I den skogsproposition som riksdagen klubbade i våras ska äganderätten stärkas och frivillighet vara grunden för formellt skydd av skog, samtidigt som det finns en tydlig ambition att skyddsvärda skogar ska bevaras och inte avverkas. Men när regering och myndigheter nu ska göra verkstad av den nya skogspolitiken står det klart att risken för att skogar med höga naturvärden avverkas ökar istället för att minska, samtidigt som det blir svårt att få fler att frivilligt skydda skog mot ersättning när anslaget till ansvariga myndigheterna minskar.

– Det är klart att en lägre budget gör att man lättare hamnar i en situation där fler skogsägare väljer att inte vänta på ersättning utan väljer att fullfölja en avverkning, säger Claes Svedlindh, chef för Naturavdelningen på Naturvårdsverket.

Johan Åberg, specialist på områdesskydd på Skogsstyrelsen, är inne på samma spår.

– Det är en paradox i uppdraget om frivilligt skydd kan man säga, att man vill ge större frivillighet och ansvar till skogsägare att bevara områden med höga naturvården, samtidigt som man gör det svårare genom att strypa pengapåsen till formellt skydd, så att det finns risk att vi inte kan omhänderta markägares intresseanmälningar, säger han.

”Ett mediokert skydd”

Som Syre tidigare rapporterat sker den största neddragningen hos Naturvårdsverket. I år minskar myndighetens bidrag till skydd av värdefull natur med 550 miljoner kronor – till en dryg miljard. Enligt höstbudgeten ser det inte bättre ut på sikt, prognosen är fortsatt kraftiga nedskärningar fram till 2025. Men utifrån behovet skulle det istället behöva mångdubblas, enligt Naturvårdsverkets eget budgetunderlag.

– Vi har äskat två miljarder till 2024, tre miljarder till 2025 och fyra miljarder till 2026 som är den nivå vi skulle behöva ligga på för att det här systemet ska fungera, säger Claes Svedlindh, som helst hade velat se etappmål för hur mycket skog som skulle skyddas.

För Skogsstyrelsens del rör det sig inte om lika stora neddragningar, men det är ändå en minskning på 41 miljoner kronor till områdesskydd, vars budget till största del går åt till att betala ut ersättningar till markägare som nekats att avverka fjällnära skog. Ett skydd som Johan Åberg beskriver som mediokert.

– Det gäller bara slutavverkning. Skulle markägaren välja att anlägga solpaneler, vindsnurror eller göra slalombacke hindrar inte vårt förbud dem att göra det, säger han.

Neddragning slår mot tillsyn

Regeringen har också valt att minska myndighetsanslaget till Skogsstyrelsen med runt femtio miljoner kronor, vilket betyder mindre personal som kan bilda formella skydd och genomföra de rådgivningsinsatser som krävs för att få fler markägare intresserade av att frivilligt skydda sin skog mot ersättning.

– Det är ganska stora insatser som krävs för att nå ut och det var vi tydliga med att påpeka när skogsutredningen gjordes, att när propositionen kommer, då behöver myndighetsanslaget öka för att kunna få in flera intresseanmälningar – men det blev det inget av, säger Johan Åberg.

När en markägare vill avverka sin skog måste hen anmäla det till Skogsstyrelsen som då kan komma att granska den. På så sätt kan skyddsvärd skog upptäckas – och en avverkning förhindras. För även om avsteg från frivillighet ska ske mer restriktivt än tidigare, kan det enligt nya riktlinjer bli aktuellt om det specifika området behöver bevaras till följd av internationella åtaganden. Men mindre myndighetsanslag innebär också mindre personal som kan granska avverkningsanmälningar.

– Därav riskerar områden som har höga naturvärden att inte hanteras i tillsynsprocessen, säger Johan Åberg.

Sista gammelskogarna särskilt viktiga

Neddragningarna kommer samtidigt som tillståndet för miljön i skogen blir allt sämre. Nyligen pekade Skogsstyrelsens egen fördjupade utvärdering av miljömålet Levande skogar på att kalhyggesbruket är en avgörande orsak till den negativa utvecklingen, då förutsättningarna för en mängd växter, svampar och djur försvinner när den skogliga kontinuiteten bryts, värden som inte kan återskapas på överskådlig tid. Därför är de skogar som ännu inte kalavverkats av särskild vikt för att bevara den biologiska mångfalden i skogen, enligt Skogsstyrelsens utvärdering.

”Att säkerställa att kvarvarande skogar med mycket höga naturvärden bevaras är avgörande och behöver hanteras skyndsamt”, skriver myndigheten.

I en intervju i DN beskriver Johan Nitare, Skogsstyrelsens mest mångåriga skogsekolog, kalhyggesbruket mer målande – som en våldtäkt på skogsmarken. Men när skadan väl har skett, är kalhuggning av en virkesåker inte ett problem, menar han.

– Problemet är när man ger sig in i de sista gammelskogarna. Om de ska brukas måste man använda hyggesfria metoder, säger han.

Ansvar vilar också på skogsnäringen

Men att skydda de sista gammelskogarna försvåras alltså av att anslagen till myndigheterna nu minskar. Men Claes Svedlindh på Naturvårdsverket understryker att en stor del av ansvaret också vilar på skogsnäringen.

– Vi kan inte bara rädda den biologiska mångfalden genom att bilda reservat, så är det inte tänkt. Man kan samtidigt bruka och bevara en hel del naturvärden. Om det är naturskog eller naturskogsartat bestånd, då är det svårare. Men om där finns hänsynskrävande arter som inte klarar kalavverkning, då kan man anpassa metoderna till ett skonsammare sätt.

WWF kritiska

Men även där har förutsättningarna försämrats. Det menar i alla fall Peter Roberntz, skogsexpert på Världsnaturfonden WWF. Han pekar på att nyckelbiotoper inte längre registreras av Skogsstyrelsen, pådrivet av både rättsutvecklingen och politiken, samtidigt som många skogsägare har svårt att själva kunna avgöra om det finns skyddsvärd skog eller arter på deras mark. Något som i sin tur försämrar förutsättningen för trovärdig certifiering som ska garantera att virket inte kommer från skyddsvärd skog.

– Det brister på alla fronter och när staten inte tar tar sin del av ansvaret undergräver man också möjligheten att kunna kommunicera en hållbar och trovärdig bioekonomi till marknaden, säger Peter Roberntz och fortsätter:

– Det blir mer och mer uppenbart att den politik som man har i dag inte kommer att kunna leva upp till Sveriges internationella åtaganden.

Syre söker Sveriges klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) för en kommentar.