För första gången har forskare upptäckt fossil från neandertalmänniskor som var mycket nära släkt med varandra, så nära att de måste ha tillhört samma familj. Fynden inkluderar en far och hans tonåriga dotter, medan andra fynd utgörs av individer som troligen var kusiner.
Fossilen, som är från totalt 13 individer, upptäcktes i två grottor, Chagyrskaya och Okladnikov, i Altaibergen i södra Sibirien.
Grottorna kan ha utgjort tillfälliga boplatser för gruppen som troligen kom dit för att jaga. Grottorna omgavs av vidsträckta gräsmarker där stora hjordar av stäppbisonoxar betade. I grottorna har man hittat mängder av ben som härrör från bisonoxar, tillsammans med cirka 90 000 stenredskap.
När forskarna, som publicerar sina resultat i Nature, granskade arvsmassan, dna, i neandertalbenen, fann de säkra tecken på att flera av individerna var släkt med varandra – på nära håll. Alla individerna i Chagyrskaya hittades dessutom i samma sedimentlager, vilket antyder att de alla levde vid samma tidpunkt.
Visserligen kan ”samma tidpunkt” i sådana här sammanhang innebära att det ”bara” är en skillnad i ålder på ett par tusen år, eller så. Men med tanke på att många av individerna var nära släkt är forskarna, som letts av genetikerna Laurits Skov och Benjamin Peter vid Max Planck-institutet i Leipzig, övertygade om att de levde samtidigt.
Far och dotter
En benbit härrör från en vuxen man, och en tand från en tonårig flicka. Analyserna avslöjar att de inte kan ha varit något annat än en far och hans dotter. Fadern var dessutom nära släkt med två andra vuxna män, och en kvinna och en pojke var också närbesläktade.
Slutsatsen blir att det rör sig om en grupp med pappor, mammor, deras barn och några kusiner. Något liknande har inte hittats förut. Sammansättningen av gruppen avslöjar dessutom deras sociala organisation. Deras dna visar att männen hade nära blodsband, medan de flesta kvinnor kom utifrån, från andra grupper. Detta är ett mönster som går igen även hos vår egen art – männen stannar i den grupp där de föds medan kvinnorna är immigranter.
Små grupper
Analyserna ger också belägg för att den genetiska variationen hos gruppen var begränsad. Den population de tillhörde bör därför ha varit mycket liten. I hela Sibirien kanske det bara fanns ett tusental individer. Sannolikt levde neandertalarna i små grupper med ett tjugotal individer eller färre.
En intressant detalj är att de två grottorna ligger ganska nära Denisova-grottan där forskare tidigare hittat lämningar av både neandertalare och de så kallade denisovanerna, en annan människoart som beskrevs så sent som 2010.
Gruppen i Chagyrskaya och Okladnikov levde för cirka 54 000 år sedan, under den senaste nedisningen då klimatet i de här delarna av världen var hårt. Å andra sidan var den så kallade mammutstäppen som sträckte sig från Frankrike till Alaska, enormt viltrik med väldiga hjordar av mammutar, vildhästar och bisonoxar. Neandertalarna bör inte ha saknat lämpliga byten för sin försörjning.
Detta till trots kan gruppen ha dött av svält. De antas ha dött samtidigt, men det finns inga tecken på att de drabbats av en olycka eller katastrof. Kanske bisonoxarna helt enkelt inte dök upp det året.
Fakta: Neandertalare
Neandertalmänniskan (Homo neanderthalensis) är vår egen arts närmaste släkting. Den levde i Europa och västra Asien fram till för cirka 40 000 år sedan då den dog ut. Vad som orsakade utdöendet är okänt, men kan ha samband med att vår egen art, Homo sapiens, vandrade in i Europa några få tusen år innan neandertalarna försvann. Av oklar anledning var neandertalarna mycket fåtaliga, vilket kan ha gjort dem sårbara för förändringar och känsliga för konkurrens.
Många av dna-studierna av neandertalmänniskorna har utförts av den svenske genetikern Svante Pääbo vid Max Planck-institutet i Leipzig. Han belönades för sin forskning med Nobelpriset i medicin/fysiologi 2022.
Källor: Scientific Reports, Nature
