Sommaren 2021 började illustratören och barnboksförfattaren Marit Törnqvist på överblivna träbitar skriva ned minnestexter efter flyktingvänner som lämnat Sverige. Det blev ett sätt att kanalisera ilska, frustration och sorg. Projektet växte: Marit Törnqvist frågade först en vän om hon också ville bidra med texter, och sedan dess har hundratals fler berättelser nedtecknade på trä tillkommit. Installationen består nu av 500 minnestexter och heter Den stora saknaden. 

Den 20 juni, på den internationella flyktingdagen, kommer Den stora saknaden att invigas på Mynttorget i Stockholm, av den tidigare utrikesministern och diplomaten Jan Eliasson. Även den 21 och 21 juni kommer den finnas på plats.

Människor från både norr och söder har bidragit till utställningen och många kommer resa till Stockholm för att delta den 20 juni. Vad samtliga har gemensamt är att de sedan 2015 – en del ännu längre – på olika sätt har ställt upp för och hjälpt asylsökande som anlänt till Sverige. Medan somliga av dessa asylsökande har rest vidare från Sverige efter upprepade avslag, har andra deporterats till krigets Afghanistan och andra tagit livet av sig. Livsödena som Den stora saknaden tar upp spänner över ett brett spektrum.

– Sommaren 2021 satt jag i mitt hus utanför Ödeshög (i Östergötland) och kände att det här är en riktig sorg. De här personerna som mina brädor handlar om hade varit här flera år, bott hos oss, festat med oss och blivit en del av vårt liv. Då började jag skriva ner deras berättelse på brädor och byggde något som liknar en liten minnesplats. Det blir väldigt visuellt: tillsammans liknar brädorna en kyrkogård med gravstenar, säger Marit Törnqvist, som har illustrerat flera av Astrid Lindgrens böcker och i år är nominerad till Alma-priset för fjortonde gången.

Väcka nyfikenhet

Hon hoppas att de som ser installationen på Mynttorget ska bli nyfikna,  något hon redan har märkt att de som sett dem hemma hos henne har blivit.

– Jag vill att de som kommer ska drabbas av nyfikenhet och vilja läsa vad som står. Och sedan reagera – hur har det här kunnat hända, är det här sant? Och varför har det varit så tyst om det i media? Vi kommer dela ut information till förbipasserande och den finns också på engelska. Jag vill att också de som inte talar svenska men som kommer förbi ska kunna ta del av utställningen, säger Marit Törnqvist.

Marit Törnqvist började engagera sig för asylsökandes sak efter den stora flyktingvågen 2015. De senaste fem åren har hon fått omvärdera sin syn på Sverige. Det är inte det humanitära föregångsland som många i utlandet fortfarande tror. Hon menar att hon aldrig tidigare har varit aktivist och inte heller valde att bli det. Men det blev en naturlig följd av de senaste årens utveckling.

– När 2015 kom började jag måla och rita med de nyanlända på ett asylboende. En kille som talade åtta olika språk hjälpte mig att översätta. Sedan blev det lugnt en period – människor började få uppehållstillstånd och jag återgick till mitt vanliga liv. När jag sedan åkte tillbaka till det här flyktingboendet och träffade samma unga kille igen var han mager, hade utslag och nästan skakade av ångest.

Hade varit naiv

– Jag visste ärligt talat ingenting då. Jag var så naiv – vad kan det här betyda? Vi satte oss utanför boendet och pratade. Han berättade sin historia och vad som hänt sedan vi sågs senast. Jag förstod att han var helt ensam i världen, och att risken för att han skulle bli dödad var nästan hundra procent om han utvisades till sitt hemland Afghanistan.

Marit berättar om flera asylsökande som trots att de har en tydlig hotbild mot sig inte har beviljats asyl. I reportaget De som öppnade sina hjärtan mötte Syre i höstas flera andra som de senaste åren ställt upp för asylsökande. Liksom Marit Törnqvist upplevde många samma växande misstro mot Sverige och asylprocessen.

Marit Törnqvist körde hem samma dag med tankarna snurrandes i huvudet. Hon hittade en plats där den här killen kunde gömma sig undan myndigheterna. Sedan började vad hon kallar för ”karusellen” – en slags katt och råtta-lek mellan den enskilda asylsökanden och svenska myndigheter. Ingen av dem som hon har stöttat har deporterats till Afghanistan eller tagit livet av sig – något som andra har gjort. Däremot har flera lämnat Sverige för länder som Frankrike, Belgien eller Nederländerna – som i högre grad beviljar afghaner skydd. Flykten från Sverige till Frankrike beskriver författaren Annette Rosengren i boken Jag bodde i Sverige.

Frankrike inte längre fristad

Majoriteten av de 500 berättelserna som finns med i ”Den stora saknaden” handlar människor som kommer från Afghanistan. Under de senaste årens asyllotteri är det de som dragit en av de största nitlotterna.

Sommaren 2020 var det tre killar som Marit Törnqvist stöttat som lämnade Sverige. De är alla i säkerhet nu. Sommaren 2021 följde fyra andra killar efter och de kämpar fortfarande för att få uppehållstillstånd i andra länder. Hon berättar hur en av dem lämnade sin bil till henne innan han lämnade Sverige.

– Att rensa ut hans lägenhet var som att sortera ett dödsbo. Han är i Frankrike nu, säger hon.

Framförallt Frankrike har fram till nyligen beviljat majoriteten av afghanerna skydd. Man har heller inte genomfört deportationer till Afghanistan, något Sverige i hög grad gjorde innan talibanerna tog över makten i landet i augusti 2021. Men på senare tid har också dessa länder börjar omvärdera sin syn på afghaners skyddsbehov. Samtidigt sneglar Sverige på att eventuellt återuppta deportationerna till Afghanistan, efter att man tagit bort det verkställighetsstopp som infördes efter talibanernas maktövertagande.

Ta tillbaka makten

Migrationsverket skriver själva att det ”I de fall där det trots allt blir aktuellt med ett ut- eller avvisningsbeslut kommer nästa fråga bli om det går att flyga till Afghanistan. Eftersom det fortfarande är stor osäkert kring det, vet Migrationsverket inte exakt vilka praktiska förutsättningar som finns för att personer ska kunna resa tillbaka till landet”.

Efter de senaste åren – som ofta har präglats av en känsla av maktlöshet – ser Marit Törnqvist utställningen på Mynttorget den 20 juni som ett sätt att ta tillbaka makten igen.

– Vi kommer vara hundratals människor som sitter där och vi ska minsann visa politikerna vad humanitet är. Sverige har ryktet om att vi är ett humant land och det är dags att utmana den bilden. Det är också valår i år – och jag tror det kommer att offras människor för valet, säger Marit Törnqvist.

Jan Eliasson (tidigare svensk utrikesminister och vice FN-chef), Thomas Hammarberg (S), Rasmus Ling (MP), Tony Haddou (V), Robert Nyström (advokat), Thomas Avén (ordförande för Läkare i världen) och Anders Wijkman (författare, debattör) är några av talarna den 20 juni. Installationen Den stora saknaden invigs kl. 15.00 på Mynttorget av Jan Eliasson och evenemanget pågår till 17.00.