Storskalig djurindustri expanderar i Sverige. Trots att klimatprofessor Johan Rockström och andra forskare förmedlat att för att rädda planeten måste köttkonsumtionen ner till ett mål kött i veckan, protesterar landsbygdsminister Kullgren med att äta kött veckans alla dagar. Samtidigt slaktas 2,6 miljoner grisar varje år i Sverige. Grisuppfödare kontrar med att disneyfiera sin verksamhet och poserar med smågrisar i famnen, skriver Eva Stjernswärd i den här debattartikeln.
DEBATT. Välkommen till Svinarp. Bilden av komiker Anders Jansson som spelade korrupt pamp i Svinarp i SVT:s komediserie ”Starke man” infinner sig när man läser handlingar i tillståndsärenden om utökad slaktgrisuppfödning i Trelleborgs kommun i Skåne, som redan haft flera allvarliga salmonellautbrott, senast i december 2020. Att tillåta stora besättningar av grisar och hönsfåglar i landet framstår som samhällsfarligt, särskilt i en region med Skånes platta landskap. I SVT:s dokumentär ”Djurfabrikerna”, varnas att nästa pandemi kan vara luftburen. Det handlar inte om den kommer, utan när.
Likt sängrökare bryr sig korvätande politiker inte om andras hälsa. Att det redan nu är skadligt för människor att leva i närheten av djurindustrier som orsakar kroniska andningssjukdomar och lunginflammation har dokumenterats av forskare i Holland och av Greenpeace i Danmark. Danmark som slaktar 20 miljoner grisar om året, äger redan flera slakterier i Sydsverige.
I Sverige ökar industriell uppfödning av djur trots att det är en av de största epidemiologiska riskfaktorerna. Konsekvenserna syns tydligt i studier av hur olika virus eller bakterier hos just grisar har utvecklats. Mellan 1985 och 2010 ökade produktionen av griskött i världen med över 80 procent och samma period upptäcktes 77 nya virus eller bakterier, varav en dödlig för människor, på grisfarmar i hela världen. Före 1985 hade ingen av dessa virus någonsin hittats hos grisar. Trängsel orsakar kronisk stress, försvagar immunsystemet och stora genetiska likheter hos djuren gör det till idealiska miljöer för snabb virusspridning.
Köttbranschen drivs av vinstintresse, inte filantropi. Sverige, som i andra sammanhang markerat mot det odemokratiska Kina, tvekade inte fulspel och skrev exportavtal med Kina och Filippinerna. I Skåne firade griskungar med att gödsla pressen med sin företagaranda och rullade ut röda mattan för kinesiska delegationsbesök i Skåne. Medan pandemin lamslog världen och fokus lades på vaccin hann en farlig gök värpa sina ägg på det bördiga Söderslätt för att ruvas av storgodsägare utan djuretiska skrupler, vars affärsmodell nu är stallar om 11 000 grisar i varje. Alla ägg i samma korg: vid virusutbrott måste samtliga 11 000 dödas.
Feodalmaktens återuppståndelse; miljökonsekvenser för grannar som protesterat på grund av hälso- och smittorisker, stank, buller, utsläpp, djurtransporter och grundvattenbrist, körs över. Situationen sammanfattas nu i överklagan till Mark- och miljödomstolen.
Grisar är intelligenta, renliga och nyfikna djur med samma behov av kärlek och stimulans som hundar. De drabbas av apati eller beteendestörningar när de tvingas leva i kala, bullriga, stinkande miljöer på hårda betonggolv i boxar med 10 grisar på 9 kvadratmeter. Här göds de för att vid sex månaders ålder transporteras i fyrvåningslastbilar till slakteriernas inferno. Gastrumman med ångestframkallande koldioxid är början på slutet för grisarna innan de levande krokas upp och sticks i halsen. Vittnen talar om misshandel mot grisar som kämpar emot. Över 50 procent av slaktade grisar har innan påverkats av stress under sitt korta liv och 12 procent har magsår vid 6 månaders ålder.
Att låtsas att ”svenskt kött” produceras utan offrens dödsångest och lidande är hyckleri. Inspektioner visar att slakterier bryter mot djurskyddslagen. Livsmedelsverket får regelbundet in anmälningar utan allmänhetens kännedom. Övervakningskameror är på förslag. Förmodligen kan ingen övervaka masslakten utan att drabbas av trauma, därför skall det filmas utan ljud. Isaac Bashevi Singer, den judiske författaren och nobelpristagaren i litteratur, beskrev detta som att ”för djuren är det ett evigt Treblinka”.
Vad håller Sverige på med? Varför stoppas inte djurindustrin på demokratisk väg? Tystnaden om de övergrepp som tillåts visar en obehaglig maktlogik; djur kan inte föra sin egen talan och industrin tjänar pengar på våldet. Den politiska ledningen för ett samhälleligt proteinskifte från animalisk till vegetabilisk föda borde vara en modern regerings ambition. Gynna jordbrukare som avstår intensiv djuruppfödning. Skapa incitament för omställning till en hållbar plantbaserad ekonomi istället för att göda en tidsinställd miljö- och pandemibomb.
Vattentillgång och bördiga jordar är viktigare än blod. Det djurindustriella vansinnet i världen måste sluta. Se verkligheten och börja i Svinarp.
