EU-parlamentet har antagit en resolution för att samfällt ta i mer mot Ryssland, bland annat med ett fullständigt embargo mot import av olja, kol, naturgas och kärnbränsle därifrån. Men det betyder inte att det nu råder bojkott, för då måste alla medlemsländer först komma överens.

Svenska Dagbladets Peter Wennblad argumenterar i en ledare emot en sådan bojkott och hävdar att den skulle skada EU-länderna mer än den skulle drabba den ryska krigskapaciteten. Att Litauen och Polen har kunnat sluta importera gas och olja från Ryssland beror enligt Wennblad på att de inte behöver den. Visst ska EU bryta beroendet av Ryssland snarast, skriver han, men ”det möjliga har sina begränsningar”.

Han hänvisar till den svenska energisystemforskaren Henrik Wachmeister, som varnar för ”närmast oöverblickbara konsekvenser” om vi skulle sluta köpa ryskt bränsle – det kan till och med bli lika illa som under 70-talets oljekris.

Peter Wennblad var inte född då, men vi som minns energikrisen 1973–1974 vet att det knappast handlade om något oöverblickbart. Man började tänka på att spara energi, inte ha för varmt inomhus, inte ha frysen öppen mer än fem sekunder. Under tre veckor ransonerades bränsle och varmvatten. I städerna, i alla fall i Stockholm, var varannan gatlykta släckt ett tag.

Men det var inte misär. Det var inte ens så att människor nämnvärt förändrade sin livsstil. Det var en droppe i havet jämfört med vad vi nu skulle behöva göra ändå på grund av energikrisen. Snabbt. Oavsett kriget i Ukraina.

Om man har sett vad Ukrainas invånare utsätts för och kallar något i stil med 70-talets energikris för ”oöverblickbara konsekvenser” är man mer än lovligt sjåpig. Eller bara mer mån om företagens ekonomiska vinster än om någonting annat, vilket inte är helt förvånande av en moderat ledarskribent. Även när det gällde Sydafrikas apartheidregim var Moderaterna emot bojkott.

I en artikel i Amnestypress nämns att vissa ifrågasätter att den svenska bojkotten av Sydafrika hade någon betydelse för att apartheidregimen störtades, eftersom den aldrig har utvärderats. Magnus Walan, som var aktiv i Isolera Sydafrika-kommittén på 1970–1980-talet, säger till Amnestypress:

– Jag tror dock att man får lyssna till Nelson Mandela och Desmond Tutu som uttryckligen beskrivit vilken betydelse det svenska stödet haft för Sydafrika.

Att EU inte skulle kunna påverka Ryssland med en bojkott av ryskt bränsle framstår som helt orimligt. Det är samma resonemang som förs om klimatkrisen, på tal om oöverblickbara konsekvenser, för övrigt – det lilla jag eller vi kan göra spelar ingen roll, så vi kan köra på som vanligt. Det är bara ett sätt att slingra sig undan. Det är inte dina och mina insatser som spelar roll utan vars och ens tillsammans. Det behövs många bäckar små till en stor å.

EU-kommissionen vill också ha utökade sanktioner, däribland ett förbud mot att importera kol från Ryssland. Europeiska rådets ordförande Charles Michel anser att en bojkott av olja och gas dessutom kommer att behövas. Det är bra att det är på gång, men det finns ingen anledning för Sverige att vänta.