När jag åkte till Syrien och flyktinglägren vid gränserna från landets olika sidor såg jag ett och annat som jag önskar att jag aldrig hade sett. Jag såg människor utan armar och ben och andra med inre organ hängande ute. Jag såg barn som helt förlorat syn eller hörsel.

Jag hörde en del också som jag inte kan sluta tänka på. Till exempel att en flicka fått höra från andra att hon haft familj och stor släkt men att hon inte riktigt minns det. Någon hade också varit i ett fängelse och berättat hur fängelsevakterna skrattat åt att tortera dem. Sen finns det de som sett sina nära och kära dödas framför ögonen på dem. Några hade dödats av prickskytt, andra i grupp av bomber och sen finns de som blivit dödade på nära håll själva eller i massavrättningar av olika slag. Detta har pågått för länge och helt öppet.

Den syriska regimen har Ryssland och Iran på sin sida som förser dem med allt som behövs. Med denna systemkollaps kom andra från olika håll in och dödandet och misären har blivit vardag och från olika grupper och sidor.

Men vi människor glömmer. Inte flickan som sett sin mamma bli ihjälskjuten så klart, men vi som bara hört historierna och fällt tårar. Till och med vi som blivit så emotionellt involverade att vi behövt terapi för att kunna fortsätta med livet glömmer till slut. Det är därför alltid en alarmklocka varje gång nya uppgifter kommer fram. Nu senast från en läckt video som sett ljuset för några dagar sedan från att ha blivit inspelad april 2013.

Videon visar hur en man från underrättelsetjänsten skjuter på personer i ögonbindel och handfängsel. I marken har regimstyrkorna grävt ett hål. Underrättelseofficeren säger åt dem att springa och när de ramlar, i hålet i marken där det redan ligger döda kroppar, skjuter han ihjäl dem. Sedan bränner regimstyrkorna de döda kropparna medan de skrattar.

I videon ser man att det är 41 personer som dödats. Några misshandlades innan de blivit dödade. Brutaliteten och ondskan som dessa människor bär på är, för mig, väldigt svår och begripa. Samtidigt ser vi fortfarande den syriska regimen som en legitim representant för Syrien och gör inte tillräckligt för att stoppa dödandet. Hade riktiga sanktioner gjorts hade landet inte varit förlorat mellan regim och olika extrema grupper som härjar i ett laglöst land och bildar egna påhittade nationer. Många av dessa mördare, som gjort livet till ett helvete för många syrier i flera år, har lämnat Syrien och hamnat lite överallt. Rifaat Alassad som stod för massakern i staden Hama och dödat tiotusentals på några veckor under 80-talet lever som en rik affärsman i Frankrike men har nyligen dömts för ”finansiell oanständighet”. ”Finansiell oanständighet”, inte att han förvandlat en stad till ruiner.

I Tyskland dömdes i början av detta år en som varit chef för utredningsavdelningen i Damaskus och som bar ansvar för tortyr, död och våldtäkt i en historisk rättegång. Jag kan inte sluta tänka på om liknande personer finns i Sverige. Skulle en historisk rättegång som den i Tyskland ske här eller skulle vi vara som Frankrike och låta en massmördare härja fritt?