– Många har för länge blundat för det som lett Sverige hit, säger han i sitt Almedalstal.

Två människor mördades och två skadades i skjutningen i Farsta centrum i början av sommaren.

– Jag började gråta när jag stod där. Där i Farsta Centrum, säger Johan Pehrson inför publiken i Almedalen.

Uppgivna människor på torget kom fram och krävde svar på vad regeringen ska göra åt det ”galna” mördandet, säger han.

– Mitt korta svar var att vi ska pressa tillbaka skjutandet, sprängandet och mördandet, för det behövs en stålhandske som krossar gängen, säger Pehrson.

– Men det räcker inte med att vi burar in förövarna när nya gatusoldater står redo att fylla deras skor. Det förebyggande arbetet – lovikkavanten – är avgörande.

Pehrson talar om en socialtjänst som med ny kraft kan gripa in tidigt, en skola där lärarna kan ge barnen en stabil grund och att föräldrar tar ansvar för sina barn.

– Detta ihop kan få Sverige på trygga fötter igen. Men det kommer att ta tid och det kommer att krävas uthållighet.

Johan Pehrson hyser samtidigt hopp. Mitt i sorgescenen i Farsta ser han tre killar med fiskespön på sina cyklar.

– De inledde precis sitt sommarlov som ungar ska göra. Med varsitt fiskespö som en skarp kontrast till kalashnikovens offer.

Killarna med fiskespöna visar att det finns ett Sverige bortom gängens mördade. Ett tryggare Sverige är möjligt.