Det gemensamma målet, säger utrikesminister Ann Linde, är en värld fri från kärnvapen. Ett hyckleri av stora dimensioner med tanke på att den svenska regeringen vägrar skriva under FN:s konvention om förbud mot kärnvapen, skriver tre debattörer från Feministiskt initiativ.
DEBATT För 77 år sedan släpptes en atombomb på 4,5 ton över Hiroshima, Japan. Cirka 210 000 personer dog den dagen. Det var den första angrepp med kärnvapen som ett land genomfört mot ett annat land.
De fasansfulla konsekvenserna av att använda en atombomb motiverade olika organisationer världen över från det civila samhället, inte minst kvinno- och fredsrörelsen, att driva fram ett avtal som skulle förbjuda den typen av vapen. År 2018 antog 122 länder i FN, med undantag av de flesta Nato-länderna, Ryssland och Kina, ett legalt bindande avtal som förbjuder kärnvapen. Avtalet förbjuder innehav och användning av kärnvapen, utveckling samt aktiviteter som skulle bidra till spridning.
I dag, dagen då vi påminns om att atombomben över Hiroshima dödade tusentals civila, måste vi konstatera att den svenska regeringen fortsätter vända ryggen till det civila samhället och vägrar att signera avtalet. Den 22 januari 2021 blev FN:s kärnvapenförbud (Treaty on the prohibition of nuclear weapons, TPNW) en juridiskt bindande del av folkrätten.
Men Sverige har valt att inte ansluta sig till det, trots att vi var ett av de få europeiska länder som drev nedrustningsfrågorna i förhandlingarna. Sverige har tidigare stått upp för nedrustning och den svenska regeringens nya ställning innebär ett stort avsteg från den historiska traditionen.
Sveriges försvarsminister, Peter Hultqvist (S), har varit en av de politiker som mest har ifrågasatt värdet av avtalet, med argumentet att ett kärnvapenförbud skulle hota försvarssamarbetet med Nato och USA. Här sätts militära intressen över ett gemensamt intresse för hela mänskligheten såsom fred och nedrustning.
Ann Linde, Sveriges utrikesminister, påstod i sin senaste utrikesdeklaration att ”kärnvapenhotet är en alltmer oroande verklighet. Sverige kommer att fortsätta att vara en stark röst för nedrustning, icke-spridning och rustningskontroll även som framtida Natomedlem. Det gemensamma målet är en värld fri från kärnvapen.”.
Att säga att en vill ha en kärnvapenfri värld och samtidigt vägra signera konventionen som förbjuder dessa vapen är ett hyckleri av stora dimensioner. Masken har fallit och nu visas regeringens verkliga ansikte när det gäller säkerhetspolitik. En sann feministisk utrikespolitik skulle signera konventionen. Kärnvapen medverkar till upprustning och skapar osäkerhet och instabilitet. De tar resurser från satsningar som bidrar till att rusta för mänsklig säkerhet, satsningar på jämställdhet, infrastruktur och utbildning som garanterar ett jämlikt, jämställt och hållbart samhälle. Kärnvapen i sig är ett globalt säkerhetshot för att det handlar om massförstörelsevapen.
Konventionen är ett utmärkt verktyg för att minska detta hot, för att göra användningen av kärnvapen till en illegitim handling och förverkliga visionen om en värld utan kärnvapen.
I dag finns cirka 15 000 kärnvapen i världen. Att underteckna konventionen skulle vara ett politiskt riktigt steg av Sverige i linje med vår traditionella utrikespolitik och en värdig och solidarisk handling för att hedra minnet av de tusentals människor som har blivit offer för användningen av dessa typer av vapen.
Fram tills att avtalet ratificerats kommer Feministiskt initiativ att stödja alla organisationer från det civila samhället, inte minst kvinno- och fredsrörelsen, som driver denna fråga runt om i hela världen. Världen behöver inte kärnvapen, världen behöver nedrustning, fred och mänsklig säkerhet.
