Propagandistiskt nyspråk innehåller gärna ord som ingen kan tycka illa om, till exempel fred (som i “fredsbevarande styrkor”) eller frihet (som i “frihetskämpar”). Tal om frihet används för att försvara vitt skilda politiska hållningar. 

Antalet krig som av sina krigare benämnts ”frihetskrig” är otaliga. ”Frihet är kärnan i vår politik”, sa Putin inför invasionen av Ukraina och 2003 beskrev George W Bush Irakkriget som en militär operation för irakisk frihet, genomförd av freedom fighters.

I dagarna har en Kanadainspirerad ’freedom convoy’ formats i USA. Inget fel med kritiska diskussioner om begränsningar av friheter, men ett sentida amerikanskt narrativ har mest handlat om ’min och bara min frihet’, och inte om hur vi ska göra när olika friheter krockar. I detta narrativ uttrycks önskningar att alltid få göra precis som man själv vill och individen har här enbart ansvar för att maximera sin egen frihet. Eller som det också uttryckts i den amerikanska debatten om till exempel munskydd: “Your health is not my responsibility”.

I takt med att de pandemirestriktioner som deltagarna i frihetskonvojen protesterar emot redan avskaffats, så blir budskapen ett mischmasch av allmänt missnöje med protester mot bränslepriser och krav på att ta tillbaka landet från Biden. We just want more freedom, säger deltagare i konvojen. Frihet baserad på billig bensin är då en sådan, där kostnaden för andra och för planeten inte räknas in. ”Jag ska ha och ingen har rätt att hindra mig”, lyder då detta frihetsbudskap baserat på idén om individer som är som fristående atomer som inte påverkar varandra.

De frihetsaktivister och andra som tänkt för lite kring vilken typ av samhälle som faktiskt maximerar allas friheter – de som saknat gemensamma samhällsidéer och begrepp om ett ”vi” – blir lätta byten för populistiska opinionssvängningar som bränsleuppror eller nationalistiska rörelser. Svenska nationalister har värvat friskt och förgrundsgestalter för nu splittrade Frihetsrörelsen, Max Winter och Filip Sjöström, var i helgen, liksom i höstas, affischnamn för högerextrema alternativa bokmässan i Stockholm.

Andra affischnamn för vad som numera kallas Svenska Bok- och mediemässan var Sanna Hill från Nya tider, tidigare SD-politikern Erik Almqvist, Jeff Ahl från Alternativ för Sverige och Ingrid Carlqvist. Rasideologiska Nya tider, som spelat en avgörande roll för den alternativa mässan sedan de portades från bokmässan i Göteborg, säger
sig vara för fri journalistik, men har försvarat hot och hembesök hos
journalister. På tal om pressfrihet. Almqvist flyttade till Ungern för landets ”frihetligasocialkonservatism och nationalism” och representerar på mässan högerextrema mediekanalen Exakt24. Nationalisten Almqvist vill ha ett nollat asylmottagande och kräver återvandring. På tal om rörelsefrihet. Jeff Ahl och AfS vill förbjuda moskéer. På tal om religionsfrihet.

Carlqvist är före detta vice ordförande för Det fria Sverige som bildades tillsammans med personer från den rasideologiska podden Motgift och som är en organisation som ska ”försvara svenskarna”. Carlqvist är också grundare till Tryckfrihetssällskapet, ett sällskap i vars Facebookgrupp antisemitism och dödshot lämnas kvar, medan kritik mot föreningen censurerats. På tal om yttrandefrihet. Carlqvist och Det fria Sverige har också bjudit in Geert Wilders, den holländska ledaren för högerpopulistiska Frihetspartiet som är åtalad men friad för hets mot folkgrupp och som vill förbjuda Koranen. På tal om tryckfrihet.

Ytterligare affischnamn för mässan var klimatskeptikern Staffan Mörner, företrädare för Bränsleupproret, samt Peter Wahlbeck, som under Frihetsrörelsens marsch i Stockholm höll tal samtidigt som uttalat nazistiska Nordiska motståndsrörelsen stod med banderoller i bakgrunden. Wahlbeck ska senare i vår ut och tala under rubriken
Frihetsfest, men frågan är vems friheter han då kommer att propagera för. Knappast är det flyktingars rörelsefrihet; 2015 spred Wahlbeck antisemitiska idéer på Facebook kring att ”den så kallade ’flyktingkrisen’” egentligen var en folkomflyttning huvudsakligen organiserad av ”den khazar-judiske Rothschild-torpeden George Soros”.

Frågan är alltså vilka olika idéer som gömmer sig under rubriken frihet i olika politiska sammanhang.

När det går inflation i frihetsbegreppet skulle kommande valdebatter tjäna på att ha journalister som ställer följdfrågor. När någon slänger sig med begrepp som ”frihet”, ”frihetskämpe”, ”frihetskrigare” eller ”frihetsaktivist” så bör någon ställa frågorna:

Vems frihet? Vems frihet till vad? På vems bekostnad? Är detta det bästa sättet att maximera allas friheter? Och: Är det ens allas frihet som det talas om eller frihet för en särskild grupp?