Förra veckan blockerade runt 500 aktivister från XR under fem dagar gator, flygplatser och Socialstyrelsen i Stockholm under det som kallades fossilupproret. Även riksdagens läktare intogs när kammaren sänkte bensinpriset och protester skede utanför där Sveaskog skulle haft sin stämma. Cirka 50 personer ska ha blivit gripna under veckan och kan troligen vänta sig åtal.

På måndag och tisdag i nästa vecka ska jag själv, tillsammans med 23 andra, vara i rättegång för en liknande aktion 2020. En aktion jag deltog i för att det inte är försvarbart att passivt acceptera att jorden görs till en allt mindre beboelig plats. För att det inte går att lämna över ansvaret att styra iväg från klimatkrisen till dem som tagit oss in i den, till dem som under de 50 år de haft på sig bara förvärrat situationen.

Civil olydnad har alltid varit en viktig del i utvecklandet av demokratin och de mänskliga rättigheterna, mot förtryck och destruktiva makthavare. Utan civil olydnad hade vi inte fått allmän rösträtt, Sovjetunionen och de andra regimerna i Warszawapakten hade inte fallit, svarta i USA hade inte fått juridiskt lika rättigheter och så vidare. Listan kan göras lång och när makthavarna nu fortsätter att nonchalera klimatkrisen och i bästa fall ägna sig åt några kosmetiska åtgärder är det därför inte bara rätt att göra motstånd. Det är nödvändigt.

När planeten förstörs till den grad att människors existens redan i dag hotas och när det kommer att bli många gånger värre för kommande generationer, då är det omoraliskt att inte agera. Då är det inte bara förkastligt att medverka i systemet, utan också att passivt titta på. Därför handlar civil olydnad om att ta ansvar.

Vår påverkan på klimatet och jordens framtid är i mycket hög grad direkt kopplad till hur stor ekonomi vi har, eftersom i stort sett varje ekonomisk aktivitet gör ett klimatavtryck. Därför bär vi i den rika världen, vi som nästan samtliga tillhör de där 10 procenten klimatvärstingar som står för merparten av världens utsläpp, det största ansvaret för att få stopp på vansinnigheterna.

Det är vi, åtminstone vi som är friska och har den fysiska och psykiska möjligheten att utföra civil olydnad, som måste få stopp på vansinnet. Vi kan inte förvänta oss att de som har det betydligt sämre och därmed är en mindre del av problemet ska ta ansvaret för att lösa vår skit. Och vi kan inte förlita oss på att de med makt kommer ta sitt ansvar, inte politikerna, inte byråkraterna, inte fackpamparna och garanterat inte kapitalisterna.

Därför är det ett av de få hoppen som finns i dessa allmänt mörka tider att allt fler går ut på gator, torg, flygplatser, myndigheter, politiska församlingar, industrier med mera och med civil olydnad stör systemet. Men för att det verkligen ska göra den skillnad som krävs så behöver de 500 nästa gång bli 5 000 och gången efter det 50 000. För den dagen som 50 000 eller även 5 000 blockerar gator och flygplatser i Sverige kommer förändring ske. Då kommer makthavarna att lyssna.

Verktygslådan för var och en av oss bör förstås vara större än bara olydnad. Men det är bara med olydnad som ett av det viktigaste verktygen som vi kan få till verklig förändring. Det är ditt och mitt ansvar att det nästa gång blir 5 000 som är olydiga och 500 som grips. Ingen annan kommer fixa jorden och klimatet åt oss.