Med nya metoder har forskare lyckats mäta nivåer av mikroskopiska, hälsovådliga nanoplaster. Höga halter har upptäckts i sjöar och vattendrag i Sverige och Sibirien, i områden långt från all form bebyggelse. Enligt forskarna är resultaten ”djupt chockerande”.
Plast kan bli mer förrädisk ju mindre den är – mikroplaster som fragmenteras till ännu mindre partiklar kallas nanoplaster, och dessa är så små att de kan passera cellmembranen hos levande organismer och störa cellernas funktion. De utgör därför en risk både för miljön och för människors hälsa.
Nanoplaster har tidigare knappt gått att mäta, men nu har ett internationellt forskarlag lyckats mäta halter av nanoplast i sjöar, vattendrag och dammar i Sverige och Sibirien. I Sverige har mätningen gjorts i Gårdsjön, ett skogslandskap utan bebyggelse eller jordbruk. Ändå hittades nanoplast i alla prover som togs. Högst var halterna av polyeten, som är den vanligaste plasten i Europa och som ofta används i engångsförpackningar. Forskarna tror att nanoplasten måste ha släppts ut i avlägsna städer och sedan transporterats tiotals eller hundratals mil i atmosfären.
– Våra resultat är djupt chockerande. För att samla in dessa prover paddlade vi kajak över lugna sjöar och vandrade genom ödsliga skogar. Det fanns inga tecken på att landskapet skulle vara försämrat på något sätt. Sedan visar våra resultat att dessa vackra ekosystem faktiskt är fulla av osynligt, mänskligt producerat plastavfall, vilket är en deprimerande insikt, säger SLU-forskaren Mike Peacock, som samlade in de svenska proverna, i ett pressmeddelande.
Även i de obefolkade områden i Sibirien där mätningar gjordes upptäcktes nanoplaster i alla prover.
Resultaten av mätningarna har nyligen publicerats i Environmental research letters av forskare från Universitetet i Utrecht i samarbete med bland annat SLU.
Läs mer:
Ett steg närmare globalt plastavtal
Kräftdjur bryter ner mikroplast till nanoplast – kan ansamlas i djur
