Det finns ett antal ord som förekommer mycket ofta sedan ett antal år. Bland dessa ord finns Paris, grafit, Kiruna, temperatur, elektrifiering, Skellefteå, vindkraft, Montreal, järnsvamp, hållbar, investeringar, batterifabriker, laddstationer, Timrå, i trängda lägen nämns återvinning, vätgas, tillväxt, Svenska Kraftnät, tusentals nya jobb, koldioxid, reduktionsplikt, vätgas i rör runt Bottenviken och längre, solceller, råvaror, elpriser, Luleå, elbilar, befolkningsökning, fossilfritt, 1,5º, bioenergi, kärnkraft. Alla dess ord har en hel del gemensamt.

Alla har att göra med att folkvalda, stora och små inom näringslivet samt journalister använder dem dagligen när häftiga regn eller långvarig torka ska beskrivas, när tillverkare av vindkraftverk träffar folkvalda och befolkningen för att tala om allt gott som storskalig vindkraft för med sig, när installatörer och tillverkare av solceller söker fler kunder, när kapitalet ansöker om tillstånd att bygga vindkraftsparker, när järn- och stålindustrin målar en lysande framtid för avfolkningskommuner, när folkvalda både här och där vill framstå som ansvarstagande i klimatfrågan, när banker söker låntagare med flera.

Jag finner det vara ett substanslöst struntprat, mycket prat fast inget som blir bättre, eller mycket skrik för lite ull.

Aldrig nämns arbetsvillkoren för dem som tar upp metaller ur marken. Aldrig nämns all den koldioxid som släpps ut när fabriker, vindkraftverk och kraftledningar byggs.

Kapitalet talar aldrig om den pågående artutrotningen. Marknaden, folkvalda och journalister struntar i att de vilda djurens trängs undan, att deras livsrum tas ifrån dem.

De som styr, inklusive massmedia, väljer att blunda för att Jorden är ändlig och att gränsen för vad Jorden tål är passerad. Fast det hindrar inte att varje enskild människa tar sitt ansvar att påverka situationen i vardagens val.