Går det att kalla Turkiet för en demokrati?
– Svaret är nej, säger Staffan I Lindberg, statsvetare och grundare av V-dem-institutet, som mäter och rankar demokratier i världen.
Efter att ha skrivit under en överenskommelse med Turkiet fick Sverige, tillsammans med Finland, under tisdagen formellt status som inbjudna – invitees – i försvarsalliansen Nato.
Nu måste Sveriges anslutning ratificeras i samtliga medlemsländers parlament. För att inte snubbla på mållinjen krävs därför goda relationer mellan Sverige och Turkiet, som under hela processen hotat med att vägra släppa in Sverige i alliansen.
När statsminister Magdalena Andersson (S) i en intervju med Ekot i helgen fick frågan om hon tycker att Turkiet är en fungerande demokrati svarade hon att det beror på ”exakt vad man lägger i begreppet demokrati”.
– Det är en demokrati på så sätt att de har allmänna val, men vi vet också att det finns en diskussion om att det är journalister som är fängslade och så. Det är klart att det är viktigt att det finns fri media, sade statsministern till radion.
Avvecklats under Erdogan
Men statsministerns svar stämmer inte överens med verkligheten, enligt flera institut och organisationer som mäter och rankar demokrati i världen.
– I våra mätningar ligger demokratin i Turkiet uruselt till, säger Staffan I Lindberg.
När president Recep Tayyip Erdogan blev premiärminister 2003 var det annorlunda. Men han har stegvis avvecklat demokratin, påpekar Lindberg, och hänvisar till hur han tagit kontroll över eller stängt ned i stort sett alla regimkritiska medier och kastat journalister, oppositionspolitiker och regimkritiska akademiker i fängelse.
– Han har också kontroll över domstolsväsendet. Är man kritisk mot regimen i Ankara i dag så klassas man som nationsfientlig eller utsätts för repression, säger Lindberg.
Även Moderaternas partiledare Ulf Kristersson har kallat Turkiet för ”en parlamentarisk demokrati med allmän och lika rösträtt” i en intervju med Svenska Dagbladet den 4 juli.
– Magdalena Anderssons och Ulf Kristerssons uttalanden går emot alla fakta, säger Staffan I Lindberg.
Diktaturer som Belarus och Ryssland håller också flerpartival, framhåller han.
Inte fritt
Turkiet beskrivs av V-dem-institutet som ett av de tio länder i världen som i högst grad har autokratiserats de senaste tio åren.
Tankesmedjan Freedom House, som bedömer världens länder efter graden av medborgerliga och politiska fri- och rättigheter, rankar Turkiet som ”inte fritt”.
I den internationella organisationen Ideas (Institute for Democracy and Electoral Assistance) årsrapport om demokrati klassas Turkiet inte heller som en demokrati, utan faller under kategorin ”hybridregim”, det vill säga ett styre med både demokratiska och auktoritära drag.
Även demokratirankningen från The Economist Intelligence Unit klassar Turkiet som en hybridregim, på grund av Erdogans tilltagande autokratiska styre.
– Det finns inte en enda seriös demokratimätning, analytiker eller forskare i området som i dag skulle gå med på att beskriva Turkiet som en demokrati. Det är rent nonsens, säger Staffan I Lindberg.
Fakta: Turkiet under Erdogan
Det konservativa Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP) har styrt Turkiet sedan 2002. Nuvarande president Recep Tayyip Erdogan var premiärminister mellan 2003 och 2014, då han tog över presidentposten från Abdullah Gül.
Under AKP:s första år vid makten upplevde Turkiet en kraftig ekonomisk uppgång, med förbättrad levnadsstandard för stora delar av befolkningen. De senaste åren har dock ekonomin stagnerat, med skenande inflation och arbetslöshet, samtidigt som landet enligt många bedömare har utvecklats i en auktoritär riktning.
Kuppförsöket 2016 blev startskottet för en allt mer hårdför politik, som bland annat har inneburit att hundratusentals människor har fängslats eller fått sparken, anklagade för samröre med Gülenrörelsen, som Erdogan pekar ut som ansvarig för kuppen (predikanten Fethullah Gülen nekar själv till inblandning). Även ett stort antal journalister har fängslats på oklara grunder.
Med en grundlagsändring 2017 och ytterligare lagändringar och dekret efter omvalet 2018 har Erdogan omformat statsapparaten på ett sätt som i princip innebär att den tidigare parlamentarismen har ersatts av ett presidentstyre, med en mycket stor koncentration av makt till statschefen.
Samtidigt har Erdogan och AKP gett islam en allt mer framskjuten plats i det historiskt sett sekulära Turkiet.
