DEBATT. Den borgerliga regeringens kombination av undflyende beteende och aktivt stöd för Paludans religiösa förföljelse fick till slut konsekvenser för hela Sveriges befolkning.

Det är många som redan tidigare har ifrågasatt hur den borgerliga regeringen kan samarbeta med ett parti vars officiella företrädare gång på gång gett uttryck för ett exempellöst förakt mot människor som representerar en tro som företräds av 800 000 personer i Sverige och 1,8 miljarder människor jorden runt.

Med en annan regeringssammansättning hade det kanske varit möjligt att hävda att Paludans islamfientliga åsikter inte var representativa för landets politiska ledning. Men så länge vi har en regering som skyddar partier som rubricerar islam som ”Sveriges största utländska hot” och har riksdagsledamöter som kallar islam för ”en avskyvärd religion” är det omöjligt att undandra sig ansvaret för det som hänt.

Färsk information talar dessutom för att individer kopplade till SD uppmanat Paludan till hans senaste handlingar och bidragit till att finansiera hans resa till Sverige.

Om man har svårt att förstå hur de borgerliga partierna kunde ge sig in i denna samverkan, är det ännu svårare att begripa att man väljer att stanna kvar efter att det blivit uppenbart att kopplingarna till SD utgör huvudorsaken till att Sverige snuvats på sitt Natomedlemskap.

Chanserna att Sveriges regering ska betraktas som trovärdig när det gäller framtida utfästelser om ”människors lika värde och religionsfrihet” i ett internationellt perspektiv är obefintliga så länge borgerliga partier fortsätter sin samverkan med SD.

Turkiets reaktion: Erdogan har visat att han kommer göra allt för att kapitalisera på det som skett. En metod han har valt är att elda på den egna befolkningens ilska och frustration.

Det Erdogan kan vinna på denna metod är ökade möjligheter att betraktas som ”Islam och muslimers beskyddare” och presentera sig själv som någon som sätter ner foten och markerar när Islam skymfas och muslimer behandlas illa i andra länder.

Erdogan kommer med stor sannolikhet använda sig av det som har hänt för att skaffa sig en bättre förhandlingsposition i relation till USA, samtidigt som han kommer försöka pressa Sverige och Finland till flera eftergifter, inför ett eventuellt Natomedlemskap.

Det är inte första gången Erdogan agerar illojalt och egennyttigt i relation till övriga Natomedlemmar.

Det finns sedan tidigare en djupgående konflikt mellan Turkiet och USA eftersom Turkiet tidigare valt att köpa luftvärn från Ryssland istället för USA, som betraktas som Turkiets naturliga allierade.

Erdogan vet att han leker med farliga krafter när han använder enskilda muslimhatares aktioner för att elda upp länders muslimska befolkning mot andra länders ledning och befolkning. 

Erdogans nuvarande strategi kan enkelt resultera i västfientliga dåd som drabbar människor i allmänhet.

Något som bekräftar dessa risker är att den amerikanska ambassaden i Turkiet under de senaste dagarna har utfärdat en varning till amerikanska medborgare i landet för att det existerar ett överhängande hot mot synagogor och kyrkor i Istanbul.

Den amerikanska ambassaden uppger att orsakerna till den ökade hotbilden är grundad i ”den senaste tidens koranbränningar”. 

Det som står helt klart efter allt som hänt är att Paludan och Sverigedemokraterna är det bästa som hänt både Erdogan och Putin.

Det står lika klart att samarbetet med SD är helt förödande för Sverige och landets befolkning.

Trots att borgerliga partiers samarbete med SD utgör ett otvivelaktigt hot mot hela Sveriges befolknings säkerhet och trygghet, finns det inte någonting som talar för att de borgerliga partierna kommer avbryta det pågående samarbetet. 

En av de tydligaste förklaringarna till varför samarbetet kommer fortsätta har beskrivits av Roland Poirier Martinsson.

”De borgerliga partiernas samarbete med SD har framför allt ett syfte: att befästa en parlamentarisk majoritet för vinsterna i välfärden, dvs att behålla bolagiseringen av vård skola och omsorg.”

Den borgerliga regeringens agerande bevisar att påståendet om att ”högerpartiers strävan för att gynna en liten grupps ekonomiska intressen alltid kommer vara viktigare än allt annat” är sant.