Äntligen har rubrikerna om Miljöpartiets interna stridigheter lagt sig. Ett eller två språkrör? Partiets fundisar vs. pragmatiska realpolitiker. Viken jävla mediesensation. Folk har följt det som de följer House of Cards och tror att de tittar på dokumentär.

Alla företrädare undviker att prata om att partier har olika riktningar men att det är helt normalt att ha det, även om det utåt sett inte är lätt att diskutera det. Jag vågar inte ens tänka mig hur det skulle vara att vara kristen samtidigt som man inte kan säga något kristet som förknippas med sin partiledare Ebba Busch. Vill man ha ett parti utan falanger ska man göra ett studiebesök hos Nordkoreas Arbetarparti i Pyongyang.

En sak förvånar mig med ett parti som spelar en så viktig roll. Den akademiska duktighetsnormen och det generiskt korrekta som vänder sig till vänster hjärnhalva och inte till folks hjärtan eller skratt. Det här kan bli partiets död, men det behövs sägas så att de enda som fortsätter att harva runt spärren är och förblir Liberalerna.

Miljöpartiet har gått om Sverigedemokraterna och blivit det mest hatade partiet, men de tar inte tillvara på situationen. När partiet fått ta skott för plastpåseskatten, stigande elpriser eller för att Jesus korsfästes har de gjort det de är bäst på: Spela försvar. Om man nu är hatad är det viktigt att man blir hatad för den man är, inte för den motståndaren vill att man ska vara för då har man förlorat på riktigt.

 Ringa in vad som retar skiten ur snöflingorna, tryck på deras knappar och drick deras tårar. Nämn vindkraft och kvinnor i slöja i samma mening.

Så retar du brunhögern 1.0: “Rädda klimatet – Pengar till invandrare”. Två komponenter av det som Jimmie-Ulf-Regeringen avskyr mest. När ni väl har Instagrams, Agendas rubriksättare och Ekots uppmärksamhet kan ni berätta att en del av det gröna folkhemsbygget är social rättvisa. En riktad basinkomst till alla invandrartäta förorter med lägre medianinkomster och chanser i livet är en väg att lösa ojämlikhetskrisen som sliter sönder landet. Att en grön infrastruktur hjälper samhällets mest stigmatiserade som väljs bort i jobbköerna på grund av sina arabiskklingande namn. Vart fjärde barn ska inte behöva välja mellan frukost eller busskort.

Partiet behöver pionjärer och stigfinnare som navigerar i det politiska landskapet på jakt efter det möjliga. Det är genom att rida på hatvågen och bli det oväntade partiet som de kan vinna PR-kriget.

Titta på en man som lyckats sopa sina krig under mattan. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men gör en Carl Bildt: Spela offensivt. Bygg en egen agenda som retar. Respondera inte på högerkonservativa förrän ni vet att ni kan äga debatten och få dem att rynka på pannan. När de hävdar att oppositionen bjuder gängkriminella på fika och rabarberkaka, åk till anstalten Tidaholm med fika och fråga hur de intagna hamnade där. Det kommer snabbt att bli en berättelse om fattigdom, privatisering och utanförskap.

Genom att vara lustiga, skapa välplanerade shitstorms och samtidigt visa att ni är formella när trampolinen gett er momentum kan ni placera er mitt i politikens strålkastarljus.