Sommaren har inte varit idealisk för svamp. Men det har funnits en del. Jag hittade min absoluta favoritsvamp för ett par veckor sen. Mandelriska. Ljuvlig, men sällsynt. Tillagad smakar den mustigt och har en biton som gör att den går att använda som ersättning för skaldjur.
Tillagad med vitlök, olivolja och vitlök är mandelriskan magiskt god. Det finns många andra riskor som är goda, men många av dem behöver behandlas på olika sätt för att bli ätliga.
Jag har levt mitt liv med en fot i finsk matkultur. Det är en kultur som är betydligt bättre på att ta vara på det naturen producerar än vi. I synnerhet svamp.
De plockar en massa riskor som andra inte äter, förväller och saltar in. Svampen går sen att spara länge och används i sallader och som smaksättare.
Det finns riskor som är olämpliga, men det brukar finnas gott om de bra. Och de är inte svåra att känna igen. Främst på att de läcker en ofta vitaktig vätska. Några av dem har ett latinskt namn, lactarius, som syftar på den vätskan. Kolla i en pålitlig svampbok eller fråga någon som vet.
Andra riskor som är goda att äta är blodriskor. Det finns flera arter som alla läcker en vätska som är morotsfärgad. Sådana riskor går att laga till direkt, men en del riskor blir ätliga först efter behandling. Finska riskor. Jag har inte koll på alla arter, men det brukar räcka med de vanligaste för att få ihop en rejäl skörd. Skäggriska, skogsriska och pepparriska.
