”Jag ska inte… alltså, jag ska inte slutgiltigt… alltså, såhär: det är ju en… det är ju en.. det är ju en demokrati på så sätt att de har allmänna val” säger Magdalena Andersson under en partiledarintervju i Almedalen analyserad i Sveriges Radios Studio Ett den 6 juli. Hennes starkaste motståndare i kampen om statsministerposten, Ulf Kristersson, är också citerad: ”Alltså, Turkiet är en parlamentarisk demokrati, det är de. Sen så råder det ingen tvekan om att det finns brister i fri- och rättigheter i Turkiet.. eh”.
Frågan om huruvida Turkiet är en demokrati eller verkar uppenbart svår att svara på för några av Sveriges mäktigaste personer. Experterna i programmet är däremot mer eniga i sin syn på frågan: Turkiet är inte en demokrati. Staffan Lindberg, professor och statsvetare vid Göteborgs universitet och föreståndare för forskningsinstitutet V-dem, säger: ”Jag kan konstatera att alla fakta i målet talar emot att Turkiet är en demokrati. Turkiet är inte en demokrati enligt några som helst nivåskattningar som vi gör […]. Om man ska sänka nivån så lågt att Turkiet räknas som en demokrati, då är nog vattnet ganska grumligt och brunt och luktar illa, kan man säga.”
Det borde inte råda någon tvekan om att Turkiet inte är en demokrati. Om de enda argument som talar för det är att de har något de kallar allmänna val och ett parlament bör våra statsministerkandidater fundera ett extra varv kring vad de tycker är minimikraven för en demokrati. ”Allmänna val” går att ha i en diktatur, så även parlamentarism. Men även för den som vill göra en välvillig tolkning av Anderssons och Kristerssons uttalanden lär det skava att dessa två saker i så fall skulle vara de enda kraven för demokrati. Kristersson säger att det finns brister i fri- och rättigheter i Turkiet, vilket väl visar på en viss förståelse, om än svag, för att det finns en problematik här.
Men förstår han hur stora dessa brister är? Det rör sig bland annat om när polisen i Istanbul attackerade fredliga demonstranter i en Pride-parad 2018, och tillfångatog flera enbart för att de deltagit. Eller att journalister och människorättsaktivister fängslas utan goda skäl. Sedan den misslyckade statskuppen 2016 har pressfriheten i mångt och mycket tillintetgjorts. Märk väl att pressfriheten är inskriven i den svenska grundlagen, eftersom vi anser den vara essentiell för vår demokrati. Men det kanske statsministerkandidaterna har glömt nu när de varit så upptagna med Natoansökan.
Vad säger statistiken då? Enligt V-dem, vars föreståndare citerats tidigare i texten, får Turkiet ofta lägre poäng än både Ryssland och Kina, två länder de flesta är överens om knappast kan kallas demokratier, när olika demokratiska grundbultar mäts. Ett exempel är mätningen av hur deliberativ (alltså övervägande, resonerande) en demokrati är: på en skala från 0 till 1 där Sverige får poängen 0,84 får Turkiet 0,07, Ryssland 0,12 och Kina 0,10. Och detta är alltså ett land som statsministerkandidaterna kallar en demokrati. Ett land för vilket Sveriges regering valt att inskränka sina egna demokratiska principer, enbart för att bli insläppta i Nato.
Nej, Turkiet är inte en demokrati. Det är riktigt obehagligt att våra statsministerkandidater säger motsatsen. Var är vår egen demokrati påväg när höjdarnas höjdare i den svenska politiken verkar ha glömt hur begreppet demokrati definieras? De borde båda två ta tillbaka dessa uttalanden. Och när de ändå håller på att ta tillbaka saker kan de dra tillbaka Natoansökan också.
Kantarellsäsongen har börjat!
Turkiet har redan börjar kräva utlämningar av påstådda terrorister från Sverige.
