De första lapptäckena som Lisa Karlsson sydde gick helt i svart och vitt.

– Det var mycket enklare att jobba med gråskalor i början, det är effektivt rent formmässigt. Jag är uppväxt med svartvita fotografier, eftersom min pappa var fotograf, så det påverkade nog också, säger hon.

Att det finns ett släktskap mellan Lisas täcken och pappa Stig T Karlssons (1930–2015) fotografier råder det ingen tvekan om, och far och dotter har haft gemensamma utställningar. Med tiden utvecklade Lisa Karlsson sin lapptäckskonst, först genom att addera en färg och senare genom att jobba helt i färg.

Hon använder främst enfärgade tyger och tyger i olika strukturer, och blandar gärna material som konstfiber, bomull och sammet – medan traditionella täcken oftast sys i bomullstyg, inte sällan med blommiga mönster.

– Det som alltid har lockat mig är att det är så mycket som är ogjort inom lapptäckstekniken. Det finns otroligt många förebilder inom de traditionella mönstren, men inte så många utanför dem. Jag såg direkt att jag skulle göra något annat än det som redan fanns.

Skapandet i hemmet

Lisa Karlsson är uppväxt i en konstnärlig familj på Vaxholm utanför Stockholm. Det fanns många formgivare i bekantskapskretsen och i barndomshemmet stod ett stort skåp med tyg, pärlor, spetsar, färg, papper, penslar – det skulle alltid finnas något att skapa med.

– Vi pratade mycket om färg, jag och mamma. Vi diskuterade färgsättningen på olika hus och om förhållandet mellan varma och kalla färger. Man tränar sitt öga på så vis, säger Lisa Karlsson.

Lisa Karlsson påverkades också av den konstnärskoloni som fanns på Vaxholm. Lisa beskriver det som en generös miljö med diskussioner om konst samt utställningar och kreativa hem att besöka. Lättheten i textilkonsten fick henna att falla.

– Det krävs så lite för att skapa ett lapptäcke. Det behövs tyg, och det kan man alltid skrapa ihop. Och gärna en symaskin – jag hade en gammal trampmaskin från Husqvarna, men har du ingen kan du sy för hand. Och du kan sy hur litet eller hur stort du vill eller har material till. Alla kan sy ett lapptäcke.

Mer miljömedveten

Att det krävs så lite går hand i hand med grundtanken – att ta vara på tygrester från andra sömnadsprojekt och skapa något av dem. Förr var det en självklarhet att inte slösa bort det som gick att använda, i dag börjar det synsättet komma tillbaka i takt med att medvetenheten om klimat och miljö ökar. Lisa har gjort samma resa själv.

– När jag började hade jag inte en tanke på hållbarhet, då var det bara skapandet som var viktigt. Men i dag tänker jag mycket på det. Vi vet att det kan gå åt 27 000 liter vatten för att producera ett enda kilo bomull.

Lisa Karlsson pratar om den höga omsättningshastigheten på textilier, hur utsatta de är för trender och att vi numera dessutom sällan anser oss ha tid att vårda och reparera våra ägodelar, vilket gör att mycket kastas i onödan.

– Nutidsmänniskan kostar på sig att uttrycka sin personlighet i kläder och inredning enligt mantrat ”because I’m worth it”, vi tycker att vi har rätt att ta resurser i anspråk till vilket pris som helst. Dessutom har textil länge varit förknippat med låga löner och kvinnoarbete. Det känns bra att lapptäcken är ett sätt att återanvända textil så att värdet bibehålls, säger hon.

Lisa Karlsson är helt självlärd – hon tittade i lapptäcksböcker för att lära sig olika tekniker och snappade upp knep som att använda skärkniv och skärmatta i stället för sax. I och med att ett lapptäcke främst handlar om att sy raksöm och pressa sömmarna ordentligt så har hon aldrig upplevt det som svårt. Tvärtom.

– Jag vann till och med två priser i tidningen Lands stora lapptäckstävling på 1970-talet och mina täcken ställdes ut. Det gav blodad tand, kan man säga.

Inspireras av trafikskyltar

I dag hämtar hon inspiration från alla tänkbara håll – ”naturen, äkta mattor, till och med trafikskyltar!” – och skissar upp mönstret på papper. Sedan provsyr hon en bit, för att se hur stora eller små rutorna ska vara. För färgsättningen lägger hon olika tyger bredvid varandra och testar.

– När jag tror att jag har hittat rätt låter jag dem ligga framme över natten och tittar igen med fräscha ögon nästa morgon. Känns det fortfarande bra då så blir det bra!

Lisa Karlsson har aldrig sytt mönster enligt gamla, traditionella mönster men på senare tid har nyfikenheten väckts.

– Jag skulle faktiskt väldigt gärna vilja titta på gamla mönster nu och tolka dem på mitt sätt för att ge dem en annan framtoning. Det skulle vara jätteroligt.

Spetstäcket

Inom lapptäckskonsten finns så kallade vänskapstäcken, då flera personer hjälps åt.

Lisa Karlsson har involverat många människor i ett av sina projekt, men på ett nytt sätt. Resultatet är ett ”spetstäcke”:

+ Idén kom till på återvinningsstationen, då Lisa Karlsson fick en tankeställare om hur mycket vi slänger.

+ Hon samlade ihop sin mammas samling av spetsar, lade till knypplad spets och broderier från sin farmor samt mamelucker från sin mormors mor.

+ Lisa kontaktade därefter vänner, med följden att ett 30-tal personer bidrog med allt från gamla, handgjorda spetstyger till fabriksgjorda nya tyger.

+ Resultatet blev ett två gånger tre meter stort täcke. Den lilla röda rutan i täcket är en sorts signatur från konstnären. Den är också en blinkning till den muslimska traditionen att lägga in ett ”fel”, en asymmetrisk detalj, i exempelvis bönemattor. Det är en gest av ödmjukhet för att påminna människan om att hon inte är ofelbar.

Lapptäcken

+ Lapptäcken har förmodligen funnits så länge människan har kunnat sy, och det finns lämningar av lapptäckskonst genom historien från många världsdelar.

+ De engelska begreppen ”patchwork” (lapptäcksteknik) och ”quilt” (lapptäcke) är bra att känna till. Att ”quilta” eller kvilta innebär att sy dekorativa sömmar över täcket, ofta som ett sätt att hålla lapptäckets olika lager (lappmönstret, fodret och baksidan) på plats.

+Böckerna ”Gamla svenska lapptäcken” av Åsa Wettre (Tiden, 1993) och ”Spår av liv” av Annika Torstensson (Bokfabriken, 2021) ger en bra introduktion till svensk lapptäckshistoria.