DEBATT. Bilderna från Butja i Ukraina vittnar om något som är mycket svårt för många priviligierade svenskar att ta in. Men betydligt enklare att ta till sig är det faktum att Sveriges import av rysk energi genererar pengar till Putins krigskassa.

I helgen hölls konserten Hela Sverige skramlar. Att ge pengar till hjälporganisationer som i skuggan av kriget gör oumbärliga insatser är oerhört bra. Men att svenska bilar och svenskt flyg fortfarande drivs med rysk olja ger insamlingen en bitter eftersmak.

I solidaritet med det ukrainska folket måste Sverige nu göra två avgörande saker: Stoppa importen av rysk olja och gas, och skramla — inte bara pengar — utan även energi.

Ett svenskt importstopp skulle omedelbart minska penningflödet till Putin och samtidigt sätta press på resten av EU att följa efter. USA och Storbritannien har redan tagit olika beslut om importstopp. Inom EU går åsikterna isär. Polen och Litauen har valt att gå före resten av EU och stoppat rysk kol och gas.

Genom att skramla energi eller – som Miljöpartiet uttrycker det i sitt förslag –“införliva en princip om energisolidaritet”, skulle Sverige kunna öka sin energiexport och underlätta för länder med stort beroende av rysk energi att säga ja till ett importstopp på EU-nivå.

En av de största bromsklossarna är Tyskland, som kommer att behöva göra stora förändringar i sin energikonsumtion. En princip om energisolidaritet i Sverige kan även sätta exempel för minskad energianvändning och visa att vi gör det svåra tillsammans.

Tyvärr är de flesta partier eniga om att fortsätta att finansiera kriget. Det bekräftades av M:s pumppolitiska talesperson Rosencrantz och miljö- och klimatminister Strandhälls (S) bedrövliga medverkan i Agenda under söndagskvällen.

Resonemangen var obegripliga. Strandhäll underströk att Sverige har ett väldigt litet beroende av rysk energi, men ändå inte ska gå före EU. När journalisten lyfte exemplet Litauen svarade ministern att Litauen har ett väldigt litet beroende av rysk gas, och därför kan gå före EU. På frågan om det är dåligt att Litauen går före svarade ministern nej.

Nyligen listade internationella energiorganet IEA akutåtgärder för att minska användningen av olja respektive gas. Listan med åtgärder riktades bland annat till regeringar. Sveriges regering skulle med listan som underlag kunna lägga förslag och ge rekommendationer som under pandemin. Det har den inte gjort. I stället har den sänkt drivmedelspriset och delat ut pengar till alla bilägare.

Även efter ett eventuellt svenskt importstopp krävs åtgärder för att minska energianvändningen. Dels för att bromsa en skenande klimatkris, dels för att en fortsatt stor användning av fossila bränslen driver upp priserna globalt vilket slår mot sårbara hushåll i fattigare länder, inte sällan med social instabilitet eller till och med upplopp som följd.

För att stötta de som drabbas värst i Sverige krävs riktade, träffsäkra stöd. Och sådana har Miljöpartiet också föreslagit. Gröna Studenter stöder helhjärtat Miljöpartiets förslag om importstopp och en princip om energisolidaritet.

Baserat på IEA:s underlag vill vi även vi se:
• Förbud mot allt inrikesflyg där tåget tar mindre än sex timmar.
• Sänkt hastighet på motorvägar med 20 kilometer/timmen och åtgärder för kraftigt minskad biltrafik i städer.
• Rekommendation till hushåll och företag om sänkt inomhustemperatur med minst en grad.

Nio av tio svenskar är för ett importstopp av rysk energi.  När Ukrainas president i sitt tal till Sveriges riksdag bad om ett svenskt importstopp fick han stående ovationer av samtliga ledamöter. När Miljöpartiet lade förslag om importstopp röstade alla utom Vänsterpartiet emot.

Vi svenskar vill hjälpa till, det visar inte minst helgens insamlingsgala. Vi förtjänar politiska ledare som kan förvalta vårt engagemang. Hittills är det bara Miljöpartiet som fullt ut uppvisat det ledarskapet.

Felicia Olsson – språkrör Gröna Studenter • Sigurdur Andersson – språkrör Gröna Studenter

År 2015 kom många unga ensamkommande till Sverige, i snitt 16 år gamla, främst från Afghanistan, men många av dem var uppvuxna som flyktingar i Iran. Mottagningssystemen var överbelastade i Sverige och de hamnade längst bak i kön för att få sina asylansökningar prövade. Det såg på alla sätt mörkt ut för dessa ungdomar som hade trasiga förhållanden och flykt bakom sig, inte hade kontakter i Sverige och inte hade någon utbildning att tala om. Hur skulle de få stanna? Hur skulle de kunna integrera sig? Hur skulle de klara skolan och få bra liv? Men historien tar många vändningar efter det. I dag har åtta av tio av de som kom som ensamkommande 2015 och bor kvar fått ett jobb. Det betyder alltså att fler ensamkommande än män födda i Sverige i samma ålder är sysselsatta, vilket är en världsunik integrationsframgång mot alla odds.

För först blev det om möjligt ännu sämre för gruppen ensamkommande. Eftersom de hamnade längst bak i kön efter alla syrier och fick vänta alldeles för länge på beslut hann de antingen fylla 18 år eller var så nära 18-årsgränsen att det inte kunde bevisas att de var under (det går ju inte att avgöra om någon är 17 eller 19 år om du inte har passhandlingar). Det gjorde att de efter flera års väntan i Sverige, flera års studier och flera år av vänskapsrelationer helt plötsligt fick avslag och även förlorade rätt att bo på sina boenden. För många tusen ungdomar innebar detta en fullständig katastrof. Människor protesterade och öppnade sina hem. Många hemlösa tonåringar fick hjälp av frivilliga familjehem som hade ett rum extra och förstod att deras liv skulle braka samman fullständigt om de hamnade på gatan eller på boende för vuxna och var tvungna att byta skola och sammanhang. 

Men utvisningshotet hängde fortfarande över gruppen. Protesterna ökade hos de desperata ungdomarna som riskerade att utvisas till ett av världens farligaste länder, som många redan varit på flykt från hela sina liv och där de inte kände en själ. Det fanns ett stort motstånd från så kallade invandringskritiker som särskilt riktade in sig på att hata de unga afghanska killarna, men också från olika politiska partier som ansåg att inget skulle göras, trots att killarna själva inte bar skuld till att de tvingats vänta så länge och trots att de hade fått uppehållstillstånd om de fått besked i tid.

Till slut lyckades gymnasielagen drivas igenom av Miljöpartiet med stöd av V, C och ett motvilligt S. De unga killarna skulle nu få en ny chans att stanna och samma möjlighet till permanent uppehållstillstånd som de skulle fått från början. Kraven var dock väldigt höga. De skulle gå klart gymnasiet, trots att de kommit hit i tonåren och i många fall knappt gått i skola innan de kom till Sverige. Sedan skulle de få ett fast osubventionerat jobb inom ett halvår från att de tagit studenten. Detta är krav som ytterst få ungdomar födda i Sverige skulle klara.

Men den här gruppen har visat sig kämpa oerhört hårt och klara ofantligt mycket. Nu i slutet av 2023, 8 år år efter att de kom till Sverige, har över 4600 stycken av dem lyckats med just detta. De har klarat gymnasiet, fått fast jobb och fått rätt till permanent uppehållstillstånd, vilket de skulle ha haft redan från början. Ny statistik från SCB visar att 8 av 10 som kom som ensamkommande idag är sysselsatta. Många jobbar inom vård och omsorg eller i byggbranschen. Sysselsättningsgraden är alltså till och med högre än hos samma kategori män födda i Sverige. Dessa siffror är världsunika. Gruppen som kom som ensamkommande, som var på väg att bli en världsunik tragedi, tog sig i mångt och mycket igenom det och blev en världsunik framgångssaga. 

Det finns mycket mer att skriva om Sveriges byråkrati som tvingade dem igenom detta, om alla som inte omfattades av lagen och om de som fått avslag på grund av bagatellartade misstag och hårda bedömningar. Men framförallt bör detta leda till en tankeställare hos de politiker och personer som hetsade mot ungdomarna. De som inte ville ge ungdomarna en chans. Ni borde skämmas.

Det är en märklig känsla när man lägger sina förhoppningar på två omstridda statschefer, Erdoğan och Orbán, att de skall hålla Sverige utanför Nato. Det är också mycket märkligt att debatten om Sveriges i särklass viktigaste beslut i modern tid inte får mer analytiskt utrymme i dagspressen.

Det är uppenbart att ett medlemskap kan innebära stora negativa konsekvenser för vårt land, även om det också kan ha vissa fördelar. Låt mig nämna några nackdelar. Sveriges relationer med Ryssland försämras avsevärt, speciellt eftersom Sveriges strategiska läge är extremt viktigt för Nato, och dels eftersom Sverige har en stor produktion av avancerade vapensystem. Därutöver kommer medlemskapet innebära betydligt högre militära kostnader.

En annan nackdel som nästan inte diskuterats är vad som händer om ett krig i Mellanöstern sprider sig till södra Europa. Då kommer vi behöva skicka både vapen och soldater till konfliktområdet, vilket utarmar vårt eget försvar. Skulle detta krig sprida sig så blir inte bara Sverige ett militärt mål men vi kan knappast räkna med assistans då alla andra Natoländer kommer att vara upptagna av att skydda sig själva.

Ett ytterligare skäl emot ett medlemskap är att vi sannolikt bara har nytta av Nato vid ett världskrig, vilket sannolikt är slutet på vår civilisation. Därför har det aldrig tidigare varit så viktigt att djupt begrunda vår neutralitet. Världen är mer polariserad än någonsin, och i ett skriande behov av neutrala länder som engagerat arbetar för global fred. Sverige borde vara ett sådant land! Vi ser nu att det svenska stödet för ett medlemskap snabbt minskar, sannolikt på grund av USA:s tvivelaktiga agerande både i Ukraina och Israel. Jag hoppas att Erdogan och Orbán håller oss utanför tills vi själva inser vårt misstag och drar tillbaka ansökan.

I kapitalismens tidevarv handlar många aktiviteter om lönsamhet och pengar för att ha medel till livsstilar där våra inköp i sin tur för hela planeten allt närmare katastrofens rand. Att stanna upp det industriella kretsloppet vore också en katastrof (säger experterna) då det krävs miljardtals transaktioner för att hålla världens samhällsekonomi växande och levande.

Skogens värde översätts i siffror. Pengar krävs i vår snabbt rullande vardag. Ingen vill hamna på bar backe. Allt fler personer i Sverige sjukskrivs för stress och utbrändhet och sliter med att försöka få ihop livspusslet. FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna beskriver i många punkter rätten till ett värdigt liv oavsett nationalitet och livsplats.

Att erkänna de rådande omständigheterna ger idén om global medborgarlön: Om vi skapar en (påhittad) digitalt fungerande ekonomisk infrastruktur tillerkänns varje människa tillräckligt med pengar för ett värdigt liv, och då har vi kommit långt. Kan medborgarlön – en stadig basinkomst för alla, kanske med motkrav i form av viss delad samhällstjänst – vara en lösning?

Många av de sysslor som anses besvärliga att arbeta med: som diverse fysiskt arbete, städning, vård, med mera, skulle kunna delas upp på många fler personer, som med en basinkomst på till exempel 15 000 kronor i månaden då har möjlighet till mer i inkomst – men med betydligt färre arbetstimmar per månad. Den tyska ekonomijournalisten Ulrike Herrmann skriver dock i sin bok Kapitalismens slut (Fri tanke 2023) att medborgarlön inte är ett ultimat förslag då den, för att vara möjlig, som modell relaterar till en stadigt växande ekonomi, vilket är ohållbart som framtid (sidorna 225–226, Herrmann 2023).

Världen är ekonomiskt ojämlik. Men kanske kan vi ändra på det? Vi är nu åtta miljarder människor som har varsin människokropp, och varsin livstid här på jorden. Vi behöver erkänna att samtliga nu levande människor är i behov av en fungerande ekonomisk struktur. Samtidigt har vi som värld inte råd med de fossila utsläpp som vi skulle ha om åtta miljarder personer arbetade heltid. Och samtidigt sker redan mängder med arbete bara för att någon ska tjäna pengar, och då struntar man i naturens väl. 

Jag föreslår att vi väljer ett digitalt påhittat belopp per månad som ”världen” kan ge gratis till oss alla, oavsett ålder, och land. Dessa digitala pengar ska gå att använda till det vardagliga livets kostnader. Istället för att miljarder invånare arbetar med diverse idiotiska saker eller använder till exempel sin moped, motorcykel, lastbil eller bil för resor som varit nödvändiga för att få ihop mer pengar till hushållet, kan vi allesammans ta det lite lugnare.

Att ha tillräckligt med pengar är en situation som familjer med en förmögenhet redan lever med. Man försörjer sin släkt och familj och tar hand om alla så att ingen svälter eller lider ekonomisk nöd. Det synsättet kan vi ta till oss och översätta till alla människor på hela jordklotet. Det behövs samtidigt världsomfattande information att vi inte har råd med de utsläpp som pågår just nu. Alltså får vi kanske stänga mycket av den pågående produktionen, för vår överlevnad och framtids skull.

Kan vi låta oss nöjas med allt det som redan har producerats? En livsuppgift för alla nu levande att klara. Uttrycket: ”Det finns redan tillräckligt med kläder för att räcka till alla på Jorden i sex generationer framåt”, säger att vi faktiskt klarar oss med allt det som världens fabriker redan skapat. Vi kanske till viss del får byta livsstil. Det är ett världsprojekt!