Den 24 januari brukar kallas årets fattigaste dag. Det är sista dagen före löning. I år har januari varit värre än någonsin för många människor. Konjunkturinstitutet har räknat ut att sju års reallöneökningar är raderade och att de reallönesäkningar som vi nu ser är de värsta på 30 år.

Swedbanks boindex, som mäter hur mycket pengar olika typer av hushåll har kvar efter ett bostadsköp, hävdar att situationen i dag är värre än under finanskrisen 2008. Allra svårast har ensamstående föräldrar med två barn det, i deras exempelberäkningar.

Jag är en av dessa ensamstående med två barn, som känner hur den ekonomiska snaran dras åt allt hårdare. Halvvägs in i december estimerade min elleverantör att fakturan skulle landa på över 13 000 kronor. Jag byltade på mig yllelager på yllelager och sänkte inomhustemperaturen till 15 grader. Golvvärme, utomhusbelysning, fläktar. Allt som gick att stänga av kopplades ur och jag bankade uppfordrande och skräckslagen på badrumsdörren om barnen duschade längre än 2 minuter. Triumferande jublade jag över att vi på olika vis lyckades halvera elanvändningen efter det. Men underbart är kort. Visheten bedrar snålheten. En månad senare kunde fuktteknikern konstatera att det börjat växa mögel i både källare och vind.

Inkassokraven ökade kraftigt under 2022. För inkassobolaget Svea med hela 15 procent. Nu larmar också bostadsrättsföreningar om att deras medlemmar inte har råd med hyreshöjningar och ökade hushållsutgifter. Sveriges bostadsrättscentrum, SBC, har räknat på att för deras medlemmar ökar avgiften i genomsnitt med 11 procent. Inflationen driver upp priset på basvaror och kronan tappar i värde.

Trots att reallönesänkningarna alltså slår rekord ökade svenskarnas ekonomiska standard – i genomsnitt – 2021. Men den ökningen är snedfördelad. Större ojämlikhet har faktiskt inte uppmätts sedan Statistiska centralbyrån började mäta inkomstfördelningen 1975. De rikaste 10 procenten tjänade 28 procent av de totala inkomsterna. Och de fattigaste 50 procenten av befolkningen tjänade 29 procent av inkomsterna.

Sverige är också ett av de länder i EU där skillnaden är allra störst mellan inrikes- och utrikesfödda. Bland de svenskfödda är det 1,5  procent som lever i fattigdom. Lägst i hela EU. Bland de utrikesfödda lever 10,3 procent i fattigdom.

Jag minns hur jag levde på Skogaholmslimpa och nudlar när jag landade i arbetslöshet och utan bostad efter att ha biståndsarbetat i Centralamerika på en ytterst modest volontärlön för 30 år sedan. Jag svor att jag aldrig mer skulle äta den maten när jag väl fick jobb igen. Jag har en djupt rotad skräck över att vara fattig. Att bära den nedbrytande, malande oron över var man ska få tag i pengar för att lösa de oförutsedda utgifter som alltid dyker upp.

I Tidösverige är vi på väg mot ett nytt statarsamhälle där bidrag dras in. Människor ska ut. 183 000 barn lever i fattigdom. Det stora flertalet av dem har utländsk bakgrund.