturvärden, så att den blir ändamålsenlig för naturnära skogsbruk och att den fogas in i miljöbalken.

• att trakthyggesbruket fasas ut, med dess trädplantager. Denna reform gynnar både den biologiska mångfalden, renbetet, klimatet, friluftslivet och naturturismen.

• att urfolksdeklarationen samt den folkrättsliga principen fritt på förhand givet samtycke (FPIC) ska respekteras när skogsbruk bedrivs inom renskötselområdet.

• att Fastighetsverkets skogsbruk upphör, och att förvaltningen av skog och jord ovanför odlingsgränsen lyfts över från Fastighetsverket till Sametinget.

• att inga nya skogsbilvägar byggs i områden med gammal skog och att
restriktivitet mot nya vägar ska råda.

• att renbetesrätten och allemansrätten inte får hotas.

• att alla parter, som vill slå vakt om skogens många värden som hotas av kalhyggesbruket, och som har inflytande i samhällets beslutsfattande, tar dessa krav i beaktande och verkar för att realisera de krav som berör deras beslutsområde!