DEBATT. Sedan 11 års ålder har jag varit miljöaktivist. Jag har aldrig varit så orolig som jag är i dag, sexton år senare. Miljörörelsen är större än någonsin – men politiken går åt helvete.

Inget tidigare riksdagsval har jag sett en så ivrig tävlan bland nästan alla partier om att kasta skattepengar på oljebolag. Miljöpartiet – det enda riksdagsparti som inte vill subventionera bensin – har själva gjort dåliga kompromisser och driver en otillräcklig politik.

Hoppet ligger därför inte främst i partipolitik, utan i en systemkritisk och inkluderande folkrörelse för miljö och mänskliga rättigheter, där arbetare och arbetslösa, infödda och invandrade, ungdomar och pensionärer och alla utsatta medmänniskor enar sig för klimaträttvisa.

Samtidigt måste vi vara realistiska. Om en sådan folkrörelse – som flera radikala organisationer och nätverk redan börjat bygga – ska ha chans till framgång måste vi ha en regering beredd att lyssna.

Just nu riskerar Sverige att få en blåbrun regering. Klimatförnekarna, fascisterna och välfärdsmotståndarna i SD skulle få fritt spelrum – inte minst nu när SD blivit större än M. Klimat, natur, folkbildning, bistånd, public service och välfärd är i fara.

Själva demokratin hotas, då de mänskliga rättigheterna inskränks. Ta bara SD:s senaste krav på att straffa hela familjer med tvångsdeportation när ett enskilt barn begått brott.

De blåbruna kommer aldrig genomföra en rättvis omställning – hur högt fackförbunden, skolstrejkarna, forskarna och samerna än reser våra rättmätiga krav. Vår enda chans är en S-ledd regering med stöd av MP, V och C. Så ser opinionsläget ut idag. Därför måste vi tänka strategiskt.

Boven i dramat är 4 %-spärren. Utan denna odemokratiska spärr hade vi radikala miljöaktivister till vänster utan risk kunnat rösta på vårt favoritparti. Oavsett om det är V, MP, F!, KA, VP eller något annat.

Tyvärr finns spärren. Detta gör stödröster nödvändiga. Om Miljöpartiet åker ur riksdagen får de blåbruna makten. V klarar definitivt spärren utan din röst. Och inga av de mindre partierna utanför riksdagen har en chans att klara spärren i år.

Därför bör vi vänsterradikaler stödrösta på MP. Jag har aldrig röstat MP tidigare, men kommer göra det nu då jag är livrädd för de blåbruna.

Vissa tror att stödröster inte längre behövs, nu när MP gått över 4 % i opinionsmätningarna. Tyvärr visar statsvetenskaplig forskning att detta inte stämmer. Förra valet låg MP på 5-6 % i mätningarna – men landade endast på 4,5 % i valet. Göteborgs Universitet och Novus har båda visat i oberoende undersökningar att MP utan stödröster hade åkt ur riksdagen redan 2018.

Det finns en stor risk att mätningarna på samma sätt överskattar Miljöpartiet även i år. I så fall ligger MP egentligen precis under riksdagsspärren just nu. Statistiker och journalister bakom den vetenskapliga modellen “Botten Ada” visar att det idag är hela 45 % risk att MP åker ur riksdagen. Därför behövs fortfarande stödröster.

Naturskyddsföreningen, WWF och forskarnätverket Researchers Desk har alla visat att MP och V är riksdagens överlägset bästa partier för klimatet. Endast ett av dessa partier riskerar att åka ut. Konsekvenserna – i form av en blåbrun regering – vore katastrofala.

Miljöpartiet är det enda parti som i sitt valmanifest prioriterar artutrotningen och gör en tydlig koppling mellan denna och klimatkrisen. Och av Sveriges åtta riksdagspartier ligger Miljöpartiets politik närmast det som FN:s klimatpanel pekar på som nödvändigt för att begränsa den globala uppvärmningen.

Givetvis gäller detta endast riksdagsvalet. I region- och kommunvalet kan vi rösta på helt andra partier, utan att oroa oss för någon 4%-spärr eller blåbruna regeringar.

I riksdagsvalet leder dock allt jag lärt mig som miljöaktivist och statsvetare till samma slutsats: i år behöver vi stödrösta på Miljöpartiet.