27 360 kronor. Det är den summa, 80 procent av den svenska medianlönen, som arbetskraftsinvandrare från och med den 1 november måste tjäna i månaden för att få stanna i Sverige. Nästa år förväntas den höjas ännu mer, till 100 procent av medianlönen, vilket för närvarande är 34 200 kronor. Det kan jämföras med att gränsen fram till nu har legat på 13 000 kronor, alltså mindre än hälften av det nya gränsvärdet.

Motiveringen är enligt arbetsmarknadsminister Johan Pehrson att motverka utnyttjandet av utländsk arbetskraft på den svenska arbetsmarknaden. Det kan låta som en bra ambition. Rapporter om hur människor som söker sig till Sverige för att jobba utnyttjas på hemska sätt har duggat tätt de senaste åren, inte minst inom bärbranschen.

Men lyssnar man på andra inom Tidöpartierna, exempelvis migrationsministern eller Sverigedemokraterna, så verkar det handla mer om det som tycks vara den här regeringens övergripande mål – att så få invandrare som möjligt ska få stanna i Sverige. 

Kritiken mot höjningen av gränsen har varit stor, inte minst för att det innebär att det kommer bli brist på arbetskraft inom en massa branscher. Men också för att en massa människor som bott och jobbat länge i Sverige och som rotat sig här nu kommer att utvisas. 15 000 personer har i dag arbetstillstånd under den nya nivån och kommer alltså tvingas att lämna Sverige. 

Hade man verkligen velat göra något åt de problem som finns med arbetskraftsinvandringen så hade det varit betydligt smartare att ge sig på de oseriösa arbetsgivare som medvetet utnyttjar folk. Det är ett faktum att många arbetsgivare redan i dag betalar ut mindre lön än de anställda har rätt till, och det problemet kommer man inte att lösa bara för att man höjer gränsen. Det är också svårt att förstå logiken i att invandrare inte ska få tjäna under 27 000 medan det går bra för personer födda i Sverige. 
Det som det handlar om är att Tidöpartierna inte vill ha några fattiga invandrare i Sverige. Ska vi överhuvudtaget ha någon invandring alls så ska det vara till högteknologiska specialistområden.

För regeringen spelar det då mindre roll att det här kommer vara förödande för livsviktiga branscher som jordbrukssektorn och vårdsektorn. Bland dem som kommer utvisas finns till exempel hundratals vårdbiträden och undersköterskor – yrkesområden där det redan råder stor brist på personal.

Det här är långt ifrån någon liberal eller företagarvänlig politik. Istället är det en gravt nationalistisk politik, där målet är att bygga så höga murar runt Sverige som möjligt.