Protester inträffar ofta i Iran. Men det som sker nu är annorlunda.
Omfattningen, kraven och framför allt modet bland demonstranterna får Irankännaren Arvin Khoshnood att prata om en revolution.
– Det här kan vara början på någonting som får regimen att falla, säger han.
Något speciellt händer i Iran.
En majoritet av befolkningen har länge längtat efter ett friare liv, med det nuvarande systemet utbytt till en sekulär stat.
Men fastän proteströrelser regelbundet bryter ut – trots diktaturens brutalitet – är det först nu som en större mängd organiserar sig för inte bara en politisk reform, utan för ett fullständigt systemskifte. Det reflekteras bland annat i ett slagord som blivit populärt på gatorna, som på svenska går att översätta till ungefär ”kalla inte detta för en protest, dess namn är revolution”.
– Skulle man lätta på hijabtvånget i morgon så tror jag inte att protesterna skulle sluta, säger Arvin Khoshnood, Irankännare kopplad till Lunds universitet.
Missnöje sedan 1979
Gnistan som tände krutdurken Iran var kurdiska 22-åringen Mahsa Zhina Aminis död, som inträffade under oklara omständigheter efter det att hon gripits av moralpolisen som inte tyckte att hon bar den obligatoriska slöjan korrekt.
Men frågan om slöjan är inte nödvändigtvis så central som det ibland framstår som.
I stället går protesternas omfattning, med tiotusentals deltagare i städer tvärsöver hela landet, att härleda till ett generellt missnöje som vuxit ända sedan den islamiska revolutionen 1979.
Enligt en studie från 2020 av organisationen Gamaan, som från Nederländerna gör opinionsundersökningar i Iran, identifierar sig bara 32 procent av befolkningen som shiamuslimer. En studie från i mars i år visar att bara 22 procent föredrar att leva i en islamisk republik, och att 67 procent av de då 16 850 tillfrågade iranierna tycker att ett system under religiös lag är ganska eller mycket dåligt.
Men även troende iranier stöttar kampen som nu pågår.
– Många religiösa i Iran tycker att den islamiska republiken fått ungdomar att ge upp om islam och att regimen måste bort så att folk kan återgå till islam frivilligt, säger Arvin Khoshnood.
Modiga kvinnor
Att kvinnor nu tagit en ledande roll och i en sällan skådad omfattning gett sig ut på gatorna går inte heller att bortse från. Deras mod har fått omvärlden att engagera sig, till skillnad från tidigare protester som brutit ut på grund av ekonomiska problem i landet. Många av dem som dödats av säkerhetsstyrkorna under protesterna uppges också vara unga kvinnor. Trots det fortsätter protesterna.
Att filmklipp och bilder som visar regimens brutalitet sprids ses troligtvis som en fördel av den islamiska republiken, säger Arvin Khoshnood.
– Folk har förlorat rädslan för regimen. Den rädslan vill regimen nu ta tillbaka genom att slå ned upproren. Kraftfulla handlingar från omvärlden är otroligt viktigt nu, annars kommer det att bli blodbad. För de unga som vi ser protestera kommer nog inte att vika sig så enkelt.
Fakta: Protesterna i Iran
• Den största protestvågen att skaka Iran på flera år startade med 22-åriga Mahsa Zhina Aminis död.
• Amini, en kurdisk kvinna från nordvästra Iran, grips av moralpolis i Teheran den 13 september för att hon inte anses bära sin huvudsjal på korrekt vis.
• Mahsa Zhina Amini förs till sjukhus när hon segnar ner och får vad polisen hävdar är en hjärtattack – något som bestrids av 22-åringens familj, som hävdar att hon utsatts för kraftigt våld mot huvudet. Den 16 september avlider Amini på sjukhus efter att ha legat i koma.
• Vid Aminis begravning i hennes hemort utbryter spontana protester, som därefter utvecklas till en demonstration där kvinnor tar av sig huvudduken och skanderar slagord. Protesterna sprider sig snabbt över landet, till de flesta av Irans 31 provinser, vilket vid många tillfällen slagits ned med brutalt våld från regimens säkerhetsstyrkor.
