Hjärnan kan bara bearbeta information från en liten del av vårt synfält åt gången. Detta begränsar oss, men vi kompenserar detta genom att röra ögat och flytta fokus tre till fyra gånger per sekund. Vid varje fokuseringstillfälle samplar vi, tar en bild av vad vi ser, och skapar en sekvens av så kallade fixeringar. Med hjälp av sekvensen av ögonrörelser och fixeringarna kan vi koda ett minne av vad vi sett.

Återskapa upplevelser

Den här teorin om ögonrörelserna är inte ny. Redan för 50 år sedan hävdade Donald Hebb och Ulrich Neisser, som brukar omnämnas som ”den kognitiva neurovetenskapens förfäder”, att vi använder våra ögon för att återskapa tidigare upplevda händelser.

De kunde dock aldrig bekräfta sina tankegångar, men nu har Lundaforskarna Roger Johansson och Mikael Johansson lyckats bevisa att när vi återkallar minnet av vad vi sett så rör sig ögonen omedvetet enligt samma mönster av ögonrörelser som när minnesbilden kodades in.

TT: Varför tog det så lång tid att bevisa teorin?

– En kombination av att tekniken har behövt utvecklas och metoder har behövt förfinas för att kunna utveckla ett experiment, svarar Roger Johansson som är docent i kognitiv psykologi och likt sin kollega Mikael Johansson, professor i neuropsykologi, är verksam på psykologiska institutionen vid Lunds universitet.

Visades grönsaker

De 60 deltagarna i experimentet visades bilder av scener och föremål, som en stadsbild eller grönsaker på en köksbänk. Efter en kort paus ombads de att återkalla bilderna så noggrant som möjligt medan de tittade på en tom skärm. De bedömde kvaliteten på sitt minne och ombads välja rätt bild från en uppsättning mycket lika bilder. Deltagarnas ögonrörelsesekvenser mättes både när de inspekterade bilderna och när de återkallade dem.

Det visade sig också att deltagarnas ögonrörelser under minnesåterkallningen var kopplade till kvaliteten på minnet. När deltagarnas ögon rörde sig likadant som när de tittade första gången på originalbilden, fick de fram sitt klaraste minne.

Att blunda hjälper

TT: Många tittar upp i skyn eller sluter ögonen när de ska dra sig något till minnes, hur stämmer detta överens med teorin om ögonrörelserna?

– Genom att blunda eller titta bort så skärmar man bort konkurrerande information och det blir lättare att visualisera minnet, svarar Roger Johansson.

Lundaforskarna tror att deras forskning kan vara till nytta inom den kognitiva neurovetenskapen och användas vid hjärnskaderehabilitering.

– När man känner till det här skulle man eventuellt också kunna använda det i situationer av mental träning i idrottssammanhang.