Ida har fått tag på en biod, en artificiell synaps som används i en sorts kognitiva proteser som kallas kognistift. Troligen är det Angus som har tappat den, den paranoida säkerhetschefen från Xpan 7, som är inlagd på sjukstugan i Kio. Pirjo, vakt i Kio, vill gärna att Ida ska dechiffrera den för att avslöja Angus planer. Men det är svårt och Ida kommer på en annan idé.
Freddy släppte in Ida på sjukstugan, och Ida sa som om det hade varit världens självklaraste grej att hon hade hittat en sak som hon trodde tillhörde Angus. Så hon ville gärna komma in till honom en stund. Freddy tvekade en sekund, men sen öppnade hon dörren till hans rum på glänt.
– Han sitter där vid bordet, sa hon lågt. Jag ska se om han är vaken.
– Det behövs inte, sa Ida.
Men Freddy gick fram och lade handen på gubbens axel. Han såg liten ut, smal och hoptorkad som en bortglömd krukväxt i vit flanellnattskjorta, med huvudet slokande och hakan mot bröstet. Han luktade lite syrligt och lite som något lösningsmedel. I nacken hade han en rad ljusa knoppar, stora som kikärter men släta och plattare.
– Hej Angus! Det är jag, Freddy. Hur mår du?
Han svarade inte. Huden satt löst och pigmentet hade samlat sig till något som liknade kontinenter på en världskarta, ljusbruna på blåvit hud. I nacken eller snarare längs skallbasen satt en rad små hudfärgade knoppar i ett blankt material. Kognistiften, tänkte Ida. Om hon kunde dra ut dem och se om det fattades en biod, och så stoppa in den hon hade fått av Pirjo och se vad som hände.
– Ida, han sover. Jag måste ta hand om en sak. Kom sen när Joel är tillbaka, han blir orolig annars.
– Fem minuter, gå och ta hand om vad du ska. Jag berättar sen. Och han känner väl igen mig från Nordan.
– Hmmm. Säg inte att jag släppte in dig bara. Jag är tillbaka snart.
Hon stängde dörren efter sig. Gardinerna var fördragna, vanliga gardiner av randigt tyg i blått, vitt och rosa. Det fanns ett par sollyktor som spred ett varmt ljus i rummet, det kanske var gult glas i dem. En säng med ribbotten och en madrass på golvet, antagligen till Joel. Bordet vid fönstret, en stol där det låg kläder, en bricka med mat. Ärtsoppa och pannkakor som Angus inte hade rört.
Fem minuter. Hon drog fram bioden ur fickan och torkade av den med en skvätt desinfektionsmedel. Sen lade hon den på bordet framför den gamle mannen och tog ett grepp med tummen och pekfingret runt en av de små knopparna. Så drog hon försiktigt. Det kändes som att dra i ett födelsemärke, det var varmt och gummiartat och den lösa huden följde med. Sen släppte gummit från huden och en liten låda drogs ut. I lådan satt två små häftklammerliknande saker med varsin liten flärp, och det fanns plats för en tredje.
– Joel? sa Angus.
– Joel kommer snart, sa Ida lugnande. Jag ska bara se om den här passar. Sitt still. Så där ja.
Hon han precis få in bioden och se hud och gummimaterial smälta ihop runt kognistiftet innan Angus hade fått tag i hennes hår och dragit ner huvudet mot rullstolens armstöd. Han viskade att de skulle ta itu med såna som hon.
– Aj, släpp, annars biter jag dig i armen, sa Ida. Vad menar du med såna som jag?
– Utanför Xpan, sa Angus. Harmonibrigaderna kommer.
Det hördes steg utanför, dörren öppnades och Joel kom in. Ida låg i en konstig vinkel och såg mest kängorna, men det var ingen tvekan.
– Vad gör du här inne, Ida? sa han.
– Den här irreguljära individen stjäl mina kognistift, sa Angus.
– Verkligen inte, sa Ida. Jag – aj – har lämnat tillbaka ett som du hade tappat i vingen.
– Släpp henne, sa Joel.
Angus släppte Idas hår och hon ställde sig upp. Det kändes idiotiskt, det kanske var idiotiskt. Hon frågade Joel om de kunde prata utanför, och han sa att det fick bli senare i så fall. När Freddy kunde vara inne hos Angus. Han duschade och klädde om efter träningen med ganska butter min och utan så värst många ord. Sen bad han Nisse komma in och vara med Angus medan Joel och Ida tog en promenad runt Ögat.
– Nu får du lov att förklara. Angus har sina fel och brister, jag tror att han kan ha fel drivkrafter för att vara säkerhetschef. Men det är ingen ursäkt för att anfalla honom.
Ida stack händerna i jackfickorna och förklarade. Det var Pirjo som hade hittat bioden och velat att hon skulle hjälpa till att dechiffrera innehållet, men att det inte hade fungerat med läsaren.
– Men hon misstänkte att bioden kunde komma från Angus, och hon ville ha fram information om Himmelska fridens och Harmonibrigadernas planer, eller kanske till och med om explosionen.
Joel sa att det tyckte han var riktigt tänkt, men kanske inte på det här sättet. Hon borde ha informerat honom och eventuellt hade de kunnat diskutera hur de skulle gå tillväga. Och Ida sa att Pirjo inte hade velat att hon skulle blanda in någon från Himmelska friden. Att gå in på sjukstugan och testa bioden i smyg var däremot Idas eget infall. Det kunde hon be om ursäkt för om det behövdes, sa hon.
Joel Emmer var inte en person som skrattade i tid och otid, han var ”seriös och professionell och professionell och seriös och det ska alla veta om”, citat Freddy. Men han gav ifrån sig ett halvt skratt åt att Ida kunde tänka sig att be om ursäkt. I Xpan 7 skulle hon få vända kompost i ett halvår. I Kio visste han inte hur de gjorde med komposten, men i Xpan 7 var det många förseelser som bestraffades med att skyffla skit.
– Okej, det var fel. Pirjo kommer att tycka att det är lika fel att jag pratar om det här med dig, för det är inte bara Angus hon inte litar på utan hela Himmelska friden. Men ändå, skulle den inte kunna innehålla en del intressant information?
