Den 11 december 2022 handlade En syl i vädret om kommatering. Tanken var från början att ta upp skiljetecken i allmänhet, men kommatecknen insisterade på att bre ut sig över hela texten. Nu blir det punktering.
Att punktera är både att sticka hål i något och att sätta punkt. Punkten i slutet på meningen har fått sitt namn just för att den bara är en liten prick, som ett nålstick. Där slutar likheten, meningens innehåll pyser inte ut när du punkterar den. Den tar bara slut och så kan man göra ett mellanslag, eller ett litet mellanrum om man skriver för hand, och påbörja nästa.

Stor bokstav och punkt

Det där är ju enkelt, men inte alltid självklart i verkligheten. Var ska man till exempel sätta punkt i en mening? Vad är ens en mening? Även om vi bara håller oss till språkliga meningar finns det två definitioner: grafisk och syntaktisk mening. Den syntaktiska meningen består av en huvudsats och ibland en eller flera bisatser. En grafisk mening består av det som finns mellan stor bokstav och punkt.

En grafisk mening kan ibland innehålla flera syntaktiska meningar, det kan se ut så här, man kan skriva så för att få mer flyt i texten, det kallas satsradning och är inte fel men efter en stund börjar man längta efter en punkt. Det händer också att en syntaktisk mening delas upp i flera grafiska. Det är ett stilistiskt grepp som man kan använda för att få vissa effekter. Till exempel. Om. Man. Verkligen. Vill. Betona. Något.

Oftast sammanfaller den grafiska meningen mer eller mindre med den syntaktiska. Hur lång den blir beror på allt möjligt, men texten blir behagligare att läsa om kortare meningar växlar med längre. Men meningar ska inte vara hur långa som helst – normalt finns det ingen speciell maxlängd, men om du har bortemot 60 ord mellan stor bokstav och punkt, försök dela upp meningen. Läsaren ska komma ihåg början när hen kommer till slutet och kunna hålla i huvudet hur allting i meningen hänger ihop med vartannat, helst utan att läsa den flera gånger.

Det kan bli för kort också. Enstaka meningar kan vara mycket korta. Men en hel text med kortkorta meningar kan bli ganska tröttsam att läsa.

Kapat och uteslutet

Ibland kan en mening sluta med tre punkter … eller så dyker punkterna upp mitt i meningen. Då står de för en tvekan eller något outsagt, det kallas ellips eller uteslutningstecken.

– Vadå, uteslutning? Vem är det som blir utesluten?

– Det är ingen person utan ett ord, eller flera ord, eller en tanke som inte riktigt är formulerad än.

– Om man inte vet vad man vill ha sagt borde man väl liksom bara …

– Tack för ditt råd. Men det kan också vara en del av ett ord som saknas, till exempel om någon blir av…

– Blir av med vadå?

– Blir avbruten, skulle jag säga. Du kan se att ordet är kapat mitt i eftersom ellipsen kommer direkt efter av. Då är det en del av ett ord som saknas. Om det är ett helt ord eller flera ord är det mellanslag före … så här.

Det är inte världens mest kända skrivregel, men jag tycker den är funktionell. Ellipsen innehåller tre prickar, varken fler eller färre.

Punkter används ibland också i förkortningar. I en förkortning som o.s.a, om svar anhålles, står varje bokstav för ett helt ord. Det är en så kallad avbrytningsförkortning, och den kan också skrivas o s a. Bl.a och t.ex är också avbrytningsförkortningar som kan skrivas med antingen punkt eller mellanslag. När sista bokstaven i orden finns med ska det däremot inte vara någon punkt, som när man förkortar cirka till ca och doktor till dr.

Poängen är en punkt

I början skrev jag att punktera kan vara både att sätta punkt och att sticka hål. En punkt kan vara helt konkret eller mycket abstrakt, och ibland har det kommit att stå för det man markerar med en punkt. En punkt på kartan är ett geometriskt objekt utan utsträckning, en punktinsats är riktad mot något speciellt. Vi har vändpunkter, synpunkter och poäng.

Poängen är nämligen också en punkt. Det är samma ord, fast med svensk stavning av uttalet på franska, och poäng har fått sitt namn av att de har markerats med prickar, punkter. Engelska point står för alla slags punkter, poäng och även för att peka, peka ut och punktera.

I en diskussion som blir lite hetsig kan det hända att någon ber att få tala till punkt. Man använder ju inte skiljetecken när man talar, om man inte läser högt, förstås, men uttrycket är ändå tydligt: man vill åtminstone få säga klart meningen. Eller fullfölja sitt resonemang, om det finns ett sådant.

Arga punkter

Lite oväntat har punkt i slutet av en mening i vissa sammanhang börjat uppfattas som något annat än en neutral markering av att meningen är slut. Åtminstone många yngre, jag skulle gissa på under 30, tror att den som avslutar meningen med punkt i till exempel ett sms vill visa att den är sur. Någon jag känner hade en gång ett distansförhållande med en tjej som ofta trodde att han var arg för att han satte punkt … så han fick börja avsluta med ellipser, hjärtan eller ingenting.

Märkligt, tycker jag. Det borde vara punktens rättighet att få vara neutral. Vill man visa att man är sur i ett sms finns det ju en halv miljon olika emojier att använda om man nu inte vill uttrycka sig verbalt. Men det kan underlätta att veta om det i alla fall …